Som du kanske redan ser

Berätta hur du gör? Berätta hur du gör... det är en känsla som du lämnar när du vänder bort din blick, berätta hur du gör.
Berätta vad det är, den här linjen i din hand. Berätta vad det är, så jag förstår hur jag ska nå dig, berätta vad det är? Det finns dem som åkt till månen, miljarder år av sten.. Men jag har hört hur det berättas om en säkerhet trots allt.. en känsla som är ren. Så berätta hur du gör. Berätta hur du gör? Och jag ska utså all den ensamhet som följer när du går, om du berättar hur du gör.
Två saker har du glömt här.. två saker vad jag minns! En blå, blå sjal med svarta fransar. Och nåt mer som inte syns.
Det finns dem som stannar tiden, det är inte bara attityd. Och jag har gett mig av men hjärtat börjar svalna redan innan jag passerar Stockholm Syd.
Berätta hur du gör. Berätta hur du gör? Det är en känsla som du lämnar när du vänder bort din blick.. berätta hur du gör.



- Jag visste inte att det var du
- Jaha, jo det var det. Så är jag
- Jag såg inte det.
- Nej jag vet man ser väl inte alltid så mycket
- Nej, man gör väl inte det.



Som du kanske har förstått (?), jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen men jag sakna dina sinnen..
De här väggarna rasar och jag undrar vad som händer.
Du har dina moln, jag kan skingra dem kan inte låta dem va. Jag har mina ord, som du sa.
Som du kanske redan hört? jag blir aldrig klar. Som du redan har berört, här är glimmande dar.. välsignade december står för dörrn och livet längtar.
Har du hittat rätt? Kan du höra ditt skratt? Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?
Vi vinner ingen tid och får inte vänja oss för då är allting förstört. Jag är hos dig igen, som du kanske redan hört?




Tänker för mycket sådär som jag fått höra att jag gör. Det är väl inget fel med det, önskar kanske bara att det gav mer konkret. Typ händelser. Hehe. Men nej, inte stöts vi, eller hur? Det är svårt med dig - ibland - men jag tror inte det behöver vara så. Som sagt tänks det bara en massa tänk som står där. Medans du hoppar runt lite, sådär. Jag vet inte. Borde nog gå. Ja. Jag borde ju. Men aldrig kan man göra det där som man borde, aldrig kan man sluta innan det går sönder lite. Så det är väl bara att vänta ut det osv. (MEN VI SKULLE KUNNA HOPPA TILLSAMMANS! Trorjag?).



Om du går ut i solen och sätter dig en stund, för att natten blev så virrig - för att känslorna gick runt. ...För att jag aldrig nämnde att det du gör är bra, att jag är lika vilsen och för att jag aldrig sa "Åh, jag fattar alltihop".
Om du sitter och skriver nu - på långa kloka brev - om vad vi hann och inte hann och allt som aldrig blev; om citronerna och träden, och långa vägar bort. Om tid som går och inte går, och lust som kokar torrt. "Åh, jag fattar alltihop." "Åh, jag fattar alltihop."
Om du repar upp historien fast den är så dum, om att klia tills det blöder på en och samma punkt. "Det där var någon annan, det där var inte jag." "Förlåt tusen felsteg, den enda som jag kunde va. Åh jag fattar alltihop".
Åh jag fattar alltihop? Åh, jag fattar alltihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0