over sea - andreas tengblad

somewhere over sea, lives a boy without you. he wants to fight, save the day without you.
but you, you are here, you're my little sister, you, should not fear. he will always miss the town where you live and the small things that you do, and the smell of the cookies that you bake.
it is true, he is frensh and knows romance. don't be blue, 'cause he still know how to dance.
somewhere over sea, lives a boy without you. you, get his dreams and his love without you.
you, you're still here, you're my little sister. dry all your tears, he will always miss the place where you stayed and the small things that you say. and your smell! and you way to seize the day. yes, it is true; he is frensh and know romance. don't be blue, 'cause he still know how to dance, and to drink, and to love the night away, and to kiss, and to sleep until midday.
somewhere over sea, somewhere. somewhere over sea, somewhere. somewhere over sea, somewhere. somewhere over sea, somewhere.

sugar plum honey bun

hallå. HALLÅ! imorgon ska jag ha min jeansjacka. bestämde jag nu. fan vad fett. FAN VAD FETT.
det är vår. då blir jag lycklig. otroligt oprovocerat (men ändå provocerat, av våren) lycklig så jag trallar och skrattar och dansar och kikar in i folks ögon extra intensivt utan att tänka på det. fint som snus (har aldrig förstått det uttrycket, är snus så himla fint eller är det ironiskt med tanke på att snus ser ut som jord?).
det är värt å vara extra intensiv som jag varit idag, dock inte bara pga våren utan också efter ett stort intag kaffe utan mat på hela dagen. man känns bara så mycket bättre. kramar blir finare, doftpustar blir godare (när de är goda, när de är ogoda blir de inte godare..), skratten blir närmare och självnöjet blir mer tillfredsställande.

livet e gött


Reverie - Andreas Tengblad

we are settled in a land where everyone knows best, a time when we all need another hand
and I thought that I had found comfort in your arms, you carried me when we were overgrown
and I need you company, but you're a bird that's flying to be free
my love is a reverie
and sometimes I can look back at an old and foreign land, the few? is different when I'm on my own
I can see the things we lacked, it will make me understand the bad parts that we always should have shown
I need your company, but you're a bird that's flying to be free.
my love is a reverie
our love is a mistery, my love is a reverie, my love is a reverie, my love is a reverie

saker i mina utkast

Detta hittade jag bland mina utkast på jessicaspersika bloggen

Utkast: Aug. 22, 2011
drömmarna på våra dunfjun är väl fina

07 Juli, 10:05 2011

ah ah ahhhh nej nu är du överallt sluta vara överallt det fungerar aldrig.



Det är fint! Antar jag. Åh ibland lyckas jag vara poetisk<333 Ska skriva ut alla andreas kullbergs och tengblads texter på den här bloggen. För jag vill ju ha dem någonstans! Ju. Fintnog.

do you remember, when we met? do you remember or are you trying to forget?
the music stopped, and the stars wept; when we met.
the black hat that you wore, the frensh kiss by the drugstore, the music we loved, the letters we wrote, I think you forgot it. I think you forgot it.

Stephen Fry

Och alltings dumhet – det höll mig också vaken. Du måste ha upplevt ett av dessa ögonblick då livet verkar gränslöst absurt? […] Man får syn på något fullkomligt alldagligt, exempelvis blåklockor som vajar på en vägbank eller en familj som har picknick i en glänta, och plötsligt klarar ens hjärna inte längre av att föreställa sig en hel värld fylld av liv och föremål och medmänniskor. Själva tanken på ett universum verkar befängd och man är ur stånd att delta.”

Jag är för helvete poet, inte någon jävla finansdepartementsslav. De enda känslor som irriterar en poet är billiga känslor, oförtjänta känslor, lånade känslor, känslor av önsketänkande, känslor som härrör ur fantasin eller gissningar och inte ur det inre. Åtminstone står det så i poetens handbok”

-Stephen Fry, Flodhästen

I kursen Svenska B fick vi som uppgift av vår fina lärare Lena att skriva en bokanalys. Jag skrev om Flodhästen skriven av Stephen Fry (SOM NI SER OVAN). Så otroligt bra bok att jag blev lite galen och skrev en analys på massa sidor med massa sofistikerade ord. Det var värt. Stephen Fry kan han, och juste, han är bög. Som sagt, de bästa är antingen gifta eller homosexuella. Inte för att vara bitter.

Går och blir kär i alla man bara inte kan bli kär i för övrigt. Mestadels charmiga lärare med söta egenheter (egenheter är nog min gemensamma nämnare för män jag attraheras till? Åh insikt<3) och söta män man stöter på och som säger något charmigt och ler lite tafatt. Oftaste så är det. Skägg är oftast med i bilden, förutom gällande lärarna (vi har förvånansvärt få skäggiga lärare?). Men visst får man drömma lite och njuta kvar i stunder som är helt obetydliga i sammanhanget men inte i min lilla bild. Där ler de (stunderna alltså).


these offenses might have been overlooked, had not your pride been hurt by my honesty

Åh språket i den här filmen (boken egentligen men nu pratar jag om filmen, tack jane austen<3). Kärleken i den här historien, karaktärerna. ÅH bästa. Varsågoda för epilepsi-anfall av alltför många gif-bilder i rad. Totally worth it (för er alltså).











