stadsvandringar

   Har varit med om en smärre tidsresa ikväll. Obs ingen överdrift eller sci-fi.

   Var med en gammal och en gammal (den andre gamla var gamla-karl, till och med). Det var länge sen. Vi var på Pitchers. Det var länge sen. Det var precis som förut. Som ett år sedan. Som två år sedan, det kändes konstigt. Men fint, såklart. Jag blev glad av det, Adam är kär nu och det var också så himla fantastiskt fint för att ingenting var annorlunda förutom att han var kär i - vad som verkade vara - en ascool människa.

   En Sofia var där. Har alltid tyckt så mycket om henne och det stärks varje gång vi ses. För ett, kanske (antagligen närmare) två år sedan så pratade vi på fyllan om hennes romans med Skoggshuggaren. Idag om hennes romans med en annan. Det var en mycket konkret tidsresa. Hon berättade om en sak som är helt irrelevant för min tidsresa men otroligt, överdrivet relevant för världen. Håll i er nu, Adam Lundgren stötte på hennes vän Linnea i Göteborg. Han bjöd henne på en drink och frågade om hon hade pojkvän. "Ja", sa hon. "Fan då", sa han. Detta kunde jag inte, kan fortfarande inte, ta in. Helvete i min lilla låda, men som sagt kan jag absolut inte processa detta i mitt onyktra state.

   En snygg-karl var där. Jag beklagade mig över att alla var kära, han svarade med att säga att "om inte jag hade en flickvän, ja som jag var kär i, så skulle jag vara jättekär i dig! Nej men alltså. Då skulle jag vara kär i dig, om jag inte hade en tjej som jag var kär i. För du är... Du är ju en jättefin tjej, tycker jag. Oj nu låter det jättehemskt som att jag..." "Nej nej det är lugnt ahhahha jag förstår vad du menar det är lugnt!!!", svarade jag i ett tafatt försök att undvika faktumet att han sa jättekonstiga saker i förhållande till: han har en flickvän. "Nej du låter det som att du är något andrahandsval, så menar jag inte alls!!! Om du vore min flickvän vore ju du prio ett!!!! Gud du är inget andrahandsval" "NEJ NEJ det är lugnt hahahhahaha jag förstår vad du menar DET ÄR LUGNT!!!!!!!", svarade jag i ett ännu mer tafatt försök att undvika faktumet av vad han fucking sa till mig. Sen slutade vi prata om det. Vi pratade en himla massa, som gamla vänner. Sen bara kommer han och säger att jag är jättefin och blabla jävla mindfuck jag fick ju ett stort psykbryt som jag kunde ta ut på INGEN eftersom ingen pärla var där.

   Sven var där. Han var precis som han alltid är. Jävlar vilket tidsmaskin han är också, tillbaka till *Jessica ES10B, etta på gymnasiet :-)*, blir jag då.

   Göteborgare bjöd med oss på efterfest. Jag sa nej efter några om och men eftersom, den enda anledningen till att jag ville säga ja var "Känn ingen sorg"-stormen i mitt hjärta. Jag, Sofia och en kille psykade ur totalt på balkonen över den filmen för övrigt. Det var fint, vi drog hundra referenser och han pressade gång på gång "JAG ÄR SÅ STRAIGHT MAN KAN VARA men ville ändå gråta under filmen *ser ut som Broder Daniel**jag vet att det inte är en person fuck you ni förstår vad jag menar*". Jag och gamla-karl gick och sjöng första verser till En midsommarnattsdröm på väg till pitchers.

 

   Fan vilken fin kväll på grund utav att; fullspäckad av Håkan-kärlek. Fan vilken sjuk kväll på grund utav att; allt som jag gått igenom, känt, tänkt, under de senaste 1-2-3 åren spolades igenom mig. På cirka tre timmar. Ahhdfiofsdlldsåpa. Känner jag, och sätter på 30 rock.

 

P.S. HELVETE vad fräsch Frasier är, är inte han typ 100 år gammal? Juste det är TIMETRAVELERS NIGHT.