MmmmMMMmmMMm
Alltså blir gång på gång så lyyyycklig över hur denna "så kom inte och säg att feminism inte behövs"-texten nått ut till så pass många??? Så himla kul??? Överraskas liksom lite överallt av folk som länkat den med uppmaningen att den är viktig och läsvärd. Känner bara LOOOOOVE.
Annars har jag väl råkat stalka upp detta å har en förfrågan om Adam Lundgren kan sluta vara en gud. Jag vet inte men boom det är kanske det mitt hjärta behöver att han ska komma ut som SD:are eller liknande?
OrdSPYAN om en tidsmixad kväll.
Har varit med om en smärre tidsresa ikväll. Obs ingen överdrift eller sci-fi.
Var med en gammal och en gammal (den andre gamla var gamla-karl, till och med). Det var länge sen. Vi var på Pitchers. Det var länge sen. Det var precis som förut. Som ett år sedan. Som två år sedan, det kändes konstigt. Men fint, såklart. Jag blev glad av det, Adam är kär nu och det var också så himla fantastiskt fint för att ingenting var annorlunda förutom att han var kär i - vad som verkade vara - en ascool människa.
En Sofia var där. Har alltid tyckt så mycket om henne och det stärks varje gång vi ses. För ett, kanske (antagligen närmare) två år sedan så pratade vi på fyllan om hennes romans med Skoggshuggaren. Idag om hennes romans med en annan. Det var en mycket konkret tidsresa. Hon berättade om en sak som är helt irrelevant för min tidsresa men otroligt, överdrivet relevant för världen. Håll i er nu, Adam Lundgren stötte på hennes vän Linnea i Göteborg. Han bjöd henne på en drink och frågade om hon hade pojkvän. "Ja", sa hon. "Fan då", sa han. Detta kunde jag inte, kan fortfarande inte, ta in. Helvete i min lilla låda, men som sagt kan jag absolut inte processa detta i mitt onyktra state.
En snygg-karl var där. Jag beklagade mig över att alla var kära, han svarade med att säga att "om inte jag hade en flickvän, ja som jag var kär i, så skulle jag vara jättekär i dig! Nej men alltså. Då skulle jag vara kär i dig, om jag inte hade en tjej som jag var kär i. För du är... Du är ju en jättefin tjej, tycker jag. Oj nu låter det jättehemskt som att jag..." "Nej nej det är lugnt ahhahha jag förstår vad du menar det är lugnt!!!", svarade jag i ett tafatt försök att undvika faktumet att han sa jättekonstiga saker i förhållande till: han har en flickvän. "Nej du låter det som att du är något andrahandsval, så menar jag inte alls!!! Om du vore min flickvän vore ju du prio ett!!!! Gud du är inget andrahandsval" "NEJ NEJ det är lugnt hahahhahaha jag förstår vad du menar DET ÄR LUGNT!!!!!!!", svarade jag i ett ännu mer tafatt försök att undvika faktumet av vad han fucking sa till mig. Sen slutade vi prata om det. Vi pratade en himla massa, som gamla vänner. Sen bara kommer han och säger att jag är jättefin och blabla jävla mindfuck jag fick ju ett stort psykbryt som jag kunde ta ut på INGEN eftersom ingen pärla var där.
Sven var där. Han var precis som han alltid är. Jävlar vilket tidsmaskin han är också, tillbaka till *Jessica ES10B, etta på gymnasiet :-)*, blir jag då.
Göteborgare bjöd med oss på efterfest. Jag sa nej efter några om och men eftersom, den enda anledningen till att jag ville säga ja var "Känn ingen sorg"-stormen i mitt hjärta. Jag, Sofia och en kille psykade ur totalt på balkonen över den filmen för övrigt. Det var fint, vi drog hundra referenser och han pressade gång på gång "JAG ÄR SÅ STRAIGHT MAN KAN VARA men ville ändå gråta under filmen *ser ut som Broder Daniel**jag vet att det inte är en person fuck you ni förstår vad jag menar*". Jag och gamla-karl gick och sjöng första verser till En midsommarnattsdröm på väg till pitchers.
Fan vilken fin kväll på grund utav att; fullspäckad av Håkan-kärlek. Fan vilken sjuk kväll på grund utav att; allt som jag gått igenom, känt, tänkt, under de senaste 1-2-3 åren spolades igenom mig. På cirka tre timmar. Ahhdfiofsdlldsåpa. Känner jag, och sätter på 30 rock.
