Lättnaden som uppstår (oprovocerat?)

Allt känns så skönt just nu för om jag säger "haha kan alla sluta leva" menar jag inte "orkar inte leva vill sova hejdå" utan jag menar "haha jag roar mig själv med att överdriva livet och det är kul hihihi".
(Ja såhär kan det låta när Jessica bryter ner/isär sina egna tankar)



På tal om annat *bryter av med bilder på mannen som spelar John Lennon i Nowhere Boy* är jag SÅ SJUKT TÖNTIG? Alltså vill typ visa vad mapparna på min dator heter. Min samlingsmapp heter "lovelovelove" och därifrån går man in på "finaste". Väl där öppnar sig ett smorgosboard av mappar med fina bilder däribland "övriga fina män". Jag döper bilder som är fina(snyggamän tex) som jag hittat på typ tumblr till saker som tex "vem är du ens" "sluta döda mig ok" "snygg 1" "snygg2" "snygg3" "breath where did you go" "omg jag kan inte ens" "vilka är dom här männen" och "jag älskar dig".

Är jag efterbliven? Hahaha dör. Sen insåg jag att det är lättare å hitta en bild på en speciell person om man faktiskt döper bilden till personens namn. Har man då flera bilder av samma persom måste man komma på olika versioner av namnet. Jim sturgess blev "jim" "jimsturgess" "jiiiiim" "JIMPAN" "stureglas". Ok varför skriver jag ens detta det är pinsamt

Livsråd

Okej livsråd till alla världens - vill skriva miffon men det är ju helt missvisande - individer.
Om du gör något, ex. tatuering, och någon gör en med ex. samma text. Bli ej arg. Du gjorde antagligen något för oorginellt för att det skulle vara "ditt". Ok? Bitch-slapa istället dig själv p.g.a. brist på fantasi i din hjärna. Om det visste är "ditt" och har en speciell betydelse trots allmänanvänd fras; DÅ BRYR DU DIG INTE OM ATT NÅGON HAR SAMMA TEXT. Den andres betyder ju självfallet inte samma sak för den som din gör för dig.

Så snälla, vänliga människor som tror att ni är världens mest kloka och världsvana personer för att ni vet var paris ligger och vad "osv" står för; chilla lite. Ni är inte universums centrum.

Och med denna livsrådgivande text (som inte är bitter så mycket som verklighetsbaserad) säger jag tack för mig MVH Jessica The Wannabe Gumma.

Åhåhåh

HAHA OKEJ HEJ VAD HÄNDE MED LIVET? VET EJ MEN ÄR I NÅGOT SLAGS LIVSRUS SOM JAG SAKNAT SÅ OTROLIGT MYCKET PÅ SENASTEE TIDEN OCH NU ÄR DET TILLBAKA HÄR OCH JAG KÄNNER BARA ATT JAG TÄNKER GE FASIKEN I ATT OROA MIG ÖVER NÄR LIVET SKA BITCHSLAPA MIG IGEN. JUST NU KAN JAG BARA FÅ RUSA EN STUND!!!!!!!!!!

Så. Åh. Vad underbart. Allt plugg hamnar i min hjärnas skymundan bakom detta rus och det är ok. HAHA OKEJ LISTA.
1. Morgonen börjar med den maffigaste frukosten i världen som en man anmärkte och jag bah dördördör.
2. Cooper-hetsen var total. Det gick bra och jag firade med fett och lungförorening.
3. Kebabpizza super - no more words needed.
4. Teater mys häng bäst.
5. Mös i mormors nya lägenhet. Antagligen finaste lägenheten mina ögon någonsin skådat. NÅGONSIN.
6. Fick alla game of thrones på usb. WHAT UP
7. Fick ny fin mobil

OCH SÅ DET DÄR: VAD HÄNDE MED LIVET? VEM BRYR SIG TACKA Å TA EMOT BARA JAO

Ville bara bara bara

Mannenmannen hade ett papper på teatern. Det stod
"Gillar: Ambition, vänskap
Ogillar: -"

Och jag bah: Det är han. Det är han i ett nötskal. DET ÄR HAN. Han ogillar inte världen, han älskar allt. Självklart inser mitt huvud att man inte kan älska allt, men det glädjs också åt att människor kan leva livet utan att hata något. "Men ogilla och hata är inte samma sak......" ne jag vet. Inte det jag menar. Jag tror på att det finns människor som kan se det fina i allt. Som kan se något bra i alla. "Men Hitler då...." NEJ SLUTA MISSFÖRSTÅ LIVET OCH TA UPP HITLER SÅ FORT NÅGOT ÄR DÅLIGT. ÅH BLIR SÅ TRÖTT PÅ HITLER-REFERENSER HERREGUD. Hehe frustrationen som uppstår. Mannen är iallafall en värd person. En älskande person. Och en person som inte behöver vara bitter för att få respons. Han, uppskattar livet ändå - utan ilska eller nervärdering mot andra. Tack gode gud för såna människor.

