stadsvandringar

jag var inne på poeter.se och kände att "jag vill också skriva ord och se om jag kan". förvisso lite influerad av persbrandts avslappnat poetiska melodi och strindbergs perfektion till ord som inspirerar såväl som petar på mindervärdeskomplex i skrivandet.
hade redan något formulerat i huvudet dessutom, en början.
men poeter.se är nog ingenting för mig. alldeles för blottande och inte tillräckligt.. gosigt. "men poesi ska inte vara gos.." nej. okej. eller varför inte? det ska väl vara tryggt.
som sagt så är jag inte en med ord. därav otrygghetskänslan. men på mina stadsvandringar är det annat! här är det mitt. så nue köre vie.

eller alltså inte nu i denna sekund. men nu i den större bilden.

p.s. det är så svårt att få till något ärligt i en dikt. som inte låter pretentiöst och medvetet tillkrånglat och bara rätt och slätt konstlat för att passa en mall. det är få som kan det. d.s.