stadsvandringar

   Igår blev jag lite kär i en man. Han såg lite ut som Domhnall, G-Karl och alla mina andra kärlekar som faller in under kategorin av.. Typen. Han var fin och frågade om jag skulle gå, han sjöng Håkan och Bob Hund med mig och satte sig vid mig på spårvagnen. Allt var en illusion för tjejen som misslyckat stötte på honom under kvällen, det var inte en tjej som misslyckat stötte på honom - det var hans flickvän. Ja, allt är oklart. Mycket oklart.

   Nu har jag tittat på About Time och ca gråtit skiten ur mig. Diverse anledningar provocerade fram det. Mycket grejs, och nu tänker jag att jag borde se den varje morgon för att känna hela dagen att CARPA och UPPLEVA och NJUTA. Som i filmen. Som att det är andra gången man upplever dagen, inte nödvändigtvis sista dagen man upplever. Allt behöver inte vara så himla komplicerat (fast det är ju typ det men aja det löser vi ut). Godnatt. Livet är bra och jag har världens finaste människor utspridda över landet och i min stad. Det gör mig glad, för de är fantastiska och gör mitt hjärta lyckligt. Hejdå, nu. Och varsågoda för ett otroligt orörigt collage av ungefär alla mina GIF:s :) <3