stadsvandringar

En svår och jobbig grej
AAAAAH PEPP
mysh aka sova
arken
från och med heart skipped a beat
hej livet, paris paris paris¨
Fleet Foxes – White Winter Hymnal
amelie
wear it like a crown
across
håkan hellis finfigurfilur
lasse larsis
motahboy
kasperis
mina ben & jerrys med hallon
mondo bongo
dum av dig
GLEN
ugglorna
söva-finisar

Vad är det med min besatthet vid aprilhimlen?? HAHA höll på att särkskriva besatt och het. kul.
Tror att jag är lite rädd för att det redan har gått ett år sen förra april. Och jag står still och kvar. Vilken jag i och för sig inte alls gör. Men att försändringarna borde ha varit storslagna och påverkande. Vilket de egentligen också är!
Så länge nöjer jag mig med att imponera på min lillebror med faktum att jag kan svälja en alvedon utan varken vatten eller ansträgning. Och jordgubbar och apelsinjuice, det är också fint.

ring mig sen, eller knacka på dörren
jag väntar här inne
ett tag till iallafall
mörkret är inte en kärlek, men kanske en bekant
vi ses ibland men det är inte så mycket med det
ibland mer än annars

vi måste ses innan löven skiftar och värmen dundrar
det kommer inte hinnas med, ska vi försöka ändå?
jag vet inte vem som ser dig, ganska få.

vi smattrade och studsade så mycket
det fina var att du inte smattrade på mig så mycket som med mig.
man borde inte gå händelserna i förväg.
man borde inte skriva brev som inte skickas.
man borde inte vilja utan att våga.
man borde inte sitta i sitt kök,
och bli kär i Håkan Hellström (ett oemotståndligt substitut)

var är dionysos nu? (kvar under månen)

fri från alla domedagsdressyrer, månen stod i zenit över ån. det var sommar och du skulle härifrån.
jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga (när frukbarhetsgudinnan plockat ut sitt arvode)
då vill man skrika börja om och stanna kvar, men vem hör en sådan sliten kommentar?
-inga svar
men stjärnor föll och höll oss fågna i ett avsked under månen. ordet om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen; en kyss i dionysos, tête-à-tête. ett snedsteg av förlåt som jag förlät
månen har en kraft som förnuftet aldrig haft, och aldrig får - då går det som det går
sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår fast inga toner kan förklara hur jag mår

och det blev sent och det blev tyst
blev du rädd och jag blev stel och du sa allt det här är fel men alla älvor höll sig kvar och nu var döden uppenbar vid vårat avsked under månen
vi vände innan venus syntes klart och landa i en säng med valda ord
det var lugnt och tyst men knappast underbart, för är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet. då var vi två, men ensamheten gav sig på. och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få, och det såg du men du bad mig inte gå
men förstå

det vart en sekund av enighet, å en sekund av osynliga tårar i dionysos disonans. en sekund var klarsynt och jag förstod att jag var en av tusen dårar
så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument. det var vacker men det såg jag först idag
till dionysos vinkapell, jag vinglar sakta ner till ån och sänder hälsning därifrån till en drottning under månen.

bitterheten försvinner lite. sakta men säkert men inte stabilt så vågar ej lita på detta. har lyssnat på p3 och diverse idag, kan detta vara påverkande faktor???
JÄTTESÖTA ENÄGGSTVILLINGAR PÅ FILIP OCH FREDRIKS "får vi följa med?", jag dör. filip och fredrik <3
godnatt!

hatar mitt bajs

JAG ÄR INGE BRA KORTFATTAT! Jag behöver ord för att få igenom min charm. Hallå. Ogenomtänkt #twitter. Hashtagar även allt i livet. nähmähndetärvärt.
SAKNAR PARIS SÅ JAG DÖR. Älskar lasse så jag dör. Dör hundra gånger om av diverse saker. Exempel; skägg och lakritslukt. NEJ men det räcker, sluta vara kär? Går ej, de där har en konstig magi över sig.

