stadsvandringar

   Kan vi prata om hur sjukt jävla skitkul det var att jobba igår? Är så pepp på ikväll. HAHA menar såklart inatt eftersom jag slutar 3.00. Jaja det är jättespännande i alla fall med en massa människor och sen blir de fulla meeeen vad ska man göra liksom? Det var några moment (2) av kaos när jag mest ville gråta pga gästerna fick inte maten/trodde inte de skulle få den. Men bägge sakerna löste sig perfekt med att maten i fall ett kom snabbt efter att de frågat och maten i fall två ledde till att jag pratade med den fruktade kocken som svarade sjukt jättevänligt och gjorde min dag samt en skagen till mitt bord.

   En i bandet svepte en 6a Jack Daniels jag hämtat åt honom och sa "NU KÖRRR VI". Sen bad han mig om en öl och kysste mig på kinden mitt i spelningen och jag ba NÄ HÄÄ ni, det är inte Christer Sandelin, är inte Sandelin jättemycket en douche och jobbig? Denna hen var ju jättesnäll och trevlig. Men hörni! Det var Christer Sandelin. Jag googlade honom nu och såg ett klipp när han var med på Morgonsoffan (Lelle var på frukost hos Christer hahahha vad är detta för miniserie med frukost - bäst?). Han verkade jättemycket gosigare än jag hört från källor som har hängt med honom (KäLLLLOor) men jag hoppas att mina källor bara inte förstod ironi. Han verkade förvisso lite *hittar inte passandeadjektiv... nervös-douch?* på frukosten men alltså känns lite som att det är ett genomgående tema bland musiker. De är så plågade och osäkra att de knappt vet upp eller ner på livet. I alla fall männen, Nanne Grönvall var hos oss i förrigår och hon verkar ganska POWER. Så

   Kan vi bara börja med att ge lite uppmärksamhet åt detta:

Snyggmusikern. Musiken texterna rösten människan. Alltså skärpning människor och börja producera mer personer som honom.

Lev Tolstoj. What the actual. VARFÖR HAR INGEN TIDIGARE KASTAT VALFRI (har ej läst alla, uppenbarligen, kan bara tänka mig) BOK AV HONOM I MITT ANSIKTE UPPREPADE GÅNGER TILLS JAG LÄST DEN. VARFÖR har inte Lena gjort det? Känner att jag *köper grisen i säcken* lite nu eftersom jag knappt ens läst något av Anna Karenina MEN LET'S CALL IT MY GUT.

Såg en film om gravida kvinnor idag, obs ej dokumentär, den hette What to expect when expecting och jag älskade den. Älskar kvinnor. Hatar att vara kvinna just nu PGA ALLA VÄRSTASTE SYMPTOMER SOM NÅGONSIN KAN UPPKOMMA VID MENSVÄRK rör sig just nu runt i min kropp. Yey me. God natt1

   Och framförallt tror jag att allt lättar lite. Att allt känns ljusare och klarare, eller absolut inte allt men en del saker. Få, viktiga, saker. Och någonting spricker upp, för det är inte längre ett stort, dovt mörker som ligger över allting. Det spricker upp, det finns hopp (ha ha), det blir bra. Det är ovant men lättandet lättar och det kommer nog kännas bra i slutändan. Så småning om, snart. Snart. Om man bara kunde kanalisera sina känslor bättre in i speciella saker. Skojade bara, människofaktorn skulle väl försvinna något och robotfaktorn skulle bli ett faktum. Vetenskapligt genombrott ändå.

 

   Jag är inte återställd, så som jag brukar bli efter inlägg som föregående här på bloggen. Jag öser ur mig i ett och mår relativt normalt efteråt. Jag är fortfarande i niagarafall-från-mina-ögon ställe. Men jag tänker skriva det här ändå, för det var så fint och fint och jag grät till Fringe igår. För det var en man och han hade gjort hundratusentals operationer på sig själv för att kunna fokusera energi och åka bak i tiden. Han ville åka tillbaka 10 månader då hans fru dog i en bilolycka, han ville rädda henne. Men varje gång han försökte så tömdes allt i hans närhet på energi, han behövde så pass mycket för att kunna hoppa i tiden - människor dog, och ett hopp på 10 månader skulle döda så himla många personer. Så Walter försökte förklara att det inte är värt det, att han ändrat i universum och det har plågat honom ända sen dess, att han har förstört för flera platser och hoppas på att få förlåtelse, ett tecken, en vit tulpan. Mannen går inte att resonera med utan han åker ändå, han åker tillbaka till dagen då hans fru dog efter ett bråk de hade, när hon ville ha med honom ut och han inte ville följa med. Han springer till henne, sätter sig bedvid henne, tar hennes hand och pustar att han älskar henne samtidigt som han kysser hennes hand. Sen blir de påkörda. De försvinner tillsammans. Innan han dör postar han ett brev till Walter, i nutid, utan avsändare. Walter får brevet och i det ligger ett papper med en vit tulpan ritad. Inget mer. Sen är det inget mer.