P.S. HELVETE vad fräsch Frasier är, är inte han typ 100 år gammal? Juste det är TIMETRAVELERS NIGHT.
Idag är en jobbig dag då jag känner mig överdramatisk som tycker att den är jobbig ändock vill jag mest spola förbi den. Struntsamma. Ska försöka göra något bra ändå idag.
Om jag kunde säga ord som egentligen är enkla
Varför är Håkan Hellström det bästa som har hänt världen?
Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt.
Nästa gång; var vänlig gå å lägg dig på en gång vid glädje och sov gott ist.
Alltså faaaan läste på en fb OBS! som jag ej är vän med klickades bara in på hens fb ändå OBS! och ba fick en drös av kapitalism-pengar-är-allt-mitt-romney-också-kärlek kastat på mig och ba :/// jag som var på VÄRLDENS BÄSTA HUMÖR efter Känn ingen sorg. Uh nu kom jag på vilken förödande plats jorden är med allas våran konsumtionshets åh. åh. mm. Nä borde sovit för länge sen, ska se 30 rock å bli :))) sen sova mm bra asbra m
Det finaste som finns i hela min värld just nu är väl Håka Hellström i sjömans/matros/vafandetheter-kostym.
Åh blir så otroligt supernostalgisk nu
... och läser gamla inlägg på en blogg. Skriver om en människa jag tyckte och fortfarande tycker mycket om:
Ville bara säga att jag saknar hen. Så jävla mycket att jag vill dö. Min babe, min fasta punkt, mitt bollplank, min gos, min glädje. OBS hen är inte mitt något och verkligen inte ett absolut på någon av punkterna. Men hen är ändå mitt *allt ovanstående* och min bästa människa.
Tycker nog mest om hen och har fäst mig vid hen så hårt för att, förutom att hen är den bästa människan jag känner på alla områden, hen förstod mig. Hen såg hur jag fungerade. Folk gör inte det, för att jag inte låter dem göra det såklart men ändå, folk förstår sällan mig på riktigt. Hela vägen rakt igenom överallt. Hen gjorde typ det. Konstigt nog. Trots att jag inte släppte in hen mer än någon annan medvetet eller omedvetet (?). Folk kanske inte förstår folk rakt igenom i största allmänhet, vad vet jag, men hen förstod mig iallafall. Det tror jag. Hen såg hur jag mådde när jag inte ens såg det själv. Jag saknar hen så jag dör lite, vill bara krama hen hårt och säga "du är förjävla bra, den bästa jag vet, och jag saknar dig mycket mycket mycket".
Inte för att jag någonsin skulle göra det.
... Skriver om en människa jag ville sluta tycka om men nu kommit till insikt om varför jag tycker om:
Nej. Nej. Nej. Stopp. Stopp. Stopp. Det måste sluta det måste sluta nu. Jag kan inte gå runt i den här illusionen den är sjuk och den slutar nu. Nu. Alltså det räcker. Jag har kärat ner mig i en dröm, jag har blivit kär i något som inte finns. Det är väl bara sånt jag vågar bli kär i, saker som inte är reella. Det slutar nu. Och nej det kommer aldrig att bli något av något någonsin och det är OKEJ så länge jag accepterar det, inte i framtiden, inte någonsin. Jag måste vara hård mot mig själv just nu här för det fucking fungerar inte. Han finns inte. I mitt liv. Han finns i någons liv och det kommer bli bra, jag kommer finnas i någons liv men jag måste sluta flippa över honom. Sluta romantisera honom. Sluta. Sluta. Sluta. Stoppa. Stoppa. Stoppa.
Låt oss avsluta med en länk till DETTA braiga inlägg med bra bilder som jag tycker är bra. PUSS KÄRLEK OCH SÅNT BRA
P.S. Nu när jag kom hem från Känn ingen sorg så tittade jag på ett klipp från premiären. Adam Lundgren gjorde en exakt SnyggKarl-rörelse och jag blev galen (obs på riktigt lite mental) för att jag aldrig kommer få träffa Adam. Lundgren. Då. D.S.
