stadsvandringar

   Igår skulle jag och Livia ta bussen hem och ett par stod och väntade vid samma busshållplats. Vi hade tidigare varit på en pub i närheten av Marie Laveau på söder (ja jag har numera ett hum om vad söder är men egentligen inte mycket aning) och druckit öl, tagit shots och jag hade fått en kärleksförklaring av en man skrivet på ett litet papper. Han var väl minst 75+ och lappen försvann senare tillsammans med min mobil. Min mobil försvann på väg till Ace. För efter ett tag på puben var jag trött och kände att dans var det enda som kunde väcka mig så jag sa matyrlikt till Livia att jag kunde skita i att kolla var Marie var för något om vi bara gick till Ace. Och dansade. Hon sa okej och den inte så osmidiga transporten till Ace började, ja det osmidiga var väl att mobilen försvann på vägen (okänt var men mellan tunnelbanan och klubben) och jag börjar sakna den nu. Min lilla spruckna mobil. Ace var pepp i alla fall, vi fick dansa til Håkan, önska Håkan och uppleva något så annorlunda än Västerås Pluto VS BMB och det var faktiskt väldigt facinerande. MVH ickelivserfaren. Nej men det var något helt annorlunda, trevligare, bättre. Framförallt liksom inte lika äckliga människor som känner att de kan ta på ens rumpa utan problem.

   I alla fall. Jag och Livia stod lite senare, efter att Ace stängt och vi fått i oss friterat med friterat med friterat med fett och vatten på Max, och väntade på bussen. Bussen kom efter många om och men och det där söta paret gick på samma buss som oss. Livia frågade "finns det verkligen något bra med att ha en kille?" och jag svarade med att rabbla upp ett liv när man är två, ungefär. Båda kände "uhh :(" och så satt vi och spanade på paret resten av resan. Jag somnade en del men väcktes lite ibland av busschaufförens körstil och en av gångerna när jag vaknade och kikade bort mot parets plats, så var de borta.