Du sa att du ville dö
Här ska ni få lite kärlek!!!! KÄNN INGEN SORG
Känner rent spontant, ju mer jag tänker påre, hur "känn ingen sorg"-filmen ska bli min nya livsfilosofi. Ni vet att det är sånt man gör i ungdomsåren, ändrar livsmotto som man byter trosor osv. Den har rädslan som måste krossas men ibland bara sparkar ut åt ett jävligt oväntat håll. Kärleken som man inte borde följa och den som man tar för givet. Vänner man förlorar, även när de inte borde försvinna. Saker som krossas, saker som kämpar för att hålla elden vid liv. Om du vill ha en idiot lägg din hand i min. Och sen etc etc etc fånga le diem.
Känner rent spontant, ju mer jag tänker påre, hur "känn ingen sorg"-filmen ska bli min nya livsfilosofi. Ni vet att det är sånt man gör i ungdomsåren, ändrar livsmotto som man byter trosor osv. Den har rädslan som måste krossas men ibland bara sparkar ut åt ett jävligt oväntat håll. Kärleken som man inte borde följa och den som man tar för givet. Vänner man förlorar, även när de inte borde försvinna. Saker som krossas, saker som kämpar för att hålla elden vid liv. Om du vill ha en idiot lägg din hand i min. Och sen etc etc etc fånga le diem.
Hela Håkans jävla textsamling sedan alltid ska bli min livsglädje, när man är ledsen och behöver en lugn glädje - har upptäckt att hans musik fungerar så för mig. Åh älskar honom så mycket för så mycket. Ja allt förutom knarket då, det skiter vi i va. Men hörni älsklingar! Nu ska jag dela med mig med en av de inre delarna av mig jag skrivit förut. För jag mår så himla bra och skitsamma behöver inte rättfärdiga det. Så här såg den texten ut.
Tycker inte om när folk ser mig. Ser mig. Eller jag skulle nog tycka om det, om jag litade på att de kunde hantera vad de såg. Jag vet inte exakt vad de skulle se, jag vet inte exakt vad allt är som finns i mig, men jag vet att det är farligt. På det sättet att alla inte skulle veta hur de skulle handskas med det. Därför är jag så bra på att gömma mig. Ibland. Eller så har jag bara en illusion om att jag kan gömma mig - men jag tror det är på riktigt och inte bara i mitt huvud. Jag vill lysa, vara intensiv, vara värd att minnas - men bara lysa med de delar jag vill ska lysa, intensiv med de delar jag vill ska synas, minnas vid de bitar jag vill man ska komma ihåg. Jag vill ha kontroll helt enkelt. Men det är mer än så. Jag vill kunna lita på v ä r l d e n smänniskor. Men det gör jag inte, så jag gömmer mig, och i vakuumet som blir efter mig fyller alltid part2 upp med sina personliga historier. Så det har ju en positiv funktion för part2 också. Att de får lita, prata av sig, känna sig trygga - jag vet att de gör det annars skulle de inte säga saker de säger till mig, vid de tillfällen detta hänt.
Angående. Ja inget speciellt, mig. Skrev jag förut:
"Men visst får man drömma lite och njuta kvar i stunder som är helt obetydliga i sammanhanget men inte i min lilla bild."
Och ja. Ja det får man jättemycket! Man får drömma och njuta sig kvar och dra ut på allt och vad som helst hur länge man vill om man blir lyckligare, gladare, varmare av det. Inte så pass att man mår dåligt, men alltså allt annat är okej. För prio 1 är alltidalltidalltidalltid att DU SKA MÅ BRA. Och jag tror inte på att man mår bra av att få andra att må dåligt (förutom i enstaka fall ex göra slut med någon som är kär då den antagligen blir ledsen och du mår bättre) så prio 1 är alltid. Att du. Ska må BRA.
Nu vill jag gå och lägga mig och sova och tänka på alla fina saker, alla fina män nämnda i föregående inlägg, alla fina händelser, fina vänner, fina scenarion, allt fint. Och sen vakna när Brittis är kär i mig. Som törnrosa. Törnbrittis. Jag är nog ganska Törnig ibland. Åh. Minns när jag var så arg pga jag tyckte att jag var motsatsen till en papperstiger - det är jag nog ibland men det är inte alltid mitt fel. Hej då.
Och ja, nog har jag varit rädd för hur/att folk ska se mig. Men det har jag lyckats släppa lite på nu, tackvare några fantastiska pärlor som man faktiskt KAN visa sitt allt för utan att de bara kastar bort det. Sådana pärlor som bara är så fantastiska att man nästan väntar på att allt ska gå i kras - men ändå inte eftersom man faktiskt borde få någonting totalt pärligt i livet. Part2-delen är fortfarande en faktor i ytliga relationer. Börjar tröttna mer och mer på folk som tycker om mig endast för den lilla ytliga delen av mig själv - men har blivit så mycket bättre på att inte visa ENDAST DEN DELEN så nu tycker de flesta (som tycker om mig) om mig för mitt *riktiga* jag också. Det är bra. Sen ligger det inte bara på allmänheten att gräva förbi mitt ytliga skikt, men why like the boring ytliga skiktet liksom. Hehe har funderat extra mycket över detta de senaste dagarna. Tycker om det jag skrev om att man får dröja sig kvar i fina ögonblick, men har inte längre så stort behov av detta eftersom mina fantastiska pärlor som jag så ofta pratar om - de fyller på mitt liv med nya fantastiska ögonblick så ofta. Hoppas jag gör det för dem också, annars är det ju tråkigt! Papperstigers-motsats-hypen har jag blivit lite mer sams med nu för tiden, kanske mest för att den lilla sidan av mig inte fått sträcka på sig så mycket på sistonde. Vi får se hur det går med det. Jag har ju Håkan i alla fall.
Kommentarer
Trackback
