stadsvandringar

Älskar att killar, eller såkallade män om man så vill, har en tendens att - efter en spontan, fin stund/kväll - säga "Ja men vi ses ju. Visst ses vi? Ja det gör vi" i sin sorti. Inte ett "jag hör av mig"osv eller något i den stilen utan "vi ses". Ja, ett "jag hoppas vi ses" men likväl ett antagande att allt bara kommer förfalla så. Inget initiativ. Inte från mitt håll heller egentligen, så det kanske är någon vibb jag sänder ut. Eller så är vi bara mesiga. Eller naiva, om man vill vara mer positiv. Vi är nog mest naiva.

Veni, vidi, vici går inte riktigt att applicera på mitt liv. Synd. Status quo passar väl bättre, om man ska vara den där som använder latinska uttryck. CARPE DIEM! Skoja. Nej men på riktigt; är jag inte nöjd med status quo får jag väl fan ta tag i det själv och göra något kul med min vardag. Det var bara det.