Åh blir så otroligt supernostalgisk nu
... och läser gamla inlägg på en blogg. Skriver om en människa jag tyckte och fortfarande tycker mycket om:
Ville bara säga att jag saknar hen. Så jävla mycket att jag vill dö. Min babe, min fasta punkt, mitt bollplank, min gos, min glädje. OBS hen är inte mitt något och verkligen inte ett absolut på någon av punkterna. Men hen är ändå mitt *allt ovanstående* och min bästa människa.
Tycker nog mest om hen och har fäst mig vid hen så hårt för att, förutom att hen är den bästa människan jag känner på alla områden, hen förstod mig. Hen såg hur jag fungerade. Folk gör inte det, för att jag inte låter dem göra det såklart men ändå, folk förstår sällan mig på riktigt. Hela vägen rakt igenom överallt. Hen gjorde typ det. Konstigt nog. Trots att jag inte släppte in hen mer än någon annan medvetet eller omedvetet (?). Folk kanske inte förstår folk rakt igenom i största allmänhet, vad vet jag, men hen förstod mig iallafall. Det tror jag. Hen såg hur jag mådde när jag inte ens såg det själv. Jag saknar hen så jag dör lite, vill bara krama hen hårt och säga "du är förjävla bra, den bästa jag vet, och jag saknar dig mycket mycket mycket".
Inte för att jag någonsin skulle göra det.
... Skriver om en människa jag ville sluta tycka om men nu kommit till insikt om varför jag tycker om:
Nej. Nej. Nej. Stopp. Stopp. Stopp. Det måste sluta det måste sluta nu. Jag kan inte gå runt i den här illusionen den är sjuk och den slutar nu. Nu. Alltså det räcker. Jag har kärat ner mig i en dröm, jag har blivit kär i något som inte finns. Det är väl bara sånt jag vågar bli kär i, saker som inte är reella. Det slutar nu. Och nej det kommer aldrig att bli något av något någonsin och det är OKEJ så länge jag accepterar det, inte i framtiden, inte någonsin. Jag måste vara hård mot mig själv just nu här för det fucking fungerar inte. Han finns inte. I mitt liv. Han finns i någons liv och det kommer bli bra, jag kommer finnas i någons liv men jag måste sluta flippa över honom. Sluta romantisera honom. Sluta. Sluta. Sluta. Stoppa. Stoppa. Stoppa.
Låt oss avsluta med en länk till DETTA braiga inlägg med bra bilder som jag tycker är bra. PUSS KÄRLEK OCH SÅNT BRA
P.S. Nu när jag kom hem från Känn ingen sorg så tittade jag på ett klipp från premiären. Adam Lundgren gjorde en exakt SnyggKarl-rörelse och jag blev galen (obs på riktigt lite mental) för att jag aldrig kommer få träffa Adam. Lundgren. Då. D.S.
Kommentarer
Trackback
