stadsvandringar

   Hej hej hej tänkte börja inlägget med bäz bäz bäz men ändrade mig pga kan läsas som sexuell frustration. Är ganska neutral. Mår lite konstigt, vet inte varför. Det mest stabila jag gör just nu är typ att jobba, tror hjärnan hjärtat kroppen ställt in sig på lov lite för tidigt här. Fandå. Men jobba är kul. Alltså tror jag har en girlcrush på min chef eller nåt för att hon är ca bäst. Alltså när vi var på after work och jag ba OMGOMGOMG VAD SKA JAG ENS PRATA OM DETTA ÄR MIN CHEF JAG DRICKER VIN MED JAG ÄR INTE ENS PÅ HENNES SNYGGHETS-NIVÅ STACKARS HENNE OMG MÅSTE PRATA OM NÅGOT BRA OMGOMGOMG i min hjärna samtidigt som jag sa ca ingenting i verkligheten (fett bra taktik :) ) och hon ba "vad är det för teater grej du håller på med?" (assöt) och så började vi prata om drömmar och framtid och det var fint.

   Hon vill öppna en liten klädesbutik där hon kunde återförsälja fina kläder och hoppades med glimten i ögat att hennes kille skulle bli tillräckligt duktig jurist för att kunna försörja dem bägge = hon kunde satsa på klädidén. Jag förklarade att jag ville bli skådespelare eller jurist (alltså har konstant identitetskris ang. detta) och hon tyckte att det var kul att föreställa sig mig tralla omkring med portfölj. Med lite mer alkohol i kroppen började jag, hon och kökschefen som after workade med oss (alltså att jag använder uttrycket "after worka"?) prata om att man borde ta åt sig beröm man får. Tycka att man är bra. Säga att man är duktig. Tänka på alla som säger fina saker. Men vi kom ändå fram till att det är svårt att hålla fast vid det en längre tid eftersom man är en slags person som alltid vill prestera, bli bättre, vara bäst.

   Sen blev jag ganska full, hon med tror jag då hon skrattade i tjugo år åt ett halvdåligt skämt jag drog såhär "HAHAHHAHAHAHHAHAHHA" och hennes skratt brukar låta såhär "haaa..... haeeeeee.... haaaaaaa.... ha...." (helt genuint trots ovanligt skratt). Men jag kan ju inte vara 100 %, jag var full. Som jag är ofta nuförtiden. Det är ok. Det går i omgångar, ibland är man bästa vän med los alkoholos. Ibland så är de sådana man ba "saknar dig bby" fast så ljuger man. Alltså vet ej vad jag säger nu. VILLE BARA BERÄTTA OM UTGÅNGEN då ingen frågar mig om jobbet och det är så kul att jag vill skrika absolut allt som händer på jobbet i allas ansikten. Vilket jag typ gör men restrainar mig ganska hårt ändå. Återkommer. PUSS