you suckh
FAN vad jag inte ville att han skulle släppa, säga hejdå - till något som inte var där. Fasiken vad jag inte känner mig själv ibland. Jorå, det är sällan. Har diverse efterblivna anteckningar på mobilen från mitt i denna natten som dock inte bör tas på allvar eftersom jag skrev dem i ett sorge-mode efter massa konstiga berg-o-dalbane åkande för hjärtat. Måste spara dem ändå. Sparar dem här, nu, så!
(De går liksom från zuperilska till lite lugnare men det är så jag gör, först måste jag få ur mig allt och sen känns det bättre. Allt som jag öser ur mig är inte dödsseriöst för det. Man gör ju så när man pratar å psykar med sina vänner men det ser så mycket hårdare ut i skrift utan tonlägen och flyktighet. Jaja!)
När livet är snett utanför SF å jag vill slå sönder dess liv
Okej Jessica sa nu hejdå till allt, trodde jag sagt hejdå till cab, hade ej. Vill sjunka genom marken tusen gånger om. Herreminje vill dö lite eller gråta till håkan. HERREGUD I HELVETE VAD FEL DET ÄR. Åh livet är så snett och totalvägrar å räta upp sig. HELVETERÅ. HAHA VAD FAN.
Vad gör jag ens? Vad trodde jag ens? Om livet? OK DET BLIR VAD MAN GÖR DET TILL (men jag försökte ju faktiskt)
HELVETE
Det, var fint
Haha fan vad jag är arg. På mig själv. På livet. På överexponeringen av denna händelse. Denna man. På bob hunds avsaknad i min mobil. Det är över, bortglömt, oviktigt. FÖRSTÅR inte att det tog sån lång tid att komma hit, men nu tror jag att jag är här.
Skål, för att upptäcka nya saker. Hos sig själv, i livet.
Jag är töntig men det är väl okej, ibland får man. Jag har sovit på en luftmadrass i samma rum som 20 andra denna helg så det är svårt å inte bli tokig/töntig/knäpp då. Hehe, det var faktiskt mysigt ändå, flashback till handbollscuper och klassresor. FINAFINA teatrarna. De är sånt där fint man ska ta vara på och hålla fast vid. Finna människor, fin helg. Men som sagt, en galen berg-o-dalbana. På många sätt, MEN VILKET UPPLEVELSE! Puss jag känner mig bättre nu än i föregående inlägg, tänk vad det kan ge å skriva av sig lite.
(De går liksom från zuperilska till lite lugnare men det är så jag gör, först måste jag få ur mig allt och sen känns det bättre. Allt som jag öser ur mig är inte dödsseriöst för det. Man gör ju så när man pratar å psykar med sina vänner men det ser så mycket hårdare ut i skrift utan tonlägen och flyktighet. Jaja!)
När livet är snett utanför SF å jag vill slå sönder dess liv
Okej Jessica sa nu hejdå till allt, trodde jag sagt hejdå till cab, hade ej. Vill sjunka genom marken tusen gånger om. Herreminje vill dö lite eller gråta till håkan. HERREGUD I HELVETE VAD FEL DET ÄR. Åh livet är så snett och totalvägrar å räta upp sig. HELVETERÅ. HAHA VAD FAN.
Vad gör jag ens? Vad trodde jag ens? Om livet? OK DET BLIR VAD MAN GÖR DET TILL (men jag försökte ju faktiskt)
HELVETE
Det, var fint
Haha fan vad jag är arg. På mig själv. På livet. På överexponeringen av denna händelse. Denna man. På bob hunds avsaknad i min mobil. Det är över, bortglömt, oviktigt. FÖRSTÅR inte att det tog sån lång tid att komma hit, men nu tror jag att jag är här.
Skål, för att upptäcka nya saker. Hos sig själv, i livet.
Jag är töntig men det är väl okej, ibland får man. Jag har sovit på en luftmadrass i samma rum som 20 andra denna helg så det är svårt å inte bli tokig/töntig/knäpp då. Hehe, det var faktiskt mysigt ändå, flashback till handbollscuper och klassresor. FINAFINA teatrarna. De är sånt där fint man ska ta vara på och hålla fast vid. Finna människor, fin helg. Men som sagt, en galen berg-o-dalbana. På många sätt, MEN VILKET UPPLEVELSE! Puss jag känner mig bättre nu än i föregående inlägg, tänk vad det kan ge å skriva av sig lite.
Kommentarer
Trackback
