stadsvandringar

   Blev vimmelkantig av att läsa snyggkarl-inlägget från altanen med Håkan Hellström i bakgrunden. Vimmelkantig och skakig. Detta är så konstigt. OBS lyssnade på "vi två 17 år" live från WOW 2010 så ganska moodyigt. I alla fall. Inlägget om snyggkarl. Mycket större än jag minns det. Mycket större än jag gjort det. Vet inte om jag känner så här för att saxofoner spelar Vi två 17 år på min spotify nu, möjligen, men skit samma.

 

    Alltså jag låg i hans knä och han höll mig lite lätt på magen, jag minns absolut allt jag just läste om nu när jag läste inlägget. Sedan någon gång hade han sin hand på min, som att vi höll hand. Som att vi höll hand? Det är fan stort? Vi är så lika. Blir lite emotianal nu då jag, tydligen, glömt allt som hände på altanen. Jag har faktiskt börjat ifrågasätta varför jag tyckte det var så fantastiskt, på senare tid, men nu vet jag varför jag tyckte det var så fantastiskt. Okej utdrag:

 

   VA ANALYSERAR JAG DETTA FÖR MYCKET, det är eventuellt möjligt att jag analyserar detta för mycket men vi är så pass lika, jag och han, att det är relativt ok för mig att dra slutsatser. Frågan "vad vill du?" är ganska tung i sammanhanget. Jättetung. Jag i mina super smidiga manors svarade att jag ville stanna ute. OK? Bra jobbat, Jessica. Skit samma. Blev bara lite rörd av inlägget, att något fint någonsin hänt mellan oss. För den kvällen var fan fin, det kan jag säga. Och massa kvällar sedan dess mellan oss har varit skit, men just den. Den var fin.

   En annan sak jag glömt var att någon bytt bakgrunden på hans mobil som låg inne när vi satt ute. Hen hade bytt till en blinkande hets-bakgrund i alla färger med texten "GICK DET BRA MED JESSICA" på bakgrunden. Dör. Så himla k r e j z y. Livet då. Hejdå puss och god natt