Stephen Fry
”Och alltings dumhet – det höll mig också vaken. Du måste ha upplevt ett av dessa ögonblick då livet verkar gränslöst absurt? […] Man får syn på något fullkomligt alldagligt, exempelvis blåklockor som vajar på en vägbank eller en familj som har picknick i en glänta, och plötsligt klarar ens hjärna inte längre av att föreställa sig en hel värld fylld av liv och föremål och medmänniskor. Själva tanken på ett universum verkar befängd och man är ur stånd att delta.”
”Jag är för helvete poet, inte någon jävla finansdepartementsslav. De enda känslor som irriterar en poet är billiga känslor, oförtjänta känslor, lånade känslor, känslor av önsketänkande, känslor som härrör ur fantasin eller gissningar och inte ur det inre. Åtminstone står det så i poetens handbok”
-Stephen Fry, Flodhästen
I kursen Svenska B fick vi som uppgift av vår fina lärare Lena att skriva en bokanalys. Jag skrev om Flodhästen skriven av Stephen Fry (SOM NI SER OVAN). Så otroligt bra bok att jag blev lite galen och skrev en analys på massa sidor med massa sofistikerade ord. Det var värt. Stephen Fry kan han, och juste, han är bög. Som sagt, de bästa är antingen gifta eller homosexuella. Inte för att vara bitter.
Går och blir kär i alla man bara inte kan bli kär i för övrigt. Mestadels charmiga lärare med söta egenheter (egenheter är nog min gemensamma nämnare för män jag attraheras till? Åh insikt<3) och söta män man stöter på och som säger något charmigt och ler lite tafatt. Oftaste så är det. Skägg är oftast med i bilden, förutom gällande lärarna (vi har förvånansvärt få skäggiga lärare?). Men visst får man drömma lite och njuta kvar i stunder som är helt obetydliga i sammanhanget men inte i min lilla bild. Där ler de (stunderna alltså).