"you must know surely you must know it was all for you
"



OCH NU TILL DET BÄSTA, FINASTE I HELA FILMEN:



Menar hon Darcy??? Menar hon Matthew??? Menar hon skrattet?? Eller bilden i största allmänhet?????

You will never know, mina vänner. Vad jag k a n säga är; jag menar definitivt inte Keira. Duh. Och Mr Darcy är min man för evigt. Det kommer aldrig någonsin finnas en man som får lika mycket kärlek från mig som Darcy. Inte för att överdriva men. I have no regrets.

3 stycken, 3 världar, 3 poetiska saker i rubriken

Åååååååhe jag skriver så bra när jag inte försöker prestera/när jag inte tänker på vad jag skriver. När jag bara chillar, så att säga. Men det duger inte, är man duktig ska man väl kunna skriva bra på beställning? Jag tror det.
Men egentligen är jag ganska duktig på å hitta inspiration i till synes tråkiga/sämst saker, för vad annat kan man göra? Om man måste göra det så blir ingenting bättre av att klaga på hur sämst det är mer än fem minuter (det kan vara skönt, mer än så blir bara oproduktivt), sen är det dags att ta tag i livet och den där saker som är tråkig/sämst. Till synes tråkig/sämst. Blir lite trött på människor som inte fattar det där med attityden ibland, de blir så uttjatade.

Den här bloggen är fin tycker jag. Den är bra. Här samlar jag mitt finaste (och diverse ordbajs som det ovan men det är iallafall ärligt såååatteeeh). Åh det är bra att jag har den, inte för att få utlopp för saker vilket bloggar ibland kan ha som funktion, utan för att jag
alltid blir lite lycklig och varm i hjärtat när jag går in på den. PUSS!



Colin! You can drive me anytime, if you know what I mean.....
Och med drive me anytime menar jag självklart ge mig skjuts i Frankrike osv.

please please please

Tomorrow - Andreas Kullberg
hold me tight and don't let go, please pretend once more
that you still want me, right by your side. and you'll stay here, tomorrow.
your lips moving, I can't hear you, drifting of to where we used to go.

from the station, past the state park; where the skylight shows the way.
in the nighttime, turing slowtime, we came.

look in my eyes, wipe my tears. smile for me just this once
and let's just say, it's all just a dream. and you'll be here tomorrow.

I am styling, your not listening, drifting of to where we used to go

from the station, past the state park; where the skylight shows the way.
if you love me, I will love you. like an slowsloth in your heart.


you know sometimes the world closes in on you and it seems there is no end to your problems. sometimes the sadows of the past catches up with you, like on a rainy day and there you are standing in the middle of the life you were given like the beautiful, sensational being you are. and it's fucking pouring down as you run for cover somewhere.
some place where there's kind people, a dry blanket, a soft word, a warm fireplace and maybe even some peas.

you're playing hardcore / I love you to death, babe

Död.* Lever på stulna blickar. Och ögonblick. Förut skrev jag om "stulna ögonblick" och hur jag förstått den frasen mer än någonsin osv. Tycker om den frasen. Den är fin. Och väldigt precis! Man förstår liksom vad man pratar om. En stulen blick. En blick som man egentligen inte får ge men som man ändå stjäl åt sig, Fast inte heller helt utan medgivande. Det är liksom en stöld i sammförstånd. (utan sammförståndet blir det mest. en blick. bara sådärh)
du får stjäla hur många blickar du vill
Vet inte om det går fram vad jag menar. eller om jag bara låter himlans kär. Det är jag inte! Haha utropstecken för eftertryck. Men glädje över att någon vill stjäla ens blick är väl inte helt konstig? Det betyder ju att någon är nyfiken. Och det är alltid spännande.

Ville bara skriva om det som håller min energi uppe denna söndagskväll när jag är död på pianot (kan inte dö, måste öva MVH chinese mother**). Inte någon speciell person/stund. Bara alla de där guldkornen. De som blir strödda över ens vardag om man orkar kika.


*Läs; trött. Inte meningen att låta dramatisk men är ASTRÖTTLSFMLF;Ö.ld.
**Kinesiska mödrar = kända för att drilla sina barn
hårt. alltså. Poängen var att jag drillade mig själv. Så jag blir min egna mor i sammanhanget. Okej är för trött för å skriva.