Dekadens är ett så himla fint ord. Det är så vackert dekadent. (Moahahha you don't say?).

LASSE TAR MITT HJÄRTA om och om igen. Så pricksäker att jag inte förstår. Går det? Kan han vara så bra? Det måste vara en självdistans där som är fin om han kan pricka livet så tight? Eller ett undermedvetet med IQ 198978794. FÖR DET ÄR FYSISKT MÖJLIGT OCH ÖVERSKRIDER INTE NÅGON SLAGS POÄNGGRÄNS PÅ IQ.

Lars Winnerbäck – Jag har väntat på ett regn

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i, jag hör ett hjärta som slår.
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi, för en välkommen vår
vi gick långt här du och jag, kanske så långt vi kunde gå, kanske fanns ingen ärlig chans för oss.. men jag ser det inte så.
jag har spridit lite värme, jag har spridit lite frost, jag är varken hjälten eller boven. jag är bara lite lost
har du sett nån i ögonen? jag hittar inte dit, jag kan inte reglerna i spelet.. men du får gärna komma hit.
nu smakar jag försiktigt, skiljer varmt ifrån kallt. jag måste lära mig från grunden, jag måste omvärdera allt.
du är svår att leva utan
jag är svår att leva med

Jag var passiv. Han var förstörd.
Vi var inte särskilt komplicerade, bara trasiga. Utan chans till återställning.
Hur är man djup? Människor sa att jag var djup. Att han var djup.
Vi var inte medvetna om livets alla lager och nivåer, då hade vi inte varit som vi var och det hade inte slutat som det gjorde.
Vi var bara trasiga. Det är inte samma sak. Tror du att.. tror du att vissa föds trasiga? Som en oöppnad förpackning vars innehåll redan är sprucket innan det hunnit vara med om något. Isåfall tror jag att vi var innehållet.
Sprucket och fult. Sökandes efter annat sprucket. Och fult.
Kan man älska vem som helst?

---

Alltså den här texten är ju ganska ful. Rent visuellt och melodimässigt. Men den är biografisk. Om jag får säga så, den är ju dokumenterande om en händelse i mitt liv. Bara med klumpiga toner.
Jag tror nog inte att jag var inspirerad när jag skrev, jag ville bara få ner något och känna och sätta symboler på och så vidare. Nästa text här under är om samma händelse men antagligen mer inspirerad, tror jag.

---

- Jag är väl lite instängd i min svarta värld.
-...
- Den är spretig och hård. Så jag är bitter. Jag är det.
-...
- Utan anledning.
-...
- Jag tycker.. Mina tankar blir besudlade av omgivningen. Tillvaron.
- "Andetag"
- Mig själv egentligen. Det är jag som är fel. Jag korrupterar mig själv.
-...
- Och när jag korrupterar lite blir det lugnt. Lugnet innan och efter stormen.
-...
- För sen börjar jag om igen.
- Jag tycker om dig.
- Jag hatar mig.
- Jag hatar dig.
- Jag älskar dig.
- Går vi imorgon?
- Ja det gör vi.
- Jag älskar bara dig.
- Kom vi måste säga hejdå nu.
- Går vi imorgon?
- Imorgon går vi

---

Den andra texten är exakt. Det var vår relation. En sida av den iallafall, en exakt adaption av en sida av oss.

Känner mig för sårbar för att skriva på en annan blogg som är den andra. Kommer bara misstolkas och felläsas. Är lite trasig, på benet också. Vet inte om det är kul eller tråkigt, eftersom det känns lite ironiskt.
Behöver någon slags räddning just nu nu men ingen ser det så jag får vänta tills jag kan rädda mig själv. Tänkte skriva "jag får väl vänta tills den kommer" men det är ju, som alltid, bäst å ta tag i saken (sig själv) själv.
Fin musik räddar mig i sekunden. Sen räddar vårvädret, glass och premiären mig lite. Även det bara i sekunden, sen faller jag igen. Det är synd. Murphys lag är på mitt liv och jag tycker synd om mig själv. Vill mest bara lyssna på Lars Winnerbäcks och Cornelis texter. Och tycka synd om mig själv. "Människor är dumma i huvudet, jag också." vill jag egentligen skriva men alltså, så arg är jag inte på livet? Jag känner det ändå. Människor är dumma i huvudet. Inklusive mig. De är inte exklusivt dumma i huvudet, men alla har sina moments.

