stadsvandringar

du och allt som är du mitt i stormen av gropar, som ler. du och allt som är du under tiden som rynkorna traskar på och tar allt med sig under sina vindar. våra skyddade händer, våra härdade fötter, våra livsnjutande drömmar som ett fullständigt pussel. ett absolut.
du och allt som är du trots vi och allt som är ord.

Det här är om dig min kära vän. Saknar dig, du är fin. Folk förstår inte alltid, typ aldrig, är du ensam? Vi borde prata. Har du svårt precis som jag? Jag tror det, det är dumt för vi borde ju inte vara lika. Du är fin ändå och jag önskar att du någon gång släpper in mig förbi versalerna. Du gör inte det va? Lars Winnerbäck – Jag är hos dig igen
Du har dina moln och jag kan inte skingra dom, kan inte låta dom va'. Jag har mina ord, som du sa