Ikväll 3.0 böcker och texter
Och en fågel som sitter på en gren, och sjunger, är plötsligt försvunnen utan att du ens hörde den. Utan att du, utan att du ens hörde den. T.T.
Jag tror på mig själv, litar på mig själv, jag skulle inte backa. Jag är bara van vid att vara ensam. Att ta hand om mig själv och ingen mer, ingen mer kan ta hand om mig som jag.¨
För naturligtvis kan man sakna något man aldrig haft, någon som man inte träffat eller något man aldrig fått lära känna. “Jag älskar dig. Jag hoppas att du mår bra, men jag låtsas att du inte finns." Och det var de som älskade mest, de av kärlek besatta, det var dem som frosten tog. J.G.
These offenses might have been overlooked - had not your pride been hurt by my honesty. You have bewiched me, body and soul, and I love you. "Well I can see that I've been labouring under a misapprehension. A very, very foolish mistake. Forgive me." J.A.
Du och allt som är du mitt i stormen av gropar, som ler. Du och allt som är du under tiden som rynkorna traskar på och tar allt med sig under sina vindar. Våra skyddade händer, våra härdade fötter, våra livsnjutande drömmar som ett fullständigt pussel. Ett absolut.
Du och allt som är du trots vi och allt som är ord.
Och alltings dumhet – det höll mig också vaken. Du måste ha upplevt ett av dessa ögonblick då livet verkar gränslöst absurt? Man får syn på något fullkomligt alldagligt, exempelvis blåklockor som vajar på en vägbank eller en familj som har picknick i en glänta, och plötsligt klarar ens hjärna inte längre av att föreställa sig en hel värld fylld av liv och föremål och medmänniskor. Själva tanken på ett universum verkar befängd och man är ur stånd att delta. -S.F.
Jag är för helvete poet, inte någon jävla finansdepartementsslav. De enda känslor som irriterar en poet är billiga känslor, oförtjänta känslor, lånade känslor, känslor av önsketänkande, känslor som härrör ur fantasin eller gissningar och inte ur det inre. Åtminstone står det så i poetens handbok. -S.F.
Jag är för helvete poet, inte någon jävla finansdepartementsslav. De enda känslor som irriterar en poet är billiga känslor, oförtjänta känslor, lånade känslor, känslor av önsketänkande, känslor som härrör ur fantasin eller gissningar och inte ur det inre. Åtminstone står det så i poetens handbok. -S.F.
Kommentarer
Trackback
