stadsvandringar

   Har väl hamnat i en sån där grop igen när allt känns värdelöst inkl. jag själv. De varar oftast några minuter de där groparna, men ändå jobbiga. Sedan är faktumet att allting som har med kärlek att göra känns helt, totalt lönlöst en annan femma osv. Varför ens liksom? Är det värt? Alla är sämst ju. Utom gosisar som man älskar men de finns ju bara i kvinnor-format (skoja, Ryan Gosling finns ju, men är ej säker på om han är verklig eller fiction så). Är fortfarande i Rust and Bone-mode också. alltså. Och lyssnar på Justins gosstämma varje sekund jag får chans. Så det är fint. Har gosat lite med mormor å morfar men inte tillräckligt. Så det är också finelifint. Finaste.

 

   Ok är jag efterbliven om jag skriver ner söta saker människor sagt till mig nu för att muntra upp mig själv? Nej. Jag är i en grop faktiskt vem bryr sig ens.

 

1. Vän jag beundrar för att hon är så sig själv och bäst sa "men alltså du är ju typ den pangigaste pangbruden jag känner"

2. Två vänner talade om att jag utstålar någon slags snällhet så att ingen kan tycka illa om mig. För jag är snäll och söt. Då blev jag glad för snällhet är en egenskap jag lägger mycket värde i (!!!!).

3. Tjej jag träffade på krogen pga satt i samma sällskap sa att jag var den vackraste kvinnan hon någonsin sett samt bad om ursäkt för att hon stirrade på mig men hon blev förtrollad. Alltså detta helt seriöst. Tycker egentligen inte om att lägga värde i utseendekommentar men hon var så himla gos att jag gör medvetet undantag osv.

 

4. "Alltså tack snälla för allt ditt stöd i alla sammanhang i livet, inklusive teatern. Det är viktigt att du vet att du hjälpt mig i detta och att fridhem i grund och botten är pga ett mod som du givit mig, utan att du kanske märkt det <3" Från min genomgodaste pärla som jag saknar till döds. Hon är One of a kind. Och jag ba *är så blessed pga mina pärlor**skoja är ej religiös med lycklig*