stadsvandringar

hon fick hela världen. och hon fick så mycket därtill. vad är materia när man kan få känslor, lycka? en person hade en gång sagt till henne att lycka kommer inifrån och inte kan göras av någon annan. man skapar sin egen lycka helt enkelt. detta trodde hon inte på. jo det gjorde hon visst, det där var en lögn.

bahjz.

jag förstår om han inte kärat ner sig i mig. det är ju lurrekurre (nej. men alltså. det är lugnt). men var kommer the despise ifrån? det känns ologiskt och går inte ihop i min hjärna varför han skulle ogilla mig så stark, men ibland kan man väl inte blunda för verklighetens intryck hur länge som helst? ibland måste man väl öppna ögonen och se, om jag tittar på detta helt opartiskt och objektivt så ser jag att han ogillar mig. han tycker inte om att prata med mig och tycker inte heller jag har något intressant att säga. och detta, detta, har förvärrats och blivit mer och mer påtagligt ju mer tiden har gått. jag har ju inte gjort något ovanligt som skulle ha anledning att stärka hans misstycke. så jag vet inte. jag vet faktiskt inte.