stadsvandringar

vad är grejen med alla jäkla morrison och morrissey och allt vad morrhår är?? alla är ni talangfulla och bra så jag blir ack så förvirrad över att det finns så många. van morrison, the smiths-morrissey, jim morrison. jahaja okejrå. har haft en fin fantastisk kväll med underbart otroliga vänner. åh vad bra det är med finisarna. mr man var ju där också, så som han alltid är, till min stora förtjusning/förtret. självklart mest förtjusning och förtretet är mest av preincipella skäl osv, sånt töntigt och jerky. han är fin och jag skulle ju, som förut nämnt, komma över honom och hans fina allt (armar..) men detta är inte det lättaste. alltså jag har ju försökt och ansträngt mig, mer än vad jag annars gör (någonsin gjort) men icke har det gjort någon större märkbar skillnad så jag kände att okej, hejdå, det är okej. han är ju så himla sämst. och det värsta, absolut värsta, är att han verkligen inte är "så himla sämst" någonstans. ingentans. han är perfekt och med än så behövs inte sägas. och vi är så lika, så otroligt lika, och det skrämmer mig på ett sätt. för då känns det som att 1. det kommer aldrig bli nåt/vi 2. vi kommer mesa över samma saker och ingen kommer våga ta första steget, på samma saker. det är ju sämst.
han var totalt jättetöntig idag och fjantade sig efter att jag kört en asfin titanic-överexalterad dans med en annan man. han gjorde en sån här, exakt så som jag hade gjort, "jahaja ja men jag kan också kladda, jag". trots att jag inte kladdade. trots att jag var den som blev uppdragen till dans. det visste ju inte han. hade inte gjort någon skillnad, både han och jag hade ändå blivit småsint och sura av det hela.
nu låter det ju nästan som att jag klumpar ihop oss med flit, "åh vi har så mycket gemensamt", nej. nej. vi är verkligen så lika. och det dödar mig.

jävla stolthet och fördom som har saboterat min syn på kärlek. (jävla min klass som inte fattar ett jävla dugg om kärlek och av/om stolthet och fördom). jävla stolthet som hindrar oss båda från att bjuda upp till dans. jävla drömmar om att allt löser sig tillslut, om man är menade så kommer det bli så. för höga tankar om kärlek? vad vet jag. ingenting. jävla mr. darcy, miss bingley och allt vad det är. jävla allt. (egentligen är jag så himla lycklig på livet. men just kärleksdelen -  gonna kill it.). han är ju så bra och vi skulle vara så bra tillsammans. men icke, okejrå, vad ska jag göra åt saken? kanske presenterar sig ett tillfälle om ett år, som det gjorde förut. kanske fixar vi det då. tar mod till oss och skriver brevet och vågar skicka det. eller inte.

jag vet ju inte. godnatt och pussar.