stadsvandringar

ÅH VAD JAG KÖR.

En annan sak som upptar mina tankar är människor jag blir arg på. Människor som inte förstår och inte låter mig ha tålamod vilket resulterar i förargelse. Ibland har jag tålamod med människor som inte förstår, för det mesta, inte för att låta översittig på något sätt någonsin men allt är enligt min åsikt! Haha ja. I vilket fall, ibland händer det att personer uppenbarar sig i livet mitt som inte förstår. Inte för att de inte har lärt sig utan för att de blundar och vägrar lyssna. Det är sådana jag blir arg på. Det är sådana som förargar mig.

Mina anteckningsblock i skolan är ibland fyllda av tankar och texter på dem sista sidorna. I ämnen som inspirerar mig. Jag tror det bara är dramaturgi och svenska som fallet förligger sig som så. Då, om jag får någon tanke, bläddrar jag längst bak och sparar den där. Det är bra. Speciellt när man behöver återinspireras. Bra saker är bra och det ska men kunna erkänna tycker jag. Att saker kan vara bra, alltså.


Jag får nog hålla allt tillbaks
Det finns ingenting som räcker
Hjärtat kom aldrig till tals
I ett block som bara läcker

Men ändå
Du, min vän I livet
Se hur kvällen brinner opp
En enda sak är givet
Vi är två hjärtan
I samma kropp

Om jag tappar allt igen
Det är möjligt att det händer
Det kan vara svårt att hitta hem
Från alla hav och alla länder

Men ändå
Du, min vän I livet
Se hur sommaren blir höst
En enda sak är givet
Du bär min luft
I ditt bröst


Jag tycker den här låten är motsägelsefull. Fantastisk som lasse men motsägelsefull, det är väl fantastiskt? Att man kan acceptera det också, motsägelsefullhet? Vi får hålla tillbaks, vi får nog inte rum. När vi gör plats kan det fallera, men du är alltid kvar.