stadsvandringar

när man förlorat sig själv en gång. som jag har gjort nu. så är det så svårt. att veta vad man ska göra, veta vem man är och hur man ska hitta tillbaka. inte till den man en gång var, utan till att bara vara en person över huvud taget.
det är inte som på filmer när man tappar bort sig själv men hittar den nya förbättrade self några minuter senare. man tappar bort sig själv och vet inte när man ska hitta sig igen. jag vet att jag inte kommer bli som jag var förut, jag vet inte vem jag kommer bli. eller jo jessica såklart, ingen annan än jessica, men hur kommer den nya jessica vara? just nu känns det mest som jag inte är en person, jag har ingen riktig personlighet. jag kan skratta, fixa mig, prata, känna mig allmänt bra och glad, men jag är ingen person. jag vet inte ens hur det går ihop. jag är väldigt osäker. jag är väldigt rädd.