stadsvandringar

   OK hej VÄRLDEN. Ni vet hur jag hetsar över pojkar. Ja. Vanligt. Igår var jag hos nikki och gosade med livia + porris och så deppade vi lite över avsaknaden av fina pojkar som fattar grejen samt pussar på och gosar med en. Helt vanligt.

   För några helger sedan after workade jag på Folkets och skulle ta taxi hem sen. Gick till taxifickan. Jättefull. Okänd man frågade om jag ville åka med honom, jag sa visst - han verkade trevlig. Vi skulle åt samma håll och jag TROR att han kan ha hetat Martin. Vi pratade lite, åkta till giddegrillen för att hämta mat han beställt, han sa "kan vi inte bara åka runt lite det är så mysigt" och tog mig på benet. Inte så pass högt att det var opassande (OBS!). Jag sa att jag bodde typ vid klockartorpet och han sa att där bodde hans exfru. OK tänkte jag och fnissade åt livet då det måste innebära att han var gammal. När vi åkte frågade han vem vi skulle hem till och jag förklarade att var och en skulle hem till sitt. Han förstod inte. Jag tyckte allt var skojigt och droppade kommentaren "haha du trodde du skulle få ligga så får du inte det" och han förklarade att det inte alls var fallet och att jag nu förstört stämningen. Jag skrattade och fnissade och var allmänt jättefull så åkte vi hem till mig och stannade vid vår villa. Han frågade, chockad, om jag var gift men jag skrattade bara och frågade hur mycket jag skulle betala. Han var tjurig och sa "ingenting, du har förstört stämningen, gå bara" men tog tillslut en hundralapp varpå jag gick ur bilen. Innan jag stängde dörren mitt i skrattanfall pga situationen ropade jag "men haha!! Kom till vardasrum!! Kom till vardasrum, jag jobbar där!!", stängde dörren och sprang in. Släppte det som ett roligt avslut på kvällen.

   När jag skulle jobba torsdagen efter fredagen detta hände så satt han där. Vid ett fönsterbord. Jag fick paniattack och sprang runt som en galen höna och gömde mig mest i köket. Min chef skämtade att det kanske var bord fem ;););););) och det var det ju såklart. Jag var lite osäker på om det var han men så hörde jag hans röst och såg hans profil. Då blev jag panikslagen igen, mest för att jag antagligen är ungefär 100 år yngre än han trodde och det kändes jobbigt. Kanske har ålderskomplex också. Tillslut gick de och jag kunde andas som vanligt, pulsen lugnade ned sig och jag började jobba på riktigt. Puh. Nu behöver jag i alla fall inte se honom igen.

   Idag satt jag på bussen hem och åkte förbi stoppet på Vargbogatan som vanligt. Där gick en man med två små barn, runt 2-3 år. Jättegulligt. Sen slår det mig att "juste. Taxi-mannen sa ju att han bodde i ett radhus där inne!". Sen ser jag pappans profil. Sen slår det mig "jaha, det där är taxi-mannen". Och jag slutar ungefär andas. Det var alltså taxi-mannen som gick där nu med två små, söta barn. Samma kille som hade tagit taxin till Gideonsberg för att köpa kebab? Samma kille som tagit mig på benet och frågat vart vi skulle äta. Samma kille som dykt upp på mitt jobb. SAMMA KILLE SOM NU GÅR OCH FÖRSIKTIGT HÅLLER TVÅ SMÅ BARN I HÄNDERNA SAMMA KILLE. Hej identitetskris. Hej jag höll på att ligga med en pappa???? Hej identitetskris. Hej snygg-karl hamnade i alla fall i skymundan nu. Hej det kom något bra ur denna upplevelse i alla fall. Och en identitetskris då. Som att jag inte hade nog sånt. HAHA livet. Hejdå. Ville bara ösa ur mig.