stadsvandringar

   Alltså jag vet att jag har varit hetsig, kaosig, strukturlös och allmänt irrelevant på bloggen på sistonde. Då blir jag ledsen, mest för att det rent stilistiskt ser otroligt fult ut. Jag saknar att skriva fint och samlat och vara pretentiös. Grejen är väl mest att jag har så mycket kaos att häva ur mig att alla texter blir som tal, det är ok om det händer once in a blue moon men att det händer alltid - nej.

   Med detta sagt kommer jag inte sluta skriva som jag på senare tid skrivit (fult). Jag kommer antagligen falla tillbaka snart så fort jag har något nytt, färskt att hetsa över - förslagsvis när jag sett gårdagens uppdrag granskning. Mina till utseendet fina och pretentiösa texter går enbart in till skolan, that's where it counts osv. Men det countas här också för min egen skull egentligen, orkar bara inte. Skriver detta mest för att säga "jag vet att hela bloggen är ful!!!" och "kolla jag kan fortfarande skriva fint" och eventuellt "jag vet att det är att skjuta sig i foten när man lägger in tusen, random bilder i ett inlägg för att göra det fint och genom det gör det så, mycket, fulare och plottrigare".

 

 

   Detta skrev jag då igår när jag fick nått infall. Inser nu att jag skulle läsa rubriken som samhällsstruktur, genus hehehhe. Har inatt klockan 03.00 skrivit klart mitt samhällsarbete om könrollernas roll i samhället (hehe). Är nöjd, under omständigheterna att jag började denna vecka (planeringsdrottning) och att ämnet är så pass crazystort och jag ändå inte svävade iväg... så mycket. Är faktiskt nöjd, könsrollerna är så viktiga att prata om att jag smäller av lite av tanken. Så. Mår ganska bra just nu. Lite ångest för att jag inte minns den senaste helgdagen jag spenderade hemma och att idag blir en i mängden eftersom jag ska ut. Lite mindre ångest för att jag ska träffa Livia och hon är bra. Mikket bra. Mår stillsamt bra, saknar action i livet lite just i denna sekund när jag tänker på det, men inte annars. Annars krigar jag mest på och försöker att planera men misslyckas, fake it 'till you make it.

 

   P.S. Min omtalade lillebror med sin fantastiskt konstiga musiksmak (han som untzar till gagnam style och scream and shout hela tiden) har en ny favoritlåt och det är denna klassiker. Nivån av otippat i det, men ändå lite stolt. D.S.