stadsvandringar

Jag var passiv. Han var förstörd.
Vi var inte särskilt komplicerade, bara trasiga. Utan chans till återställning.
Hur är man djup? Människor sa att jag var djup. Att han var djup.
Vi var inte medvetna om livets alla lager och nivåer, då hade vi inte varit som vi var och det hade inte slutat som det gjorde.
Vi var bara trasiga. Det är inte samma sak. Tror du att.. tror du att vissa föds trasiga? Som en oöppnad förpackning vars innehåll redan är sprucket innan det hunnit vara med om något. Isåfall tror jag att vi var innehållet.
Sprucket och fult. Sökandes efter annat sprucket. Och fult.
Kan man älska vem som helst?

---

Alltså den här texten är ju ganska ful. Rent visuellt och melodimässigt. Men den är biografisk. Om jag får säga så, den är ju dokumenterande om en händelse i mitt liv. Bara med klumpiga toner.
Jag tror nog inte att jag var inspirerad när jag skrev, jag ville bara få ner något och känna och sätta symboler på och så vidare. Nästa text här under är om samma händelse men antagligen mer inspirerad, tror jag.

---

- Jag är väl lite instängd i min svarta värld.
-...
- Den är spretig och hård. Så jag är bitter. Jag är det.
-...
- Utan anledning.
-...
- Jag tycker.. Mina tankar blir besudlade av omgivningen. Tillvaron.
- "Andetag"
- Mig själv egentligen. Det är jag som är fel. Jag korrupterar mig själv.
-...
- Och när jag korrupterar lite blir det lugnt. Lugnet innan och efter stormen.
-...
- För sen börjar jag om igen.
- Jag tycker om dig.
- Jag hatar mig.
- Jag hatar dig.
- Jag älskar dig.
- Går vi imorgon?
- Ja det gör vi.
- Jag älskar bara dig.
- Kom vi måste säga hejdå nu.
- Går vi imorgon?
- Imorgon går vi

---

Den andra texten är exakt. Det var vår relation. En sida av den iallafall, en exakt adaption av en sida av oss.