men är du klok!
Alltså detta med att läsa igenom sin gamla blogg är förjävla gosigt. Muntrar upp. Så mycket man inte tänkt på på länge, som den gången när jag + syster skulle till Göteborg på miniweekend och José Gonzalez spelade precis utanför vårt hotell. Det var magiskt. Eller när jag skriver "efter det gick jag på körskole-möte-grejsimojs, snart börjar jag övningsköra!!" och nutida-jag ba "JAG HAR FUCKING KÖRKORT AAAAAAAAHERMERGERD".
OMG PÅ RIKTIGT HITTADE NU INLÄGGET "idag var min första dag på callis" omg från och med nu blir det spännande. *live-updaterar-på-nutida bloggen-om-dåtida bloggen*. Okej nej måste sluta läsa får panik över hur fort tiden går. Kommer "fredagsmys"-låten från 2010? Lyssnade jag på ONCE 2010? Kollade jag på Community 2010? Var det då jag klippte av håret första gången??? 2010?? TRE ÅR SEDAN TYP. Då hade vi fortfarande Global.
Glorydays :P
Alltså allt är så himla tok. Man borde inte titta i sitt förfutna för mycket ha ha, man borde låta det vara där borta. Jag har skrivit så himla mycket om honom. Honom honom HONOM hOnOm HoNoM ja det där uuuuuuh orkar inte att jag skrev så pass mycket om honom orkar inte att han fortfarande finns i mitt huvud orkar INTE att det är det mest orealistiska jag någonsin varit med om? Om man slår ihop alla mina dumma crushes genom livet typ bertil alla karlar och ja, kommer inte ens på någon mer nu. Om man slår ihop dem så kommer man typ ändå inte upp i hur MYCKET jag tänkte på Honom med stort H och så vidare. Förstår inte vad grejen var. Förstår inte vad grejen är. Kommer nog aldrig förstå det, tror jag, förutom om något skulle hända ochsåvidaresåvidare men eftersom det ej är aktuellt så kommer jag nog aldrig förstå den aspekten hos mig själv som är honom. Ja. Det är fan lite sjukt.
MER nostalgi men ibland måste man peppa sig själv och ibland går det genom nostalgi SÅ
way för sent när man ska upp klockan sju för å åka till flygplatsen.
han är så fin, så fin. och jag borde sova, för flera timmar sen! fan haha. men jag kan inte låta bli att vara glad ändå. trots att jag kommer må skit när jag ska gå upp, men.. ja. han är så fin. fan igen haha. (fanfanfan - thåström?) äsch nu släpper vi det och går vidare tycker jag. men det behövdes innan polen! hej jag babblar om ingenting vad gör du? jag funderar på hur hemskt jag kommer må när jag ska upp imorgon! nej såhär kul ska vi inte ha. god natt på eeer!
ganska söt låt ändå
ganska söt låt ändå
Alltså gulle gulle barnet
labla och mest blabla
alltså. det är klart att det gör ont, fortfarande.
inte alltid, mest när jag tänker på det, sådär riktigt mycket som man gör på natten. det är som en sårskorpa som skyddar det såret jag fick, men ibland trycker du till på den, från ingenstans ibland, och då är jag så oförberedd att såret börjar blöda lite igen. ibland när jag tror jag är beredd på trycket svarar jag bara på det konstigt,som en tafatt desperat rörelse i ett försök att skydda såret. sårskorpan har hunnit bli ganska tjock nu så den blöder inte mycket när du trycker. men den kan fortfarande blöda.
varje gång jag skrattar, sådär hjärtligt nivet?, blir skorpan tjockare och snart kommer den vara helt läkt tror jag. inte helt läkt, men så tjocka att den nästan räknas dit! jag mår bättre nu, på det bra sättet, inte på det dåliga sättet som förut. kan man må bra på ett dåligt sätt? ja, eller bra på ett falskt sätt, "bra" liksom. det finns så många fina människor där ute, och i mitt liv, jag är så glad att jag börjar upptäcka dom på ett annat sätt. världen är så mycket större än jag förut tänkte den som. det är fint att tänka så.
nu blir det bara mos av det jag skriver och jag raderar och raderar, men uppskatta personer du gillar och bryr dig om. visa det, säg det, låt dom få veta det bara. det är fint, det är bra.
