stadsvandringar

   Hallå! Har vi glömt Feist-tiden eller??? Tiden när jag konstant lyssnade på Feist. Mycket på grund av en viss, har lyssnat sönder hennes senaste skiva nu i alla fall. Känner jag så fort jag hör valfri låt från den. Feist – Secret Heart KAN jag lyssna på utan att må illa men alltså försökte nu och det sträcker sig tillbaka till hennes första skiva. Har alltså förstört ca alla Feist låtas för mig själv. Nej men bra kämpat Jessica ;) Du suger ;) Saknarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r 

Kanske behöver lite tid för mig själv

Kanske behöver lite tid utanför mig själv. Vet inte vad jag behöver vet inte vad jag kan hinna med. Blir ledsen när jag inte kan vara överallt. It makes me sad, Carey.

Det är så mycket lättare när man inte är i verkligheten eller en verklighet som är reell. Det är så mycket lättare när man läser en bok. Eller ser en film. Och man får känna, tänka, leva. Utan konsekvenser. Utan ångest eller panik. För man vet att det egentligen inte är på riktigt, men det är verkligt nog att man kan låtsas en stund. Inte för alltid.

Den riktiga verkligheten är så himla jobbig och krävande. Och man kan inte lista ut allt för att man står inte utanför och läser, man är i det. Och man måste tänka så himla mycket, hela tiden. Det är utmattande. Och sen måste man ta hand om andra, för att man vill och för att man älskar dem. Men det är också utmattande.

   Så vet man inte vad man ska göra av sig själv. Förutom att ta upp en bok av Kafka. Eller Hemingway. Eller Fry. Eller Vargas Llosa. Och låtsas att man är så himla intellektuell (för trots att man älskar deras texter som rycker tag i en och flyttar om i en så betyder det inte att man på något sätt är som dem eller kan som de kan), men sedan går och pratar om något ytligt. För det är så himla SKÖNT att prata om ytliga saker ibland. Det är så himla kravlöst och bekvämt. Inget man kan vänja sig vid alltså, inget som kan bli standard, men ett skönt undantag. Hur kan man säga till någon att "låt oss sluta prata om väsentligheter som spelar alla sorters roller, kan vi inte prata om världsliga saker som ingen bryr sig om istället. Kan vi inte stänga av våra hjärnor för en liten stund bara, en liten kort kaffepaus bara"?