   Får man gråta på grund av livsångest eller?

   Ibland vet jag inte varför jag är ledsen och det skrämmer mig. Jag vill förstå, så jag kan hantera. Ibland blir det så mycket och man vet inte vad det är som gör en ledsen, eller så kommer en bortförklaring i form av "jag är ju faktiskt sjuk och labil" - den godtas för det mesta men är inte sann. Eller? Svårt att avgöra i stunden, det är lättare efteråt. Kan man tänka. Men jag är ändå ledsen. Och när jag blir ledsen, speciellt när det är utan anledning, då försöker jag hitta en anledning. Och då rushar alla saker som gör mig ledsen till mina tankebanor, det händer ibland när jag är ledsen av reell anledning också liksom för att göra mig ännu ledsnare/få utlopp för alla ledsenheter på en gång. Jag vet inte varför. Men det är som att öppna en sluss, man kan liksom inte bara släppa förbi vattnet som är relevant i just den sekunden - allting forsar igenom. Allting ba Poff. Och sen slutar det, utan orsak, och man känner sig fortfarande ledsen. Eftersom anledningen inte hittades och därför inte kan konkretiseras. Och allting måste konkretiseras, i ett tillstånd av kaos. Men ingenting kan konkretiseras. Jag gråter för fina saker och för dåliga saker, för att fina saker inte åh jag kan inte ens få ut det som trycker under nyckelbenen. Jag kan inte ens få ut det och konkretisera någonting alls, inte ens det som konkret trycker där under kan jag få ut i ord. Och inte ens det som trycker på sorgen kan jag få ut i någonting alls. Ingenting alls. Vårar språk räcker så kort, det räcker till så lite. Det räcker till så lite.

   Just nu gör världen mig ledsen. Och att ingen förstår den. Ingen förstår någonting alls av den och alla försöker göra så himla mycket vett av den, det blir så dåligt. Allt blir så dåligt. Men ändå inte alls inte alls inte alls. Åh jag blir så ledsen. Och det är inte en sådan där ledsen som jag skulle behöva en oförstående famn till, som ibland när man gråter till en film och önskar att det var en himmelsdoftande pojkfamn bedvid som man kunde gosa sig in hos trots att han inte förstod anledningen till tårarna. Nu är det en sån där ledsen, en sån som nästan aldrig slår till, och som man behöver en absolut förstående famn att gråta i. En sån som säger att "Ja det är synd om kvinnorna och ja det är synd om människorna och ja det är synd om minoriteterna och det är FÖR JÄVLIGT och du får gråta tills natten blir till morgon och dag och sen natt igen eller tills tårarna tar slut eller tills du helt enkelt somnar, gråt gråt gråt som fan och få ur dig allt du behöber få ur dig. Jag sitter här och kramar dig och lyssnar på allt du har att säga. Jag förstår jag förstår du behöver inte hålla någon spärr på slussen just nu, du behöver inte hålla någon spärr på slussen med mig".

   Hej vet ni vad som hände igår. Jag skulle få skjuts hem efter KroGISH mhm och tydligen åkte jag i en bil som man fick röka i. Så alla satt med fönstrena öppna och rökte och jag ba "ja this aint gonna happen again" men så har jag, uppenbarligen, aldrig gjort det förut och tänkte aska ut genom fönstret. När vi körde 40 km i timmen??? Asken från cigaretten flög rakt in på min hals och brände upp min hud :) Det gör ont. Men jag lärde mig. Det var värt ändå men alltså jag har ett litet avlångt brännmärke på halsen nu? Japp. Imorgon ska jag fira midsommar. Det blir nog mkt roligt. Jag älskar Cameron Diaz i Den där Mary. Hon är bra osv men alltså okej skiver nu trots för trött för att skriva. Fick hem mina fin böcker idag. PARTYPARTYPARTYYYY hejsdå!!

