ingenting sen kom ingenting det betyder ingenting

Är så himla trött på allt det lilla men inte det stora. Det är ju i slutändan bra och framförallt viktigt, kanske ett litet dipp här och nu men i det stora hela så är jag inte dippig. Känner mig dum som klagar på allt i vardagen och försöker att hålla det för mig själv. Perspektivet försvinner men jag är kvar. Drömmer mig bort till otroligt dumma, idiotiska och bara helt orealistiska saker (ibland bör man vara hård mot sig själv för skärpning) och minns/vet inte riktigt hur jag hittar tillbaka till perspektivet.

Fokuserar på en sak i taget tänkte jag nu. Skola, teater. Sen får resten vara, verkligen. Det får vara. Lyssnade på en fantastisk låt av Andreas Tengblad på vägen hem ("When I'm With You") från bussen och kände mig som värsta powerkvinnan. Halvdan insikt om att jag ska ta hand om mig själv nu, övriga mogna män med skägg får stå åt sidan och ska inte vara med på kartan på ett tag. Kanske behövs det för perspektiv, något behövs iallafall och jag får väl ändra något för att känna av om det var rätt. Så det är bra. Om jag är seriös med den planen, hoppas det - mitt undermedvetna gör lite vad det vill ibland och drömmer om konstiga saker.

På mindre punkter HATAR jag mitt sinne för att tappa bort saker, hittar ej mitt nypåfyllda busskort - busschauffören sa att jag fick åka gratis om han fick mina blommor men sms-biljetten var redan skickad så tyvärr. I efterhand vad det tur för blommorna var fina och viktiga och borde ej bytas bort för 11kr biljett. Om mitt sinne för borttappning och djävulen var i ett rum å jag skulle skjuta någon skulle jag ej skjuta djävulen. Så illa äre juh. HAHA äre juh var med filt fult. Borde sova men orkar verkligen inte, orkar inte med någonting, bara det där stora. Juste. Det orkar jag med.

p.s. Har världens finaste vännder i hela världen som jag älskar så mitt hjärta vill spricka d.s.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0