stadsvandringar

 Skrev den här texten för något litet tag sen. En vecka, kanske två? Men vågade inte publicera den?

Kära vänner, jag har tänkt mycket på detta med att ha förmånen att välja vad man vill engagera sig i vad gäller människorättsfrågor. Jag formulerar det så medvetet och vet att folk kan känna "alla kan välja vad de vill engagera sig i", och det är självklart sant till en viss gräns om man ser på det helt svart på vitt. Men självklart kan inte kvinnor välja att, i samma utsträckning som män, ge fan i kvinnokampen och jämställdhetskampen eftersom den är livsviktig på ett mer bokstavligt sätt för kvinnor. Ni som vet ni vet. Att det i det stora hela (generellt) inte är kvinnor som utför våld men ofta blir utsatta, samma sak med våldtäkter. Det gör jämställdhetsfrågan viktigare att lösa snarast möjligt för kvinnor, vilket är helt logiskt. Det finns män som engagerar sig i jämställdhetsfrågan också, patriarkatet påverkar alla och skadar alla, men nu går vi inte in på grundnivåutbildning av patriarkatet för det vet vi redan okej? Och vi vet att det finns feministiska män, överens? Men det är inte konstigt att jämställdhetsfrågan inte har samma eld i baken för de som den har för oss (generellt sett).

Samma sak med frågan om rasism. En POC som varje dag utsätts för förtrycket som yttrar sig i att bli tittad på snett fast man inte gör något konstigt och nästan anstränger sig för att passa in, få ha fake-namn på jobbet, bli bortsållad i DIVERSE ansökningar på grund av namnet som inte klingar rätt, bli leggad i samband med REVA eftersom man inte ser rätt ut, bli inskriven i ett register av en viss "typ" av människor av polisen, försöka med hela sitt hjärta för att rättfärdiga sin plats på jorden - och i Sverige, men säger på jorden eftersom om man inte hade fått byta från en plats till en annan så hade man inte längre funnits. Att med hela sitt hjärta försöööka, på alla möjliga sätt man kan komma på, rättfärdiga sin rätt att vara vid liv. Och då är kampen livsviktig, bokstavligen talat. Kampen för jämställdhet, och förändringen måste ske (helst igår) eftersom det påverkar en så mycket. Det är inte konstigt att kampen inte är en lika livsavgörande fråga för en som ej är POC - eftersom den rent faktiskt inte är det. Trots att det, för många, finns ett egenvärde i att kämpa för allas lika rätt även när man inte, personligen, strukturellt förtrycks särskilt mycket eller livshotande av rådande ramar. Man engagerar sig helt enkelt i solidaritet. Sedan har "vi" som medmänniskor ("vi" = icke direkt utsatta i det/de aktuella förtrycken) kämpat mot rasism mycket längre och i större omfattning än vi kämpat mot könsrollerna, så det är inte heller en konstighet att "vi" i större omfattning även idag har lättare att engagera oss mot rasism än mot könsdiskriminering. Försöker inte på något sätt "jämföra förtryck", försöker bara dra paralleller för att vara tydligare för de som inte hänger med i vad jag säger riktigt.

