stadsvandringar

Numera sitter en bitter figur i min säng. Ja, det är jag då - ingen annan figur som kan tänkas ha krashat min säng. Ikväll var the one and only night, om man vill, och det blev liksom bara en night. Ingenting mer, alls, om man vill. Allt blir vad man gör det till, egentligen var det en trevlig kväll som inte alls behöver vara the one and only.
Men eftersom jag sitter här i min bitterhet med chips och godis klockan tre på natten (låter patetiskt??!! Men jag är ju precis hemkommen från alkoholhaltig kväll så det är väl okej osv. ÄSCH det är okej ändå) så tänker jag just nu säga att det här var den enda kvällen och den var ingenting. Ber till gud att iallafall ett fint videoklipp infinner sig i min mobil. NEJ tydligen var det ljudlöst? Vet ej ens vad mobilen gör med mig. Hatar mobilen mer än kvällen (det är inget bra mått då jag inte direkt hatar kvällen så mycket som är bitter påren). I VILKET FALL får jag för fasiken ta tag i mitt liv och kaffemys själv om jag så gärna vill ha det. Sluta drömma mig bort till fina saker och istället ta tag i att de ska hända. Inte mer med det.

It's a rough truth osv. Påsken är över nu och tyrkisk peber ligger i väskan. HEJ.DÅ.