 

   En kan ju undra vem en är när man tänker på bilderna jag gillar på insta?? Aja. Kom hem från jobbet nyss, mhmmm, ba *åh jag har inte ätit på nio timmar är hungrig men ändå INTE ALLS!!!!! ARGH* tog iaf lite jordgubbar och två kex med philadelphia på. Så. M. Nice.

   Har hetsat Gatsby idag i (numera) vanlig ordning och HALLÅ JAG BESTÄLLDE HEM DEN IGÅR HUR FETT!!! SÅ FETT! Oki sidetrack; igår gick jag in på bokus för å beställa lite bra böcker jag vill läsa och hittade typ hela världen och ba "denna vill jag ha, och denna och denna och denna" och så var det en nyutgåva av massor Fitzgerald böcker som var sjukt FINA och jag ba "must have all of you". Landade på 16 böcker. Landade på 2200:-. Insåg verkligheten och klickade kryss på typ alla. Landade slutligen på Anna Karenina, The Great Gatsby och The Picture of Dorian Grey. Känns bra. Känns stabilt. Och har en plan att jag ska belöna mig med fler scott-böcker i livet när jag gör bra saker/får lön. Hheheheh. JA det jag egentligen skulle säga när jag började prata om Gatsby, i vanlig ordning, var att jag just såg en lista. "The Great Gatsby: EVERYTHING YOU NEED TO KNOW BEFORE SEEING THE FILM" hette den. Och jag ba uhuh nej har jag missat något *fyra Gatsby-sittningar senare* liksom. Och jag förstår att man inte kan ta allt med största allvar. Folk skriver konstiga saker på internet. Jag förstår det. Folk är dumma på internet. Dumma i huvudet.

   Men....... Daisy beskrivs som "A young, carefree, and beautiful flapper" och man ba nejnejnejnej käften nej hejdå det var allt nu ska jag snart sova :)

   Okej inte för att vara den som är den. Men går runt å tänker på saker om jag inte får spy ut dem, om än endast spy ut dem för mig själv på min lilla bloggis. Fick just inblick i livet som irmosos respektive/whatever.

"Om man tar med alkohol, finns de någon som kan förvara de fram tills flaket?:) är de bara jag som är nervös inför imorgon? :$<3 vill inte lämna er!"

1. DET HETER DET!!!!! MED ETT T PÅ SLUTET!!!!! För fan

2. Snälla använd din hjärna snälla bara snälla snälla alla kan inte tänka ÅT dig alla kommer inte tänka ÅT dig för all framtid snälla sluta låta dina hjärnceller vara i ide vareviga sekund som du inte väcker en som du eventuellt behöver för att äta upp en komplicerad maträtt för JUST DET det enda du gör på eget initiativ är äter. Nej bara nej, fixa det make it work ingen kommer finnas där endast för att ta din jävla alkohol och lägga det på ett jävla silevrfat tills du är klar med ditt jävla utspring.

3. NEIN NEIN NEIN NEIN ":$<3" NEIN NEIN NEIN SAIS HITLER-JESSICA

4. Alltså grinar. Min klass är fantastiskt underbar. Sen finns denna jättebebis SOM INTE ENS HÖRDE TILL VÅR FUCKING KLASS FRÅN BÖRJAN och alla ba "we luv him" och jag ba HAN MISSHANDLADE OSS TYP DET JÄVLA ANSIKTET OM INTE ANNAT SÅ MISSHANDLADE HAN VÅRA PSYKEN JÄVLIGT HÅRT BARA FÖR ATT I HANS VÄRLD finns det ingenting han inte har rätt till att få. Han har rätt till ALLT. Och han gör/bidrar med? ABSOLUT INGENTING INGENTING INGENTING MAN MÅSTGE BARA TA HAND OM HONOM OCH GE HONOM SÅ JÄVLA MKT UPPMÄRKSAMHET EFTERSOM HAN, enligt honom själv, HAR RÄTT TILL DET. Han har rätt till det. Till förlåtelse. Till att folk lyssnar på honom. Till Ellen. Och det enda han gör för att förtjäna denna rätten är INGETING ABSOLUT INGENTING HAN FÖRTJÄNAR INGENTING AV DET HAN TROR FÖR HAN GÖR INGEN-FUCKING-TING ORKAR INTEEEEEEEEE. Denna illusion om att saker ska komma till folk hur som bara för att människor existerar. NEJ. FÖR FAN. NEEEEEEJ. NEJ. Nej. NEJ. NEJ. nej.