LUGG-talk

Har gått och blivit med lugg (skoja med den frasen!!! hatar människor som säger "har gått och blivit med något-annat-än-barn". hallå! det är inte fyndigt! det är dumt! anledningen till denna attack är att jag är arg över att renalid gick vidare i mello och tar ut det på något annat he-he).

expectations, graciöst snygg i sin lugg:



reality, awkward penguine look-alike:





haha nej men det blev väl ok! den ska bort nu dock. det räckte så. <3


tack för kaffet

Jag blir får mycket lättare å skriva när jag inte är pepp/glad/nöjd. Nu är jag det, och orden känns inte alls nära eller som mina vänner. De känns bara hårda och klumpiga. Konstigt wah! Fast deta stämmer ju inte alltid antar jag ju.
Simon och Tomas är typ de sötaste, stiligaste gubbarna på svensk tv. Nej de ärde inte (det finns för många) men de är iallafall asfina. Och bögar. Som alla stiliga män (åter igen, nej. Men ibland känns det så. Som att alla stiliga män är homosexuella). Haha det var bara det! Ville bara säga hej! PUSSKRAMBRA

p.s. världens mest fantastiska. fortfarande. "tack för teet". d.s.

hjärt lös. sitter hjärtat ditt löst?

Vilken deliciös blandning av roligheter och vackra formuleringar jag har på min blogg. Perfekta blandningen mellan skämt och sofistikering.

Den brutala vaddetnuheter-appliceringen på texten ovan var för att understryka att det bör se ut som det låter. Vet inte varför jag skrev det. Det är kul å leka med orden. "Jag saknar dig varje stund du inte är med mig" är ett citat jag känner igen och som just ploppade upp i huvudet mitt. Var är det ifrån?? Jag vet inte riktigt. Hatar lägen när man känner igen något men inte vet varför eller varifrån, otroligt enerverande. Så känner jag lite över August Strindberg just nu. Hur fånigt är det på en skala? Mycket fånigt. Töntigt. Löjeväckande. Men hans texter har fångat mig något ovanligt och ofantligt.

"You have bewitched me body and soul"
som Mr Darcy så adekvat uttryckte det (han uttrycker sig alltid bäst, och med det prisar jag egentligen Jane Austen då Darcy är en fiktionell figur skapad och skriven av henne. Men strunt samma, jag fortsätter låtsas att det finns en sån).


p.s. "du kommer dö!
nej men alltså, jag tror faktiskt att du kommer gilla det"
ja tack jag dör gärna. d.s.

tillstånd i skrivandes stund: trött och poetisk. men stryk poetisk och säg trött med enormt eftertryck - då blir det rätt!

gemensamma intressen: disney
hennes perspektiv: du är perfekt
hans perspektiv: jag vågar kanske vara nyfiken på dig
deras åldersskillnad: alldeles för omöjlig. som den alltid är i hennes liv
deras framtid: vilken. framtid. ?.
realismen på en skala 1-10: 0,5
antal kramar: bara bra
antal riktiga samtal: mer än vanligt
antal stulna blickar: ungefär tio gånger så många kastar han jämfört med hon
antal ansträgningar från hennes sida: konstant ansträgning
...från hans sida: ovisst. minst någon.

insikt

Älskar att killar, eller såkallade män om man så vill, har en tendens att - efter en spontan, fin stund/kväll - säga "Ja men vi ses ju. Visst ses vi? Ja det gör vi" i sin sorti. Inte ett "jag hör av mig"osv eller något i den stilen utan "vi ses". Ja, ett "jag hoppas vi ses" men likväl ett antagande att allt bara kommer förfalla så. Inget initiativ. Inte från mitt håll heller egentligen, så det kanske är någon vibb jag sänder ut. Eller så är vi bara mesiga. Eller naiva, om man vill vara mer positiv. Vi är nog mest naiva.

Veni, vidi, vici
går inte riktigt att applicera på mitt liv. Synd. Status quo passar väl bättre, om man ska vara den där som använder latinska uttryck. CARPE DIEM! Skoja. Nej men på riktigt; är jag inte nöjd med status quo får jag väl fan ta tag i det själv och göra något kul med min vardag. Det var bara det.

åhå! "här är en rosbuske och det där är lavendel"

jag var inne på poeter.se och kände att "jag vill också skriva ord och se om jag kan". förvisso lite influerad av persbrandts avslappnat poetiska melodi och strindbergs perfektion till ord som inspirerar såväl som petar på mindervärdeskomplex i skrivandet.
hade redan något formulerat i huvudet dessutom, en början.
men poeter.se är nog ingenting för mig. alldeles för blottande och inte tillräckligt.. gosigt. "men poesi ska inte vara gos.." nej. okej. eller varför inte? det ska väl vara tryggt.
som sagt så är jag inte en med ord. därav otrygghetskänslan. men på mina stadsvandringar är det annat! här är det mitt. så nue köre vie.

eller alltså inte nu i denna sekund. men nu i den större bilden.

p.s. det är så svårt att få till något ärligt i en dikt. som inte låter pretentiöst och medvetet tillkrånglat och bara rätt och slätt konstlat för att passa en mall. det är få som kan det. d.s.

RSS 2.0