alltså. det är klart att det gör ont, fortfarande. men mindre och mindre för varje skratt.
inte alltid, mest när jag tänker på det, sådär riktigt mycket som man gör på natten. det är som en sårskorpa som skyddar det såret jag fick, men ibland trycker du till på den, från ingenstans ibland, och då är jag så oförberedd att såret börjar blöda lite igen. ibland när jag tror jag är beredd på trycket svarar jag bara på det konstigt,som en tafatt desperat rörelse i ett försök att skydda såret. sårskorpan har hunnit bli ganska tjock nu så den blöder inte mycket när du trycker. men den kan fortfarande blöda.
varje gång jag skrattar, sådär hjärtligt nivet?, blir skorpan tjockare och snart kommer den vara helt läkt tror jag. inte helt läkt, men så tjocka att den nästan räknas dit! jag mår bättre nu, på det bra sättet, inte på det dåliga sättet som förut. kan man må bra på ett dåligt sätt? ja, eller bra på ett falskt sätt, "bra" liksom. det finns så många fina människor där ute, och i mitt liv, jag är så glad att jag börjar upptäcka dom på ett annat sätt. världen är så mycket större än jag förut tänkte den som. det är fint att tänka så.
nu blir det bara mos av det jag skriver och jag raderar och raderar, men uppskatta personer du gillar och bryr dig om. visa det, säg det, låt dom få veta det bara. det är fint, det är bra.
alltså. det är klart att det gör ont, fortfarande. men mindre och mindre för varje skratt.
Man kunde låta tiden vara / det känns som andra sidan jorden / vi kanske hade alla svaren
OKEJ NEJ huhuhu blev så där nostalgisk igen och började läsa gamla inlägg. Nu på en gammla, halv förglömmd blogg där senaste inlägget är typ två meningar om hur fantastisk taxikarl är. Skönt att jag inte är statisk i alla fall :) :P sedan hade jag också skrivit ett inlägg om när gistav var här och försökte hångla med mig. Det avslutades som följande:
han sa "en sak är säker, det här stannar absolut mellan oss". han kanske, förhoppningsvis, vågade blotta sig lite. han är svår å se för jag har ingen energi att anstränga mig. godnatt
han sa "en sak är säker, det här stannar absolut mellan oss". han kanske, förhoppningsvis, vågade blotta sig lite. han är svår å se för jag har ingen energi att anstränga mig. godnatt
Alltså åh. När jag lyckas träffa mina känslor exakt i skrift så mår jag bra. "han är svår å se för jag har ingen energi att anstränga mig. godnatt". Det är jag. Skönt att jag vet det och kan skriva som jag är, ibland. Okej från annat inlägg!!!! Om snyggkarl och STF (buhu):
han tittar på mig så jobbigt studerande och fantastiskt ibland. [...] vadå dö och känna "holy shit" (10.46 in i filmen [om 500 days of summer] ) inför någon som säger att den älskar the smiths? det är ju helt ologiskt ÖVERALLT? (kan inte srkiva ordentligt dså jag är onykter. orkade inte rätta denna parantes såd en vlev fel men jag rättar ttyp allt annat osm blir fel). [...] rakade benen i onödan. gjorde det inte för hans skull utan för min överlevnads skull
Annat inlägg om dessa två:
i lördags kärade karl ner sig i henne mer eller mindre. då blev jag arg som en djävul, arg som jag inte blir, och tänkte "jaha han är en sån pojk. en sån som faller för lisa. en sån". sen insåg jag att vi drar till oss samma killar och alltså är jag i förlängning "en sån tjej". SÄMST INSIKTEN NÅGONSIN. [...] ett p.s. på detta är att hon och jag inte är samma sort. utan vi faller bara i samma kategori när pojkar faller för oss. men annars är vi inte samma, så det känns betryggande. för om vi hade varit samma hade jag, jag vet inte vad jag hade gjort, antagligen inte tänkt det här alls såatte. ja. d.s.
Förstår verkligen inte att jag varit mer eller mindre crushig i denna kille sedan vi träffades första gången. Det är sjukt konstigt. Känner hur sjukt ohälsosamt det är att jag läser gamla inlägg om honom då kärleken bara skööööööljer över mig till honom men. Han är så fin. Och kanske inte, vad vet jag, vi känner inte varandra så bra. Minns inte vad vi sa för ett år sedan på min altan längre. Men det är ju inte säkert att han är bra. Han kanske är fett lam, bara att jag inte sett det än. Kanske är det så. Kanske inte. Jag kommer nog inte få veta. Puss och godnatt.
