Monolog från Calle Flygare 2.0
Jag vet inte om jag har en tickande bomb inom mig. Det är därför som jag inte vill slösa bort min tid, mitt liv på slaveri. Jag är för otålig. Jag måste vara i rörelse hela tiden, hinna träffa så många människor som möjligt och rusa från den ena platsen till den andra, se tre filmer varje kväll, se en flod av ansikten och läsa alla böcker som jag inte kan läsa sen, prata om vad jag har sett, överlämna mig till andra, hänge mig och glömma i samma sekund och skriva om natten, jag skriver helst om natten, nej, jag skriver inte, jag avgjuter det jag såg bortom, sova några timmar och sen gå och träna och sen till kaféerna – för annars blir jag en grav. Jag tänker bara på döden, när jag skriver om den. Den har inget namn. Du är den enda jag kan prata med medan jag är stilla. För du är så snabb du med. Jag tror jag åker till Amsterdam. Jag har vänner där. Det är mycket enklare där, sättet att umgås. Du kan prata med vem som helst. Så fort jag blir trött eller börjar hosta tänker jag: Är det slut nu?
Monolog från Calle Flygare
Det kan ju inte vara så –
Det kan ju inte vara så att jag har gift mig med fel person.
Det kan ju inte vara så att allting kraschar nu. Och att det är mitt fel. Jag har träffat en ny. Precis så är det. Av en slump. Jag bara träffade hen. Vi repeterade i kören. Hen var ny –
Hen såg bra ut, var kul. En gång, efter repetitionen, så var det hen som bjöd på drinkarna, senare. Hen dansade bra. Dansade otroligt bra.
Det var aldrig så att jag tänkte lämna min tjej/kille för det, aldrig.
Det var bara så att det blev starkare hela tiden. För stort.
Plötsligt tyckte jag att det med den nya var mycket större än nånting som jag nånsin hade upplevt. Allt annat bleknade. Och – och nu – jag – Jag är förälskad.
Och till slut: ett hemligt veckoslut i Venedig, jag ljög.
Jag sa att jag åkte med min bästa vän, med Eva, som jag känner ända från grundskolan. Eva backade upp alltihop. Hon ljög för min skull. Hon sa att det var så härligt i Venedig. Det var verkligen härligt. Riktigt härligt.
Bella ;)
Fick för mig att läsa http://blondinbella.se/2013/05/29/en-liten-drom-3/, Isabella Löwengrips "I have a dream"-tal om att även hennes dotter en dag ska bära rosa klänningar och följa könsrollerna så gott det bara kan tänkas möjligt. Eller pojke, om det blir en pojke, vi hoppas på en flicka ändå och det finns ju större utbud i flickkläder. Sådana där flickkläder som bara är helt och totalt fysiskt omöjliga för en pojke att ta på sig. Alltså man kan ju råka förvirra utomstående om vilket kön barnet har - det är verkligen sjukligt viktigt att alla som ser barnet direkt vet om hen ska behandlas som en tuff pojke eller söt flicka. Annars går det ju bara inte!!!! Att leva i detta samhälle!!!!! Där man inte ens får befästa gamla könsroller som begränsar människor av båda könen!!!!!!! Där man inte ens får använda sitt barn som ett anti-genus-statement utan att få kritik för det!!!!!!!!!
Fick för mig att läsa kommentarsfältet också. :/ säger jag bara. :/ Aja ska duscha nu äta lite kolla lite på Arrested må lite extra bra över att jag inte har något som MÅSTE GÖRAS NUNUNUNUNU
Bob Lowlaw
Bilden på mitt ansikte i senaste inlägget. Höhö. Let's have a little more of the Scott
“There’s a loneliness that exists only in one’s mind. The loneliest moment in someone’s life is when they are watching their whole world fall apart, and all they can do is stare blankly.”
“They slipped briskly into an intimacy from which they never truly recovered.”
“All good writing is swimming under water and holding your breath.”
P.S.
Alltså okej böcker/filmer jag bör hämta hem:
- The Great Gatsby [x/x]
- Anna Karenina [x/x]
- Något mer av Haruki Murakami [x/ ]
not even going to be om ursäkt
Grinar sönder mitt ansikte här när jag sitter och tittar på tal när kvinnor vinner Oscars. De är så fantastiska och så många kvinnor som är fantastiska och presenterar andra kvinnor de tycker är fantastiska och alla bara skickar kärlek överallt och det är så himla att jag dör
Ett andetag barav
Hallå! Har vi glömt Feist-tiden eller??? Tiden när jag konstant lyssnade på Feist. Mycket på grund av en viss, har lyssnat sönder hennes senaste skiva nu i alla fall. Känner jag så fort jag hör valfri låt från den. Feist – Secret Heart KAN jag lyssna på utan att må illa men alltså försökte nu och det sträcker sig tillbaka till hennes första skiva. Har alltså förstört ca alla Feist låtas för mig själv. Nej men bra kämpat Jessica ;) Du suger ;) Saknarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r
Kanske behöver lite tid för mig själv
Kanske behöver lite tid utanför mig själv. Vet inte vad jag behöver vet inte vad jag kan hinna med. Blir ledsen när jag inte kan vara överallt. It makes me sad, Carey.