Du sa att du ville dö
Här ska ni få lite kärlek!!!! KÄNN INGEN SORG
Känner rent spontant, ju mer jag tänker påre, hur "känn ingen sorg"-filmen ska bli min nya livsfilosofi. Ni vet att det är sånt man gör i ungdomsåren, ändrar livsmotto som man byter trosor osv. Den har rädslan som måste krossas men ibland bara sparkar ut åt ett jävligt oväntat håll. Kärleken som man inte borde följa och den som man tar för givet. Vänner man förlorar, även när de inte borde försvinna. Saker som krossas, saker som kämpar för att hålla elden vid liv. Om du vill ha en idiot lägg din hand i min. Och sen etc etc etc fånga le diem.
Känner rent spontant, ju mer jag tänker påre, hur "känn ingen sorg"-filmen ska bli min nya livsfilosofi. Ni vet att det är sånt man gör i ungdomsåren, ändrar livsmotto som man byter trosor osv. Den har rädslan som måste krossas men ibland bara sparkar ut åt ett jävligt oväntat håll. Kärleken som man inte borde följa och den som man tar för givet. Vänner man förlorar, även när de inte borde försvinna. Saker som krossas, saker som kämpar för att hålla elden vid liv. Om du vill ha en idiot lägg din hand i min. Och sen etc etc etc fånga le diem.
Hela Håkans jävla textsamling sedan alltid ska bli min livsglädje, när man är ledsen och behöver en lugn glädje - har upptäckt att hans musik fungerar så för mig. Åh älskar honom så mycket för så mycket. Ja allt förutom knarket då, det skiter vi i va. Men hörni älsklingar! Nu ska jag dela med mig med en av de inre delarna av mig jag skrivit förut. För jag mår så himla bra och skitsamma behöver inte rättfärdiga det. Så här såg den texten ut.
Tycker inte om när folk ser mig. Ser mig. Eller jag skulle nog tycka om det, om jag litade på att de kunde hantera vad de såg. Jag vet inte exakt vad de skulle se, jag vet inte exakt vad allt är som finns i mig, men jag vet att det är farligt. På det sättet att alla inte skulle veta hur de skulle handskas med det. Därför är jag så bra på att gömma mig. Ibland. Eller så har jag bara en illusion om att jag kan gömma mig - men jag tror det är på riktigt och inte bara i mitt huvud. Jag vill lysa, vara intensiv, vara värd att minnas - men bara lysa med de delar jag vill ska lysa, intensiv med de delar jag vill ska synas, minnas vid de bitar jag vill man ska komma ihåg. Jag vill ha kontroll helt enkelt. Men det är mer än så. Jag vill kunna lita på v ä r l d e n smänniskor. Men det gör jag inte, så jag gömmer mig, och i vakuumet som blir efter mig fyller alltid part2 upp med sina personliga historier. Så det har ju en positiv funktion för part2 också. Att de får lita, prata av sig, känna sig trygga - jag vet att de gör det annars skulle de inte säga saker de säger till mig, vid de tillfällen detta hänt.
Angående. Ja inget speciellt, mig. Skrev jag förut:
"Men visst får man drömma lite och njuta kvar i stunder som är helt obetydliga i sammanhanget men inte i min lilla bild."
Och ja. Ja det får man jättemycket! Man får drömma och njuta sig kvar och dra ut på allt och vad som helst hur länge man vill om man blir lyckligare, gladare, varmare av det. Inte så pass att man mår dåligt, men alltså allt annat är okej. För prio 1 är alltidalltidalltidalltid att DU SKA MÅ BRA. Och jag tror inte på att man mår bra av att få andra att må dåligt (förutom i enstaka fall ex göra slut med någon som är kär då den antagligen blir ledsen och du mår bättre) så prio 1 är alltid. Att du. Ska må BRA.
Nu vill jag gå och lägga mig och sova och tänka på alla fina saker, alla fina män nämnda i föregående inlägg, alla fina händelser, fina vänner, fina scenarion, allt fint. Och sen vakna när Brittis är kär i mig. Som törnrosa. Törnbrittis. Jag är nog ganska Törnig ibland. Åh. Minns när jag var så arg pga jag tyckte att jag var motsatsen till en papperstiger - det är jag nog ibland men det är inte alltid mitt fel. Hej då.