Saknar kyssar så jag dör. Kommer snart gå fram till en man på stan och kyssa honom. Bara för att det behövs. SKOJA det skulle jag nog aldrig våga. Men man kan väl drömma scenarion. Jag måste ju ta ett steg för att få en kyss. Helst från mannen med flugan, mest bara absolut exklusivt en kyss från den mannen. Eller kyssar, i plural. Åhe.

jag saknar nog min blogg lite. vill flytta över här men ändå inte alls.
idag lyssnade vi på beatles men bilen bytte till mello och sean banan som sjunger om string eller något i den stilen. då blev jag ledsen för det bästa med bil är musik.
annars är lasse, cornelis, håkan och fina musiker bäst i hela världen. varför lyssnar jag inte på tjejer? dem enda som finns på min mobil (min största musikkälla i livet som är ack så sorgligt begränsad ibland men ändå inte, är bara bortskämd av spot i fy) är typ cat power och feist. å andra sidan finns varken lasse, cornelis eller håkan där. damn you freemusicdownload-app!!! fick iallefall lite broder daniel, så det var ju skönt.

nu ska jag duscha och sörja att mitt hår inte är långt! ÅAAGHUE -

Now that i go to sleep I will not dream of you. I won't be going where we used to go, you'll just be someone that I used to know. And I will just lie in the dark, next to somebody else. Someone I love, someone who loves. Someone not you.
After the pain has gone when all your hope has flown, you won't be thinking about me no more. Wishing that things could be just like before. You will just smile and say "I love you anyway".
You will be free, like we used to be. With someone not me.
Someone not me.. Someone not me. Someone not me.! Someone not me. .. . Someone not me.

ÅH VAD JAG KÖR.

En annan sak som upptar mina tankar är människor jag blir arg på. Människor som inte förstår och inte låter mig ha tålamod vilket resulterar i förargelse. Ibland har jag tålamod med människor som inte förstår, för det mesta, inte för att låta översittig på något sätt någonsin men allt är enligt min åsikt! Haha ja. I vilket fall, ibland händer det att personer uppenbarar sig i livet mitt som inte förstår. Inte för att de inte har lärt sig utan för att de blundar och vägrar lyssna. Det är sådana jag blir arg på. Det är sådana som förargar mig.

Mina anteckningsblock i skolan är ibland fyllda av tankar och texter på dem sista sidorna. I ämnen som inspirerar mig. Jag tror det bara är dramaturgi och svenska som fallet förligger sig som så. Då, om jag får någon tanke, bläddrar jag längst bak och sparar den där. Det är bra. Speciellt när man behöver återinspireras. Bra saker är bra och det ska men kunna erkänna tycker jag. Att saker kan vara bra, alltså.


Jag får nog hålla allt tillbaks
Det finns ingenting som räcker
Hjärtat kom aldrig till tals
I ett block som bara läcker

Men ändå
Du, min vän I livet
Se hur kvällen brinner opp
En enda sak är givet
Vi är två hjärtan
I samma kropp

Om jag tappar allt igen
Det är möjligt att det händer
Det kan vara svårt att hitta hem
Från alla hav och alla länder

Men ändå
Du, min vän I livet
Se hur sommaren blir höst
En enda sak är givet
Du bär min luft
I ditt bröst


Jag tycker den här låten är motsägelsefull. Fantastisk som lasse men motsägelsefull, det är väl fantastiskt? Att man kan acceptera det också, motsägelsefullhet? Vi får hålla tillbaks, vi får nog inte rum. När vi gör plats kan det fallera, men du är alltid kvar.

Och så kom det som en flod och ibland förstår jag och ibland förstår jag inte. Jag älskar och och ord. De är bägge bra.

