stadsvandringar

   Alltså det där inlägget (föregående) var ironiskt jag vet inte varför jag gjorde det kanske för att alla tror att jag är fullt carpe diem-seriös när jag säger YOLO!!! (trots att jag säger det mest på riktigt men ändå ironiskt). Det är inte som att jag kommer flytta hemifrån och tapetsera min fondvägg med "YOLO you only live once You Only Live Once you only live ONCE Yoooou onlyyyy liiiiive ONCZE YoLo yOlO yololololololololololo" och tro att jag fortfarande är en verklig människa. Eller byta min **omslagsbild** på facebook till "you know babe, you only live once, so YOLO" (ja det var en pik till dig filippa reinfeldt-instagram-följare-som-går-i-min-paralellklass-och-har-"carpe diem"-över-hela-din-facebook). Nej. Precis som YOLO är en kul sak att säga är Screm and shout en kul låt att untza till. Nothing more, nothing less.

   OCH JA mina damer och herrar, det är sånt här jag sitter och skriver när jag för allt i mitt liv försöker undkomma religions-provs-plugg. För. Allt. I. Mitt. Liv.