frustrationeeehn

Varför har mina stadsvandringar så många besökare? Ing(en) vet om dem och ingen borde snubbla in här? Konsigt.

Lyssnar på Norah Jones och tänker på Ralphe Finnes som är världens finaste. Otroligt fult att jag börjar alla meningar med verb, som nästan alltid är "lyssna". Men musik ger 90% av all inspiration just nu. Så det är fint ändå. BLIR SÅ TRÖTT ATT HAN-SOM-ALDRIG-KOMMER-VARA-HÅKAN FÖRSÖKER VARA MIN HÅKAN. ÅH DET ÄR INTE ENS DU SOM SPELAR NÅGON ROLL, DU ÄR INGEN MAN UNDER MÅNEN!!! Egentligen är jag bara så himla bitter för att jag får uppmärksamhet från fel man. Solen syns ju liksom inte till. JAJA kanske sitter jag i skuggan med flit, man kan bränna sig på solen?! Den kan vara läskig. MVH kungen av metaforer. Den här Lars Winnerbäck – Under månen spelas konstant på spotify så därför återkommer den referensen, den låten är bäst. Lasse är mannen under månen.

Jag är så himla trött på ensamhet och tystnaden har mist sin dignitet och jag ORKAR EJ att lasse sätter ord på livet så bra. Jag är inte ensam, det är inte så, men ändå. Lite. Ibland. Nu umågs jag med mina teaterapor dagarna i ända och känner mig mindre ensam men desto mer onyttig med diverse. Det är ok, njuta av livet kan man väl få lite ändå ibland iallafall. Hehe. Älskar mina stadsvandringar mest i hela världen, gör dessutom ensamheten så mycket mindre (insåg jag nu). Insåg också att jag njuter av livet men inte med någon på något sätt och den lilla skylten med motivationstexten "delad glädje är dubbel glädje" som ligger i köket skrattar mig i ansiktet. Du är också ensam idiot-skylt. Skoja, är inte ens sur (HUHU ROLIG JESSICA) utan det är bara små komiska detaljer i livet.

Jag tycker ju om dem. De komiska detaljerna. Komedi är bra i livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0