   Slut

- Öj! Ey, du tar studenten imorgon.

- Eh va?

- Ja.

 

   Jag är så himla spretig ibland. Så spretig. Så woho.

   Önskar man alltid att man var någon annan? Någon bättre. Nej, aldrig någon annan - förutom möjligtvis personen som får spendera sitt liv i Leo Dicaprios säng tillsammans med Leo Dicaprio - men någon bättre. Perfekt. Någon som är allt man önskar att man var.

   Jag önskar att man aldrig behövde be om ursäkt för sig själv. Att man aldrig kände det behovet. Förstå å å vad skönt. Förstå. Jag skulle aldrig be om ursäkt för mig själv om min Nuvarande ort var Leo Dicaprios säng. Men, så är ju inte tillvaron.. (Jag vet att man ska skriva minst tre punkter i följd för att det inte ska se ut som ett typo men FAN vad fult det är med fler än två punkter, har jag envist känt genom hela livet och tvärvägrat att skriva fler). Alltid denna balansgång mellan sött och surt, skämt och allvar. Det får ju inte bli för mycket av någonting. Det får ju aldrig bli tråkigt, platt, smaklöst, äckligt. Äckligt. Nej. Så får det aldrig bli, någonsin, stämmer det ju på i hjärnan som när man slår en sådan där liten stämmare mot tinningen för att höra en ton eka i örat. Så ekar det hela tiden i allt, överallt.

   Vill vräka ur mig allt som rör runt och slåss i mig. Så kan man börja om på en helt ny grej som är ett nytt blad, helt orört. Men då vore man ju absolut ingen person. Vet inte hur man ska kunna vräka ur sig allting och få det att sluta slåss om inte genom att acceptera allting. Och det är ju någonting jag då aldrig någonsin kommer vara den som gör, accepterar allting. Ler lite medhållande, nickar, skrattar lite falskt som absolut inte skulle stämma ihop med stämmaren som stämmande ekar i det där örat. Där har jag varit, det har jag gjort.

   Inga jävla imperfektioner som gör perfektionen mer perfekt heller (imperfektioner är det finaste som finns), bara en ren jävla perfekt jävla människa. Nej. Usch allt ska bara bort. Nu. Egentligen. Allt orört och rört och omrört och "skört, brustet, trasigt". Kan man gräva ned sig i sin säng (bildligt talat) och bara stanna där. Under det fantastiska, mjuka duntäcket? Får man göra så? Får man inte orka mer, en liten stund bara? Man vet ju att orken kommer tillbaka så småning om. Skulle nog behöva vara själv, en hel massa. Men orkar inte och vill inte heller egentligen, vill inte vara utan mina pärlor.

 

Men kanske skulle man behöva en paus för att ta igen sig från saker och ting. Från avslut och nystart. Ett rum dit ingen kommer, dit ingen vet. Bara en enda jävla ensamhet (RIM!), för det skulle ju också vara en slags skön sak. Det räcker liksom inte längre med de små, korta, man får ha på natten. Som nu. De räcker liksom inte riktigt, kan inte riktigt sträcka sig så långt och omfattande, omfamnande, helhjärtat.

   Men herre allt i min lilla låda. Var inne på Kensas blogg och alla flippade ur pga "du är för smal, bättre förr" "vadå hon är för smal, det är säkert du som är tjock å vill att andra ska va tjocka så du känns ok" "glöm inte att äta kenza fast du är stressad du har gått ned i vikt" "Kenzas svar på någon: jag vet ej vad jag väger pga har ej våg vet bara att jag mår jättebra av allt jag gör just nu" "alltså du är för smal kenza herregud"

 

MEN MÄNNISKOR SLUTA FLIPPA SLUTA BRY ER SLUTA LÄGG ER I SLUTA SPYR USCH NEJ OCH PÅ RIKTIGT, HON VET VÄL FÖR FAN SJÄLV ATT HON SKA ÄTA TROTS MKT JOBB HON ÄR VÄL INTE DUM I HUVUDET ÖÖÖÖÖH NEJ hon är så himla bra vettig smart och orkar inte flipp orkar inte hets orkar inte människor.

 

The End :)

Perfekt.