De rouille et d'os // Rust and Bone
Är verkligen sönder efter filmen igår. Tänker på den fortfarande, hela tiden, kanske för att jag just nu sitter och lyssnar på soundtracket alltså hahaah men ändå. Det betyder väl att den var bra. Marion och Matthias var ju fantastiska. Det bästa någonsin, trots att Matthias (Matthias Schoenaerts heter han tydligen, har aldrig sett honom förr men åh så bra han var) karaktär var en sån som jag hatar som sparkade på en hund och ruskade om sitt barn samt tyckte om att slåss (han fann mer rätt i slutet, tror jag, det var skönt).
Den var så annorlunda från allt annat. Allt betydde något och den var inte så himla teatralisk som det kan bli när allting är en berg-och-dalbana utan allting bara var och rörde knivskarpt in i hjärtat. Inget kladd inget fel bara rakt in med ett helt rent skott.
Kommentarer
Trackback
