stadsvandringar

   Alltså det här med självhat. :P Jag har inte mycket, starkt eller särskilt seriöst. Jag tycker om mig själv och så most of the time. Men ibland så ba gör jag dumma dumma saker som jag skäms över och självhatet bara väller över mig som en tunn liten mjuk våg, alltså inte stark eller långvarande men ändå obehaglig. Är det såhär man blir när man är bakis? Är jag bakis nu? Vet inte, kanske.

   En annan sak som ger mig lite självhat fast alltså (hahah) verkligen inte utan mest att jag skrattar åt mig själv är kärleken till Bruno Mars – When I Was Your Man. Bruno Mars är så himla laaaaameeeee men hahahahhaha blir glad av denna låt. Eller typ. Ja. Tycker om den. Fan vad pin. Var också nyss inne på min gamla SUPERSECRET LÖSENORDSSKYDDADE blogg (så secret man ba dör) och läste fin text om fin person. Mysmys med nostalgi, mycket mysigare än framtid. ALLTSÅ VET NI VAD VI SKA GÖRA NU SOM ÄR JÄTTEKUL SAMTIDIGT SOM VI LÅTSAS ATT JAG INTE ÄLSKAR BRUNO MARS (alltså låten "Her hair, her hair falls perfectly without her tryin' She's so beautiful, And I tell her everyday" man ba okej utseendefixering :P och denna syn på MR MARS kommer ta tid att rucka på) (men det kommer antagligen gå för hans musik som jag hör nu är bra okej :P)?? VI ska kolla på min gamla blogg och minnas tillbaka till enklare tider :) MVH gammlapensionär