stadsvandringar

   Hallå bitches be crazy! Jag mår bra! Alltså sådär jättebra, vet ej riktigt varför. Igår hade jag och Livia jättekul, alltså roligaste roligaste roligaste vilket jag inte förväntat mig innan. Så det var nice. Träffade en viss gull och han var gull. Det är gull. Borde egentligen göra honom till en ny Karl, men jag är inte säker på att han är en. Trots att han visade tydliga tecken på att hade much more guts än jag tidigare trott, så det var ju nice. Guts är nice.

   Idag har jag repeterat til sceniska projektet hela dagen, det var OCKSÅ jättekul trots att jag var så överbakis/fortfarande full/kaos. Våra lärare är det finaste jag vet i världen och jag vill samla alla i en liten ask som är ett hjärta och stoppa in det hjärtat i mitt egna så jag alltid har dem med mig. Skoja :P Nej men de är fantastiskt överväldigande underbara åh.

   Efter 7 timmars repetitioner under väldigt tvivelaktiva förhållanden (allt snurrade för mig fram till efter lunch) och mycket joy så skulle jag jobba. Jag sov 4 timmar och skulle jobba efter 7 timmars repetition. Kroppen skrek "NEJ FÖR FAN gör det inte", hjärnan skrek "jag ställer då inte upp på detta", levern skrek "jag har inte tagit igen mig sedan igår och du vet att du kommer få bakisskakningar just saying", hjärtat sa "är du säker på att det här är en bra idé gumman? Jag oroar mig för dig". Men jobba gjorde jag. Kom dit och såg en bokning på 30 pers som var klockan sex, sa okej vi kör jag ska bara äta lite. Men alla kom tidigt så jag fick kasta i mig en club sandwich inne i köket ha ha. Vad gör man inte. Bokningen var nästan bara helt underbara män och kvinnor som var från västerås kammarkör (så gulliga) och efter middagen började de spontant brista ut i hundrastämmig sång som alla joinade lite titt som tätt. Mer tätt än titt ju längre kvällen gick. Så fin energi. Och en hade fyllt år så de gav henne blommor, läste en dikt de skrivit och sjöng grattis i hundra stämmor (OBS överdriver men nästan inte).

   En av människorna var en man. En man vid namn per-arne (ja gull) som jag tycker om to the moon and back eftersom han är den enda i skolledningen som stöttar elevkåren. Han inte bara stöttar oss, han anstränger sig och kämpar för oss. Samt klär sig alltid fantastiskt fint med små såna där sjalar runt halsen (snusnäsdukar typ?? Fast finare, hittar inte ordet), är otroligt söt bara. Vid kvällens slut tog jag mod till mig (läs: tog tillfället i akt när hans fru stod och babblade med mig så han också var tvungen att stå vid mig en längre tid) och sa "känner du igen mig från elevkåren", "hehe ja lite", "fast det gjorde han inte först!" inflikade hans gullefru. Så pratade vi lite och hela min kväll blev ännu mer gjord.

 

   Människor är fina, människor är bra, vi borde alltid visa det och säga det och KASTA DET I DERAS ANSIKTEN OCH BA DU ÄR BRA VET DU HUR BRA DU ÄR BÄST och för att illustrera att allt detta ska sägas på ett andetag så undvek jag skiljetecken (häh det var inte därför, jag tycker bara att det är roligare att skriva utan skiljetecken anledning: okänd).

 

Kate Nash – Foundations Kate Nash är asfin??? Har inte riktigt vetat det förut?? Tack Angelica Blick för att du öppnade mina ögon för Kates bästhet P.S. I love you.