stadsvandringar

   Och framförallt tror jag att allt lättar lite. Att allt känns ljusare och klarare, eller absolut inte allt men en del saker. Få, viktiga, saker. Och någonting spricker upp, för det är inte längre ett stort, dovt mörker som ligger över allting. Det spricker upp, det finns hopp (ha ha), det blir bra. Det är ovant men lättandet lättar och det kommer nog kännas bra i slutändan. Så småning om, snart. Snart. Om man bara kunde kanalisera sina känslor bättre in i speciella saker. Skojade bara, människofaktorn skulle väl försvinna något och robotfaktorn skulle bli ett faktum. Vetenskapligt genombrott ändå.

 

   Jag är inte återställd, så som jag brukar bli efter inlägg som föregående här på bloggen. Jag öser ur mig i ett och mår relativt normalt efteråt. Jag är fortfarande i niagarafall-från-mina-ögon ställe. Men jag tänker skriva det här ändå, för det var så fint och fint och jag grät till Fringe igår. För det var en man och han hade gjort hundratusentals operationer på sig själv för att kunna fokusera energi och åka bak i tiden. Han ville åka tillbaka 10 månader då hans fru dog i en bilolycka, han ville rädda henne. Men varje gång han försökte så tömdes allt i hans närhet på energi, han behövde så pass mycket för att kunna hoppa i tiden - människor dog, och ett hopp på 10 månader skulle döda så himla många personer. Så Walter försökte förklara att det inte är värt det, att han ändrat i universum och det har plågat honom ända sen dess, att han har förstört för flera platser och hoppas på att få förlåtelse, ett tecken, en vit tulpan. Mannen går inte att resonera med utan han åker ändå, han åker tillbaka till dagen då hans fru dog efter ett bråk de hade, när hon ville ha med honom ut och han inte ville följa med. Han springer till henne, sätter sig bedvid henne, tar hennes hand och pustar att han älskar henne samtidigt som han kysser hennes hand. Sen blir de påkörda. De försvinner tillsammans. Innan han dör postar han ett brev till Walter, i nutid, utan avsändare. Walter får brevet och i det ligger ett papper med en vit tulpan ritad. Inget mer. Sen är det inget mer.