tillägger bara

Alltså alla stjäl mitt hjärta pga de är bäst och finast och man blir kär. Jag kan inte vara vaken sympatisk eller stjäla deras hjärtan i gengäld eftersom jag är för trött. Orkar inte längre anstränga mig. Det suger och slår bara tillbaka på mig själv. Jag brukar ju orka anstränga mig. SKÄRPNING

Alltså så himla

Okej nu har jag fått ur mig lite tårar efter omtumlande dag men ÄR SÅ TRÖTT. Har aldrig någonsin känt mig såhär mycket "ser ej ljuset i slutet på tunneln" förut och min logiska hjärnhalva säger ändå ständigt åt mig "det är där! Den 25 maj". Men min efterblivna hjärnhalva som på något sätt muterat sig och nu lagt sig som ett filter över hela hjärnan säger "du kommer dö pga prestationsångest". Vad är felet? Varför måste jag prestera? Inte nöjd med dessa frågeställningar, skit i dem.
Jag känner mig mest tom just nu. Alltså i denna sekund, tidigare har jag haft en massa vällande upp i mig. Jag vet/tror att jag kan klara det. Som sagt, min logiska hjärnhalva vet, min efterblivna tror. Det är typ det som förstör hela grejen, tvivlet.

Och så går jag runt och känner spontant bara att jag hatar allt och alla och att allt bara kan försvinna inkl. jag. Så fort jag tänkt denna tanke bitchblickar jag mig själv mentalt för det är klart att jag inte känner så. Det är klart att jag har förnuft nog att veta att det är inte så. Men ändå spontanar min efterblivna hjärnhalva på mig ibland och allt väller ut igen. Dessutom saknar jag min gammelmormor. Så himla mycket att jag kan snudda henne med tanken och vilja bryta ihop eller dyl. Men det gör jag inte. Så kan man inte göra. Man kan inte bryta ihop. Man ska vara stark, bita ihop och pressa sig igenom. Allt (som är svårt/jobbigt (förutom begravningar)).
Idag misslyckades jag fatalt typ och började gråta på min svenska lektion. Har fortfarande inte släppt det och kommer inte kunna göra det förens jag har bett om ursäkt till min finafina svenska-lärare. Vilket jag aldrig kan göra förens om kanske två år, innan dess kommer jag bara bryta ihop igen vid försök att tala med henne. Kanske kan skriva ett mail. HAHA så o-lena att det inte finns (hon kan ej teknik).

Okej nu känns det bättre. Bloggen hjälper mig väl lite. Svackan är djup, "men det ska nog gå" (strindberg drömspel teater västmanland bodil). Snart kommer ett glatt inlägg kanske pga fin sak i livet. Juste det är dem man ska fokusera på. Ser ej skogen pga många träd, ska bara backa lite så kan jag lugna mig igen. 25 maj. Då kan jag skratta.

HIHIHOHÖ - nej.

Jag bah "MEN ÅH är du dum i huvudet?" och hon bah "Hääääägnäggnägggnäggja". Bitterheten som uppstår.

Okej så här, ska vi säga så här; du slutar kika. Så slutar jag tänka. MEN ALLA SKA KIKA SÅ HIMLA MYCKET, VARFÖR?! Kolla eller blunda, inget jävla kikande. Det är irriterande och missledande (på något sätt enligt någon logik). Sluta ha gosigt fluff-hår, bra rasp-skägg och bajs-blick HAHA ÅH VAD ÄCKLIGT JAG DÖR DU HAR INTE DET HAHA USCH okej ändrar sista till "nyfikna kik-ögon". När du har det blåser jag upp allt i mitt huvud och känner mig som en idiot. Det är ej värt, ok? "Inte okej". Eh det var bara det. (Typ inte men ah det är aldrig "bara det" nästan, varför sa du inget annat?).

VISST KÄNNS DET SOM JAG SAKNAR LASSE? Ja. Hinner inte med all bra musik, speciellt inte när den ej infinner sig på min mobil av sig själv. Men nu ska jag läsa Hemingway. Den är rolig för Robert Jordan och Maria är så himla gosiga trots att det utspelar sig typ i ett tält under krig men ok. De är ändå söta. Hittils *dumdumdumdum*.

RSS 2.0