Melankoli är ett fint ord. Med en inte så fin innebörd. Eller vem ska säga vad, men jag tycker inte det. Eufori är inte riktigt lika fint men ack så mycket finare innebörd. "Vem har så bra, vem har så bra, vem har så bra mixturer? Mot all melankoli". JAG HAR!

Tankar har efter detta fått en helt ny innebörd för mig. Guldkanten i livet är att jag lär mig så mycket. Det är kontigt hur bäst och absolut mest skrämmande det kan vara att känna hur mycket man har kvar att lära sig. Båda på samma gång (vart du vill så fort du kan vart du vill så fort du kan).

Tänkte på citat idag när jag satt på bussen. DÅ kan det också hända att jag tänker, bara inte lika ofta som på cykeln, men då har jag ju lite möjlighet att skriva ner nåt på mobilen min. Ett bra citat som citeras måste vara slagfärdigt, kort och koncist. Inte som jag då. Jag behöver utläggningar. Att citera en åsikt kan appliceras på mig, men sällan säger jag så korta men innehållsfulla saker att de kan citeras. Enstaka citat ger ju absolut ingen bild av människan i frågan. Man kan ju ha "fått till det" med orden för första gången någonsin, lyckats formulera sig som aldrig förr, tänkt en tanke som egentligen inte är ens egna men citeras för den låter ju så bra. Citat är helt missvisande i singular, i plural lite mer substansfullt. Åh Du vilka samtal vi skulle ha. Ja sluta dröm nu jessica. Wakey wakey.

Utmattande på ett skönt sätt att anstränga sig till att skriva ner nåt här. Bra. Ett steg framåt.

Ibland får man klippa och klistra och det blir ju bra ändå. Ibland följer man inte orginalet men lär sig något på vägen. Ibland ser men fyrkantiga hus, runda, ovala, uppochner, bakochfram och undrar varför skoggshuggaren inte är ens man. Varför han inte är det rätta. Och var ens hus är. Ligger det vi svartån? Jag tror det är där jag hör hemma. Ibland. Jag tror jag hör hemma överallt. Det är fint. Jag gör mig hemma överallt, genuint, när jag vill och kan. Där hör jag hemma.

Alltså jag förtrycker mina tankar. Jag förtrycker dem så himla hårt. Känner jag. Den enda gången jag hinner/kan tänkte eget är när jag cyklar hem sent på kvällen, och inte fasiken kan jag få ner dem då? Orkar inte få ner dem. Gör ingen ansträgning när jag kommer fram heller. Jag förtrycker dem.
Jag prioriterar så himla knäppt och inte det jag egentligen behöver just nu så som att tänka och andas utan sådant som är ansvarigt att prioritera så som manus (ej rollanalys, icke, för mycket tankar!) och skola. Har ingen balans men hoppas att om jag tar detta nu kan jag sedan slappna av och göra om, göra rätt nästa gång. Man lär sig ju.

Vad upptar mina tankar då? Inte mycket. De finns ju inte. Men djupt där nere där de dväljes (för att citera Strindberg lite fritt) utan min ansträgning eller bekräftan handlar det nog mycket om män och människor. Det är två olika saker förstår ni. Män är en sort för sig. En dum sort ibland förvisso, precis som kvinnor, men ändå något så fantastiskt att det är fristående. När det är män alltså. Män inte pojkar. Vissa vet skillnaden. HAN med stort allt (och med allt menar jag alla bokstäver i ordet HAN) som fångar mitt liv och min dag utan en enda blekaste aning. Inte en blekaste. Knäppt. Jag tror jag. Nej. Men alltid ska de där Männen falla för övriga kvinnor vid samma namn. STF-namnet. Så.

Jag saknar människor i mitt liv som jag behöver, ser upp till och MÅSTE eggas av. Jag har några fina men inte alla som jag behöver, just nu. Jag kan inte ta tag i dem och de ser mig inte för tillfället dock. Synd. Det blir nog bättre.

After the pain/rain has gone, when all your hope has flown. You will just smile and say; I love you anyway.