stadsvandringar

   Blablablablabla blablablablabla grinar över mycket, skrattar över 1000 gånger mer. Life is good, mina morgonpromenader ÄR FAN LIFE ON A PINN så himla mycket så himla bäst, mina gosevänner är bäst och ger hopp om bra människor osv, mina fina lärare ger också hopp och joy samt eyecandy damn that eyecandy.

   Grinar (ej nödvändigt vis bokstavligen men mycket troligt) över random saker som andra världskrigets moraliska dekadens - HUR FAN? Alltså undrar verkligen hur så många människor kunde vara så omänskliga. Så. Många. Människor. Som ba "NAZISM ÄR INGET DÅLIGT OKEJ!!!" och man ba ja en minoritet kan jag förstå kan bli övertalad av en skrikande man med bra retorik men så pass många? SÅ PASS MÅNGA? Nej det kan jag inte förstå går emot min tro om människor typ men ok let's live in the bliss of ignorance bara. Grinar (alltså detta kan ju tolkas som att grina med ansiktet, göra en min liksom, behöver inte vara tårar - men mycket troligt är det tårar inblandade) över fina lärare jag förlorar snart. SÅ FINA SÅ BRA. Vem ska jag nu få diskutera mina pretentiösa böcker på 500+ sidor med? VEM ska jag nu spana på och tro att hen inte märker trots att hen totally märker (så pinsamt)? Vem ska jag nu prata brittiska med? INGEN. That's who.

   Skrattar (antagligen ett bokstavligt LOL ( :ppPPppPppp )) över våren vänner feminism kärlek teater musik bäz öl vin gos tv-serier mat och sånt bra.

 

   Känn er uppdaterade :))))