Slutligen blir det samma princip i klass. Behöver inte dra principen igen så ingående för ni FATTAR ju principen? Att någon som har det knapert med pengar engagerar sig i ett mer jämställt samhälle med t.ex. fri sjukvård, skola och äldervård - att all välfärd ska vara bra mot människorna och inte vara en klassfråga. För de förstår hur det är att ha det knapert, och även om man gör en SÅKALLAD (tycker detta ord är lite konstigt) klassresa uppåt så har man fortfarande förståelsen av hur det är att inte vara högst upp utan också hur det är att vara långt ner (på hierarkin av klass). En som har det överflödigt med pengar kan mycket väl förstå även detta, och engagera sig för allas rättighet till ett värdigt och hälsosamt liv, men det blir som sagt inte livsavgörande. I en värld längre ifrån jämställdhet så skulle jag ex inte ha råd med en operation/medicin/osv och där blir det livsavgörande rent konkret, i dag är det livsavgörande på många sätt också trots att "fri sjukvård" finns. Och trots att skolan ännu inte kostar pengar, för det mesta. OJ! Vad politisk du blev nu JESSICA! Ja. Jag blev politisk, för jämställdhet är en politisk fråga. Det är inte en fråga om endast individuellt initiativtagande. Det är inte en fråga om att respektera alla som inte tar kampen pga att de inte MÅSTE ta den pga att de är priviligerade. Så länge vi inte lever i en anarki är det en politisk fråga som ska hanteras via konkret politik, i regeringen, i riksdagen, i landstingen, i kommunfullmäktige. Vill ni vidare diskutera HUR man för en jämställd politik kan ni kontakta ett parti som vill ha jämställdhet på alla fronter alt. mig om ett tag när jag är fett aktiv i ett parti.

Så till poängen mot vilken jag vandrade mot under hela denna utläggning; vissa har förmånen att välja vad de ska engagera sig i, och utnyttjar den. En del tillhör inte alla de grupper som är längst ned i hierarkin av förtryck, en del tillhör ingen av de svagaste grupperna - en del tillhör kanske en grupp? Och då väljer de, eftersom det INTE är livsviktigt (rent faktiskt) för de att engagera sig i diverse kamper, att bara engagera sig i en kamp. Eller två. Eller så många som de orkar, eftersom de har möjligheten att prioritera. Ex icke-WOC kvinnor som engagerar sig i kvinnokampen men ignorerar existensen av rasism. POCs som lever med rasism men inte ser kvinnokampen. HBTQ-människor som lever med förtrycket att aldrig erkännas som en mer normföljandemänniskas like (normföljande är ej något negativt, ingen värdering i det, bara en beskrivning ex är jag normföljande vad gäller min sexuella läggning och att jag är cis) kämpar mot sitt förtryck men tycker inte att klass är annat än en illusion.

Ibland är dessa människor som väljer sin kamp inte så oanalytiska som i mina ganska svart/vita exempel (i en så komplex fråga måste man ibland ta till en konkretisering och så blir det mer svart/vitt men annars skulle denna text aldrig sluta) utan ibland orkar de bara inte. Och så kan det väl vara. Men jag tycker aldrig att vi ska behöva backa för att vi försöker få liv i mer än en kamp, jag tycker aldrig vi ska skämmas för att vi är så osmidiga att vi inte kan stryka medhårs med någon form av förtryck, att vi ska ge plats åt de som inte orkar kämpa för annat än sina personliga upplevelser eftersom de faktiskt också har en historia? Klart som fan att de i förtryckarroll också har en historia? Alla har en historia. Men jag vill inte behöva gå med på att ge upp en del aggressiva bitar av min kamp bara för att de också är människor på bekostnad av de som tillhör de mest utsatta grupperna. De är människor precis som jag, men att de tycker synd om sig själva för att de inte orkar ta mer än sin egen kamp - och sedan blir arga på mig som påpekar det. NEJ! DET ÄR INTE OKEJ! Om ni vill "vara solidariska i er egen takt" så är det såklart ert beslut. Jag kan inte tvinga er via, vad tortyr?, att vara solidariska mot ALLA NU PÅ EN GÅNG. Men jag kan fan i mig försöka, för att det finns människor som inte mår dåligt för att de blir anklagade för att vara rasister/homofober/etcetc utan människor som mår dåligt av det strukturella förtrycket som kommer med att VARA rasifierad, homosexuell och. så. Vidare.

