stadsvandringar

   Okej för första gången sedan antagligen någonsin gick jag in på min pappas facebook för att titta på bilder på honom. Helt frivilligt. Han är gammal och tjockis och lång (som alltid) och har precis samma ansikte som jag samma näsa samma skratt. Det är så. Sjukt. Att jag är så lik den här människan, huvudsakligen utseendemässigt men en del i min person också (antar att mycket sätter sina spår de första 10 åren av ens liv). Och jag har inte ens träffat honom på en himlans massa år. Inte pratat med honom. Inte hört från honom. Vem är han liksom? Var gjorde han i mitt liv förutom att mixa sina gener med min mammas (yeah i said it). Jag har inte tänkt på honom så mycket heller. Alltså en del men inte så mycket som en vanlig person tänker på sin pappa, jag har ju en annan pappa nu liksom. Världens bästa Mats.

   Jag vet inte ens var jag ville med detta, skit samma osv, men hans dotter är lite lik baby-versionen av mig.