stadsvandringar

   Allting är väl ungefär precis lika rörigt som bloggen är, precis som den visar med sin rörighet - så är min hjärna och hjärna. Älskar Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig hela tiden. Den är så bra fin bra. Det var så EPIC när jag och Livia kom in på Ace i helgen och Det kommer aldrig va över för mig spelades, sen önskade vi Håkan och de spelade Mitt Gullbergs Kaj paradis, när vi var på väg ut spelades Pistol. Fint liv.

 

 

   Stulna blickar stulna kyssar stulna leenden och stulen dans. Allt stulet, alltid hemligt. Och sen viskandet och ännu mer dans dans dans mask mask mask. För en liten stunds klarhet, nej aldrig klarhet men verklighet. Sanning. Oavsiktlig, den bara väller fram utan en tanke eller mening. Bara ett strävande efter mer sanning. Något äkta, något riktigt. Aldrig säkert trots allt. Aldrig värt eller värdigt. Stoltheten har ändå alltid varit överskattad, dygd eller synd? Would you consider pride a fault or a virtue? Kan inte Darcy svara på en fråga så kan ingen. Skämt åsido, kan inte Håkan svara på en fråga så kan ingen.

   Vi kommer aldrig vara nya igen, men aldrig bli gamla heller... vet inte vad jag försöker säga, så bara lyssna på stråkarna. Mitt namn var i neon och jag tänker väl "this could be heaven or this could be hell". Ja, jag är din om du vill ha en idiot - lägg din hand i min, lägg din hand i min. Du kanske aldrig når dit du vill nå men du når mig, du kanske aldrig får den du vill få men du får mig. Jag är din regnrock i regnet som aldrig slutar. Du är en sång på mina läppar, en klassiker. Om jag kunde säga ord som egentligen är enkla, att jag älskar ditt skratt, som kommer så sällan. Du kan gå din egen väg. Men håll dig tätt intill mig, för vi kan gå på vår egen väg.

   När du är ensam och helt själv, du har ärvt universum. Du är den enda kvar. Säg aldrig förbi. Nej säg att du är fri till slut, fast du vet att hälften av dom som kämpar går under. Och hälften av dom som älskar exploderar. En
pojke spottar från ett höghus och demonstrationer vinglar längs gator av gamla visioner. Vad de än letar efter så finns det här. Livets teater lämnar dig tom och full av hål och i ditt öra vrålar Shakespeare, ”Jag tror du hör mig nu!”. När man är yngre vill man ha åldern, när man är äldre vill man ha elden. Sommarnatten när man var ung som man hade när man var ung. 
   Jag är en storm från ingenstans - jag kan krossa ditt hjärta. Som en orkan kan jag svepa bort dig. Men jag tänker aldrig dö, nej. Bara en liten gnista - bara ett ord, kan sätta eld på en skog. Jag kan älska dig just som den där elden, det kommer aldrig vara över för mig. Och jag kan bränna dig som du aldrig brännt dig, om du leker med mig. Det kommer aldrig va över för mig. En pojke från förr är tillbaks igen. Han bara står där och stirrar mig rakt ner i själen. Vi skulle älska varandra tills jorden gick under, jag kommer älska dig när jorden gått under för jag tänker aldrig dö. Det kommer aldrig va över för mig.