Jag jämför inte er smärta över att bli kallade rasister med deras smärta över att bli diskriminerad pga POC, men ett strukturellt förtryck är inte samma sak som att vara ledsen eller att må dåligt eller vara arg. Det är ett strukturellt förtryck och du kan aldrig, någonsin göra något åt det hos dig själv. Du kan bara försöka nå ut med att alla måste göra något åt det, du kan inte sluta se dig som rasifierad och så upphör förtrycket. Precis som den unga kvinnan i videon jag länkade tidigare, hon som går ut för att hon blir ledsen över att bli orättvist behandlad. Det kan aldrig en människa som faktiskt är i botten av de strukturella hierarkierna göra, de kan inte bara välja att sluta. Det är vi runt om som måste förändras, det är vi runt om som måste ha mer förståelse och tillsammans jobba mot jämställdhet. Man kan inte jämföra smärta med smärta, det går inte? Men kan man mäta en smärta med ett strukturellt förtryck? *Öppen fråga*.

Nu i efterhand när jag läser texten så tycker jag hela avslutningsgrejen med "smärta" är mer irrelevant i jämförelse med övriga texten, den var svår att skriva när jag liksom ville håva in så mycket saker på så lite text och avslutet blev väl inte direkt en MVG-uppsats. Det spelar ingen roll egentligen, poängen var inte vems smärta som är si och vems som är så, poängen som jag fortfarande dör för är poängen av att välja sin kamp. Är så trött på människor som vill att en ska ge plats och pyssla om priviligerade människor som inte orkar kämpa för andra. Man ba "ELLER what about att ta den platsen och istället skrika för alla som inte har en egen röst. För fan.". Jag orkar inte mentaliteten i att det är så sjukt synd om de som är högst upp i heirarkin för att de stackars små satarna får en del hat med sin position som innehavare av privilegium. Klart som fan folk blir trötta och ledsna och frustrerade över att se hur dåligt människor far illa, och sen vända sig till de i maktposition och som svar få en suck av äckel över att vissa människor ska vara så himla förtryckta :( Stackars makthavarna som måste stå ut med alla dessa människor som inte födds med samma privilegier liksom? Stackars alla *privilegium*, *privilegium*, *privilegium*-människor som måste facea att de sitter i maktposition att kunna göra stor förändring för de svaga. NEJ? ORKAR INTE DEN GREJEN? JAG ORKAR INTE TYCKA SYND OM FOLK SOM TYCKER SYND OM SIG SJÄLVA PGA PRIVILIGERADE OCH DÄRAV SATTA I OBEKVÄM POSITION. Vet ni vem mer som sitter i en obekväm position?! ALLA SOM UTSÄTTS FÖR SKITEN AV ETT STRUKTURELLT FÖRTRYCK. Men exempelvis Birro som ba JAG HATAR FEMINISTER PGA DE GENERALLISERAR MEN VAAA VADÅ BLEV NI ARGA NU STACKARS MIG JAG FICK FAKTISKT HOT MOT MIG och det är ju inte okej vem som än utsätts för hot, det är INTE OKEJ, ALDRIG. Men under alla gånger han upprepade att han blev hatad efter att ha yttrat en helt faktalös krönika så tänkte han aldrig på hatet som offentliga kvinnor får utstå av att.. eh.. existera? Som kvinnor i det offentliga rummet? De ba "Hej" och världen ba "VI HATAR DIG JÄVLA ÄCKLIGA SLYNA VARFÖR ÄR DU SÅ ÄCKLIG DIN FUCKING GRIS JAG SKA VÅLDTA DIG OCH STEKA DINA BRÖST I SMÖR MMMM". Menar inte att något form av hot är ok, men menar på att de kommer från olika ställen hos Hotarna. Och det är viktigt att ta i betanke? Uh virrade som in mig i en ny text nu men ska sova och sluta skriva så tack för mig världen kan ignorera det kursiva och annara ta kontakt med mig för förklaring ok tkr det känns bra OKEJ VÄRLDEN OM NÅGOT KÄNNS FEL HÄR OVAN SÅ FRÅGA VAD FAN JAG TÄNKTE haha skoja fråga bara hur jag menade ok inga svordomar :)