Och ja, nog har jag varit rädd för hur/att folk ska se mig. Men det har jag lyckats släppa lite på nu, tackvare några fantastiska pärlor som man faktiskt KAN visa sitt allt för utan att de bara kastar bort det. Sådana pärlor som bara är så fantastiska att man nästan väntar på att allt ska gå i kras - men ändå inte eftersom man faktiskt borde få någonting totalt pärligt i livet. Part2-delen är fortfarande en faktor i ytliga relationer. Börjar tröttna mer och mer på folk som tycker om mig endast för den lilla ytliga delen av mig själv - men har blivit så mycket bättre på att inte visa ENDAST DEN DELEN så nu tycker de flesta (som tycker om mig) om mig för mitt *riktiga* jag också. Det är bra. Sen ligger det inte bara på allmänheten att gräva förbi mitt ytliga skikt, men why like the boring ytliga skiktet liksom. Hehe har funderat extra mycket över detta de senaste dagarna. Tycker om det jag skrev om att man får dröja sig kvar i fina ögonblick, men har inte längre så stort behov av detta eftersom mina fantastiska pärlor som jag så ofta pratar om - de fyller på mitt liv med nya fantastiska ögonblick så ofta. Hoppas jag gör det för dem också, annars är det ju tråkigt! Papperstigers-motsats-hypen har jag blivit lite mer sams med nu för tiden, kanske mest för att den lilla sidan av mig inte fått sträcka på sig så mycket på sistonde. Vi får se hur det går med det. Jag har ju Håkan i alla fall.
Mmhm rage :)
Ville skriva något men vet inte om jag vill. Eller ville inte men ville. Kommer bli fail. Vem fan är det som är inne på min blogg så mkt *tittar på dig Livia*??? Hehe. Ja det är väl kult med tanke på att jag näver skrivär. Är lite trött på att alltid behöva förklara saker för människor (oki nu kommer ranten jag inte vågade skriva pga så hetsig men som jag ändå kommer skriva pga kan inte låta bli att ösa ur mig allt som vill ut) !OBS! INTE ALLTID !OBS! JAG TROR INTE JAG ÄR EN HELIG ALLVETANDE GUD !OBS! Men ofta. Är trött på att behöva förklara varför feminism finns/behövs/HETER FEM-INISM. Analys hallå? Är trött på att behöva förklara varför jag tycker socialism är en bra grej. Analys hallå? Var vänlig applicera samma analys här som du kan applicera på könsmaktsordningen på klassmaktsordningen och rasmaktsordningen.
ALLTSÅ: Rik vit man är toppen på alla heirarkier - toppen på alla maktordningar. OAVSETT PERSONEN I SIG så är just Den Höginkomsttagande Vita Mannen automatiskt status. PGA strukturer som ja blablabla. Fattig WOC (Women Of Colour lärde mig detta på twitter, WOC, mkt lärorikt) är i botten på alla slags heirarkier.
Strukturer finns i alla dessa så var vänlig se alla stora och påverkande strukturer och ej endast köns el. ras el. klass. Hatar ordet ras men AJA MAN FÖRSTÅR VAD JAG MENAR UHÖ. Den också "NU SKA JAG FÖRKLARA VAD JAG MENAR EFTERSOM DU INTE FATTAR". Nej men hörru kan inte DU ta och sätta dig in i det PÅ EGET bevåg utan min *explanations for dummies*? LÅTER SÅ MKT som jag glorifierar mig själv till tusen åh jag vet allt åh jag vet bäst åh jag får sätta alla on the right path. Nej alltså menar inte så. Menar bara att jag har analyserat saker och kommit fram till en slutsats som jag står för. Vissa andra har liksom bara slutsatsen som de ****Står för**** utan någon existerande analys på vägen dit. Det är jobbigt tycker jag. Det finns massa älsklingar som har världens bästa reflektionsförmåga (SE att jag skrev förmåga och inte bara reflektion som i att oavsett slutsatsen så kan jag lyssna på en person med FÖRMÅGAN att reflektera så jag inte bara står å pratar med någon vars comeback är "ahmen durå"). Babblar som fan nu men aja. Dessa älsklingar skriver jag mindre om pga gör mig inte upprörd utan bara glad. Dessa älsklingar har lärt mig att reflektera mer och analysera mer. Dessa älsklingar utgör typ hela mitt twitterflöde (aja en del av Älsklingarna) och det gör mig glad.
