stadsvandringar

 

Mannen jag syftar på ser inte ut som en statsminister.

   Han ser ut som ugglan Helge.

   Han ser ut som en elevrådsordförande från Östermalms Gymnasium.

   Man ser ut som en som petar sig i näsan och är intresserad av fysik och kemi och har finnar men inga flickvänner.

   Med det menar jag inte att vara elak.

   Inte alls, inte alls, inte alls.

   Med det menar jag inte att såra.

   O nej, o nej, o nej!

   Det bara är så. Mannen i frågan ser ut som en som runkar med rummen och pekfingret och piper "ymf" när det går för honom.

   Det är väl inte mitt fel, är det?

   Jag tror att han är den ende i hela Sverige som går och lägger sig fullt påklädd - med kostym, slips, glasögon och allt.

   Och när han någon gång ska knulla drar han ner gylfen och sedan får hans fru hjälpa honom leta.

   Det är den känslan man får. Håller ni inte med mig? Om någon skulle tycka att jag var plum och tarvlig nu ber jag om ursäkt.

   Förlåt, förlåt, förlåt! Jag är inte den som inte kan erkänna att jag har fel.

   Säkert har jag det.

   Fel, fel, fel.

   Men nog är det damglasögon hanhar! Jag vill inte sträcka mig så långt som till att säga att jag har sett honom på homosexklubbar i Köpenhamn, det vill jag inte alls göra.

   Inte heller ska jag svära på att han bar damkläder vid de tillfällena och kallade sig Lotten. För svära ska man inte göra. Det är fult.

   Och dessa insinuanta antydningar om att han skulle vara transvestit - dem kommer jag inte alls med gör att skada hans politiska karriär. Det får ingen tro

   Inte alls, inte alls, inte alls.

   Jag blir förolämpad om någon skulle tro det.

   Jag kräver upprättelse1

   Att jag med säkerhet har påstått är att han har damglasögon.

   Inget met. Och vem är jag att bedöma glasögon? Oh, jag är då rakt ingen optiker.

   Men jag vill ändå tillägga: Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.

   Jojo.

   Blink blink, nudg nudg - if you know what I mean!

   Det är allt jag har att tillägga.

   Jag säger ingeting så har jag ingenting sagt.

   Inte heller namnger jag någon. Denna text kan ju handla lite om vem som helst. N'est-ce-pas? Om någon vi kan kalla "Lotten".

   Jag trodde det var ett skämt när moderaterna valde henne, förlåt honom, till partiordförande.

   Skrattet fastnade i halsen när jag insåg att karln gick och blev statsminister.

   Nu är det han som ska leda oss in i den nya världen.

   Den nya världen där vi äntligen får sluta låtsas att vi bryr oss om varandra.

   Med det menar jag inget särskilt.

   Mer än att LOTTEN ÄR BOTTEN! LOTTEN ÄR BOTTEN!

   Oopsi! Det bara slank ur mig.

   Förlåt!