stadsvandringar

   Alltså fucking taxikarl. Han gör saker med mig. Och min hjärna hjärta kropp psyke allt. Han är så jävla komplicerad vilket förbättrar absolut ingenting för att om han vore vilken, astråkig, lättläst kille som helst så vore jag så over honom over det over allt. Den killen. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Makten som han får över mig när jag försöker förstå vad han tänker och hur han fungerar och när han kysser mig. Jävla helvetes fucking skit. Känner mig så himla klassiskt dum och bekräftelsetörstande när jag står och bara verkligen försöker få veta om jag är ännu ett av hans bootycalls. Kanske något yngre, drygare bara. Och jag ba "alltså jag känner mig som en av dom där tjejerna som du inte har någon mental kontakt med och skiter i" och han svarar "jag tänker inte stå och försvara mig för dig men då får du tro det" OCH JAG BA HERREGUD DU SKA INTE FÖRSVARA DIG KAN DU SÄGA NÅGOT BETRYGGANDE BARA FÖR FAN och han ba kramar mig och säger "jag vet inte vad jag ska säga. Här är en trapp här är en trägård här är världens sämsta karl" och jag ba :///// SLUTA. Och han ba "jag är bara någon i periferin som flyger där" och jag ba "nej det är du inte" och tänkte "FÖR MIG ÄR DU DEN ENDA SOM RÄKNAS" och han ba "jo. det är jag".

   Och när han ba "jag verkar som en person som är *visar party-rörelser*, och nice om du tror det men jag är inte det". OCH JAG BA NEJ JAG VET JAG VET ATT ALLT ÄR EN MASK DU SÄTTER UPP FÖR ATT INGEN SKA SE DIG MEN KAN JAG FUCKING FÅ SE NÅGOT BARA SÅ JAG INTE KÄNNER MIG SÅ DUM HERREGUD JAG HAR SETT MER AV DIG ÄN DIN FUCKING PARTYDANS DITT JÄVLA ANSIKTE ÄR DU DUM TROR DU ATT JAG ÄR DUM. Men jag säger "haha nej det vet jag, lite mer än så har jag sett [trots att jag inte kan sätta fingret på dig]". Och han ba "höhö vadå" och jag svarar inte men tänker, stilla i mitt lilla fucking jävla huvud "ALLA DINA OSÄKERHETER, MEN DET ÄR SÅ SVÅRT ATT SE FÖRBI DOM. TROTS ATT JAG VET ATT DU ÄR SÅ JÄVLA BRA NÅGONSTANS DÄR INNE KAN JAG INTE BARA FÅ SE, JAG KOMMER INTE ATT DÖMMA JAG VET ATT DU ÄR BRA".

   Och det enda som faktiskt sker av det stora samtalet jag har i mitt huvud, det enda som sker är att vi säger något ord - vet inte vad vi ska säga - tittar in i varandras ögon 1+ min - fnyser/fnissar för att vi är efterblivna. Han försöker krama mig och jag försöker att inte ge efter för mig själv. Han försöker kyssa mig och jag säger "neeeej det funkar inte" och han säger "men jag vet inte vad jag ska göra :(". För när han inte vet vad han ska säga så kysser han och jag ba JA DINA KYSSAR ÄR DET BÄSTA I MITT LIV MEN JAG VILL FUCKING PRATA MED DIG OCH HÖRA VAD DU HAR ATT SÄGA.

   Och så kommer jag hem och tänker 1. han öppnade sig inte för mig och jag är fortfarande absolut ingen för honom 2. han öppnade sig lite och det är så jävla mycket för honom 3. vad fan tycker han om mig jag vill bara veta herre fucking gad 4. åh jag vill bara kyssa honom tills jag dör han är så fin 5. jag vill bara lära känna honom genombra så jag kan säga DU ÄR BRA SNÄLLA LITA PÅ DET och att han tror mig för att av någon anledning har jag fäst mig så pass att jag bryr mig om hur han mår. Det är olika scenarion som kastas omkring i mitt huvud. JÄVLA TAXIKARL kan du sluta frustrera mig kan jag få läsa dina tankar herregud.