Förut sa min Edward Norton att han ej tyckte om uttrycket "Vit Kränkt Man" pga man lade en värdering i kön och etnisitet som han inte tyckte var okej. Att sakliga argument var en bättre grej osv och jag ba HM HAN HAR JU RÄTT jag vill inte heller lägga värde i kön och etnisitet ba sådär. Varför tycker jag "Vit Kränkt Man" är en komisk och ibland sorglig grej då? Med bra slagkraft? För tvekar man om något man står för så måste man reda ut varför man står för det. Så. Insåg sen, efter inte så mycket utredande, att det var för att:
Vit = Priviligerad (maktmässigt)
Man = Priviligerad (maktmässigt)
JA men det är ju därför det blir satir. Man skulle lika gärna kunna säga "Dubbelpriviligerad och Kränkt" men ni hör ju hur dålig melodi det har. Och hur lite satir. Booring osv. KLART att människor som föds med silversked i mun och penis mellan benen också kan känna sig kräkta (med alla rätt att känna det), men det som blir komiskt är när den OTROLIGT PRIVILIGERADE blir kränkt över något som är vardagsmat för de mindre priviligerade. Somde har lärt sig att hantera pga måste för sin egna överlevnad och utan hanteringsförmågan hade de gått under.
Ex. "Män våldtar" "INTE JAG ELLER MIN PAPPA ELLER BROR ELLER KOMPIS OCH DET ÄR ORÄTTVIST ATT SÄGA SÅ DÅ *springer utför ett stup i panik över hur kränkt han blivit*".
Det som blir komiskt hos den som är dubbelpriviligerad och kränkt är att hans (jag skriver han pga penis är en faktor) känsla grundar sig i något som - med lite analys - inte behöver vara kränkande. Alltså ja som i om han hade haft analysen att "alla män våldtar inte men mansrollen är så som den är och det kan jag vara med och ta ansvar för att förändra OBS jag våldtar inte personligen men har förståelse för uttrycket" så hade han inte behövt känna sig ledsen och sprungit utför stupet i panik. Tragikkomiken i att de mest priviligerade saknar analys pga behöver inte analysera, har inget behov av att förstå för sin överlevnad. En rik behöver inte förstå strukturerna kring klass för att överleva, en fattig måste. En man behöver inte förstå strukturerna kring kön för att överleva, en kvinna måste. Överleva som i *ha ett drägligt liv som man tycker om* inte Överleva som i *andas*. Detta är oavsett om man inser strukturerna medvetet eller omedvetet, man ser strukturerna om man är den undergivna parten pga det enda övetaget man kan ha är att FÖRSTÅ varför det är som det är och SEN förändra. Svårt att förändra utan att förstå bakgrunden.
Det var allt. Hoppas jag inte lät helt jävla hjärndöd, kmr antagligen ta bort detta inlägg när jag är klarare i huvudet pga jag lät antagligen helt jävla hjärndöd. Men ni som läser bloggen vet väl att jag inte är helt jävla hjärndöd. Hoppas jag. Så ni blir inte ledsna. Om ni blir ledsna var vänliga kontakta mig så ska jag förklara hur jag EGENTLIGEN menade med vad ni än blev ledsna över. Exempelvis om ni blev ledsna över att jag fiktionellt dödade den vita kränkta mannen som sprang utför ett stup. LOVE LOVE LOVE
Bo kaspers nya skiva? Vet inte än.
Ska vi börja med att tänka på när jag älskade Simon Cowell så mycket. Sto o o o r crush. Som jag, mer eller mindre, kommit över. Hahahaha "mer eller mindre", skäms Jessica.
Alltså jag kommer ju, självklart, att bli emotionellt helt jävla lost så som jag alltid blir. Ja. Mycket synd, sorgligt. MEN just nu är det än så länge kul. Och så, som det har varit förut, mysigt så. Men mark my words; störningen kommer visa sig även denna gång. Det känns som att det kommer drivas till den gränsen. Men aja. Jag brukar ju vara bra på att teoritisera fram en exakt motsats till vad som sedan händer. Så. Det kommer antagligen INTE drivas till den gränsen, betyder det. Alltså. NEJ JAG VET INTE UH
Men; tyckte det var jätteroligt av mig att när jag häromdagen såg detta
direkt tänkte "HÖHÖHÖ det är en udda film för den handlar om kvinnor ;/ ;'/ :'/ :'((((( "
Återkommer.
ALLTING KAOSAR JÄVLA KAOS OCH MITT SPOTIFYPREMIUM HAR GÅTT UT WTF men alltså det kaosar på bra sätt hade bra natt mkt bra ska till spanien imorgon mkt bra ignorerar skiljetecken (SOM VANLIGT RÅÅÅUUUÖÖÖH) mkt bra.