Minnen av aprilhimmlen / Jävla håkan
Jag var passiv. Han var förstörd.
Vi var inte särskilt komplicerade, bara trasiga. Utan chans till återställning.
Hur är man djup? Människor sa att jag var djup. Att han var djup.
Vi var inte medvetna om livets alla lager och nivåer, då hade vi inte varit som vi var och det hade inte slutat som det gjorde.
Vi var bara trasiga. Det är inte samma sak. Tror du att.. tror du att vissa föds trasiga? Som en oöppnad förpackning vars innehåll redan är sprucket innan det hunnit vara med om något. Isåfall tror jag att vi var innehållet.
Sprucket och fult. Sökandes efter annat sprucket. Och fult.
Kan man älska vem som helst?
Alltså den här texten är ju ganska ful. Rent visuellt och melodimässigt. Men den är biografisk. Om jag får säga så, den är ju dokumenterande om en händelse i mitt liv. Bara med klumpiga toner.
Jag tror nog inte att jag var inspirerad när jag skrev, jag ville bara få ner något och känna och sätta symboler på och så vidare. Nästa text här under är om samma händelse men antagligen mer inspirerad, tror jag.
- Jag är väl lite instängd i min svarta värld.
-...
- Den är spretig och hård. Så jag är bitter. Jag är det.
-...
- Utan anledning.
-...
- Jag tycker.. Mina tankar blir besudlade av omgivningen. Tillvaron.
- "Andetag"
- Mig själv egentligen. Det är jag som är fel. Jag korrupterar mig själv.
-...
- Och när jag korrupterar lite blir det lugnt. Lugnet innan och efter stormen.
-...
- För sen börjar jag om igen.
- Jag tycker om dig.
- Jag hatar mig.
- Jag hatar dig.
- Jag älskar dig.
- Går vi imorgon?
- Ja det gör vi.
- Jag älskar bara dig.
- Kom vi måste säga hejdå nu.
- Går vi imorgon?
- Imorgon går vi
Den andra texten är exakt. Det var vår relation. En sida av den iallafall, en exakt adaption av en sida av oss.
Vi var inte särskilt komplicerade, bara trasiga. Utan chans till återställning.
Hur är man djup? Människor sa att jag var djup. Att han var djup.
Vi var inte medvetna om livets alla lager och nivåer, då hade vi inte varit som vi var och det hade inte slutat som det gjorde.
Vi var bara trasiga. Det är inte samma sak. Tror du att.. tror du att vissa föds trasiga? Som en oöppnad förpackning vars innehåll redan är sprucket innan det hunnit vara med om något. Isåfall tror jag att vi var innehållet.
Sprucket och fult. Sökandes efter annat sprucket. Och fult.
Kan man älska vem som helst?
Alltså den här texten är ju ganska ful. Rent visuellt och melodimässigt. Men den är biografisk. Om jag får säga så, den är ju dokumenterande om en händelse i mitt liv. Bara med klumpiga toner.
Jag tror nog inte att jag var inspirerad när jag skrev, jag ville bara få ner något och känna och sätta symboler på och så vidare. Nästa text här under är om samma händelse men antagligen mer inspirerad, tror jag.
- Jag är väl lite instängd i min svarta värld.
-...
- Den är spretig och hård. Så jag är bitter. Jag är det.
-...
- Utan anledning.
-...
- Jag tycker.. Mina tankar blir besudlade av omgivningen. Tillvaron.
- "Andetag"
- Mig själv egentligen. Det är jag som är fel. Jag korrupterar mig själv.
-...
- Och när jag korrupterar lite blir det lugnt. Lugnet innan och efter stormen.
-...
- För sen börjar jag om igen.
- Jag tycker om dig.
- Jag hatar mig.
- Jag hatar dig.
- Jag älskar dig.
- Går vi imorgon?
- Ja det gör vi.
- Jag älskar bara dig.
- Kom vi måste säga hejdå nu.
- Går vi imorgon?
- Imorgon går vi
Den andra texten är exakt. Det var vår relation. En sida av den iallafall, en exakt adaption av en sida av oss.
