stadsvandringar

   Sånt här Håkan Hellström – Så Länge Du Är Med Mig. Alltså HEJ blogg-gosen. Länge sedan jag skrev. Har inte haft tid. Att tänka eller så. Är trött och däckar med allt just nu men ville väl skriva några rader ändå. Har en fin-dag. Har en flirt-dag. Har en ensam-dag, saknar-dag, älskar-dag. FÖRKLARA DIG JESSICA sluta vara så mystisk och hipster ingen orkar ändåså med sånt. Jag har en ytligt fin dag när jag känner mig fin, råkade flirta och kom på "jaha juste! det är såhäääär man flirtar!!", kände mig ensam (därav oavsiktlig flirtning) pga anledningar, saknade att ha någon att pussa på och tänkte lite på Bertil eftersom det nyss var April, älskade mina pearls med hela mitt hjärta som alltid varje dag hela tiden.

   Hade typ glömt Håkan Hellström – Shelley, ja inte egentligen, bara så att när jag ser den tänker jag "den är sönderlyssnad" och så lyssnar jag och så är den inte alls sönderlyssnad utan lika gosig som vanligt. ALLTSÅ HALLÅ förut hade jag en alter-ego blogg (alltså på riktigt ungefär så jag tyckte det var roligt så jag ba VI KÖR ah vet inte men den var ganska rolig) och då skrev jag om Shelley. (Men först en omotiverad GIF eftersom MR DARCY ALLTID ÄR MOTIVERAD FÖR FA AN BÄSTA GIFEN PÅ MIN DATOR helt allvarligt dock).

 

 

 

"Var ute med hunden och lyssnade på shelley och kände igen mig ovanligt mycket på grund utav min nyfunna pojkdepression och dum-tjej-insikt. "Ser hela stan sjunka, som titanic med alla ljusen tända". Eäj. Där kunde jag inte längre känna igen mig. Staden min sjunker inte. Tyvärr, tänkte jag då, om den hade gjort det kanske jag känt mig bättre själv. Då hade jag liksom känt mig som rose som klarar sig undan, om än med lite kyla och så vidare.