Ikväll 2.0 kärlek
Okej det överdiskuterade, komplexa och samtidigt så himla triviala ämnet som hela tiden finns överallt runt oss inga undantag inte en sekund det finns alltid där. I vänskap i blickar i relationer i musik i film i allt. I mat. I böcker. OKEJ ÖVERALLT. Och ena sidan är jag så himla trött på att ens tänka någonting alls om någon kärlek alls för att det alltid blir någon form av anti-klimax. Förutom i nära relationer, där kan jag orka med kärlek för att det är fint och man mår bra. Typ mellan vänner. Men annars?
Så sitter jag här vid datorn eller med en vän och säger frustrerat att "jag skiter i det här. Det där". Så ser jag
Och vet att nej, jag skiter inte i det där. Inte ett dugg. Jag kommer vakna imorgon och fortsätta låtsas att jag lever i en film och att min love of my life kommer komma till mig och att alla stulna blickar kommer bli något annat än stulna blickar. Och jag blir kär i kärleken. Den mest uttjatade klyschan kan man känna, JA vi vet att kärlek är romantiserat med all rätt och att alla blir kära i kärleken med all rätt. Jag också. Så. Men eftersom min romantiserade version av vad mitt liv är och skulle kunna vara inte riktigt är hundraprocentig överensstämmande med verkligheten (därav "romantiserade version") får jag fylla upp med böcker. Och texter. Och filmer och blickar och närheter och historier som gör att hjärtat sprängs av en lite större kärlek som omfamnar fenomenet kärlek i sig. OM NI FÖRSTÅR VAD JAG MENAR.
Vad jag inte ville komma fram till (för jag hade inget att komma fram till - mest babbel att få ut) var att jag är så himla kär i kärleken. För man vill ju ha det man inte kan få, det man inte har. Man romantiserar diverse delar av tillvaron och det är okej. Tycker jag. Så länge man har koll på att man gör det. Så länge man inte glider för långt in i romantiseringen.
Kommentarer
Trackback