Det är så mycket lättare när man inte är i verkligheten eller en verklighet som är reell. Det är så mycket lättare när man läser en bok. Eller ser en film. Och man får känna, tänka, leva. Utan konsekvenser. Utan ångest eller panik. För man vet att det egentligen inte är på riktigt, men det är verkligt nog att man kan låtsas en stund. Inte för alltid.
Den riktiga verkligheten är så himla jobbig och krävande. Och man kan inte lista ut allt för att man står inte utanför och läser, man är i det. Och man måste tänka så himla mycket, hela tiden. Det är utmattande. Och sen måste man ta hand om andra, för att man vill och för att man älskar dem. Men det är också utmattande.
Så vet man inte vad man ska göra av sig själv. Förutom att ta upp en bok av Kafka. Eller Hemingway. Eller Fry. Eller Vargas Llosa. Och låtsas att man är så himla intellektuell (för trots att man älskar deras texter som rycker tag i en och flyttar om i en så betyder det inte att man på något sätt är som dem eller kan som de kan), men sedan går och pratar om något ytligt. För det är så himla SKÖNT att prata om ytliga saker ibland. Det är så himla kravlöst och bekvämt. Inget man kan vänja sig vid alltså, inget som kan bli standard, men ett skönt undantag. Hur kan man säga till någon att "låt oss sluta prata om väsentligheter som spelar alla sorters roller, kan vi inte prata om världsliga saker som ingen bryr sig om istället. Kan vi inte stänga av våra hjärnor för en liten stund bara, en liten kort kaffepaus bara"?
"It makes me sad because - because I've never seen such beautiful shirts before."
“Her face was sad and lovely with bright things in it, bright eyes and a bright passionate mouth, but there was an excitement in her voice that men who had cared for her found difficult to forget.”
Okej så den här scenen, allt som ledde upp till den, allting som var under den. Ren perfektion. Leo. Carey. Perfekt alltså det går inte att greppa hur fantastiskt om man inte ser det själv.
Den här kvinnan var med. Underbar. Alltså. Ja
Titta bara de är perfekta.
Kan vi bara aldrig sluta prata om hur perfekta de är.
Och sen Leo. När han bara får med allt i en millisekund. Man förstår allting. Man känner allting. Man vet allting som han vet. Fast ändå inte alls.
Och den scenen. Tell them Daisy changed her mind. Så magisk. Kan alla bara ta sig upp och se denna Gatsby snarast. Snälla bara. Gör er själva en tjänst.
"A phrase began to beat in my ears with a sort of heady excitement: 'There are only the pursued, the pursuing, the busy, and the tired.'"
The Great Gatsby
Såg The Great Gatsby igår. Den rörde väl runt i mig så som filmer kan göra ibland, exempel Anna Karenina. Den var liksom fantastisk som ett slag i ansiktet samtidigt som allt smög sig på, allt det fantastiska. Leo var precis lika underbar som han alltid är, alltså har svårt att greppa men har väl gått runt och drömt om scenarion som skulle ske om jag träffade honom de senaste 24 timmarna. Såg nu att det var en Scott Fitzgerald-bok som den var baserad på. Såklart. Alltså filmen var väl så som den var av många olika anledningar.
Leo var perfekt, Carey också (hon är väl typ en dröm), Tobey var inte alls så hemskt jobbig som han brukar vara. Miljöerna. K L Ä D E R N A. 20-talet. Hur den var filmad. Hur den var oförutsägbar och hur de olika figurerna var människor. Jag tycker alltid om när det är en figur i filmen som är författare för då har de alltid någon stund i filmen när de ska skina med sina talanger och det är ju kul.
"Gatsby believed in the green light, the orgastic future that year by year recedes before us. It eluded us then, but that's no matter - tomorrow we will run faster, stretch out our arms farther... And one fine morning - So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past."
Som när man läser en bok skriven i dagboksform och huvudpersonen är en författare så texten liksom inte går förlorad ändå. Typ Stephen Fry. Eh he he he. Skitsamma nu började jag titta på en massa saker från The Great Gatsby och gick bort mig. Tillbaka till filmen. Jag ville liksom inte gå därifrån, inte göra något annat utan bara ha kvar filmen. Jag måste läsa boken.
Fröken Julie
Om jag älskat min far? Jo, gränslöst, men jag har visst hatat honom också! Jag måtte ha gjort det, utan att jag märkt det! Men det är han som uppfostrat mig till förakt för mitt eget kön, till halvkvinna och halvman! Vems är skulden till vad som skett? Min fars, min mors, mitt eget! Mitt eget? Jag har ju intet eget? Jag har inte en tanke som jag inte fått av min far, inte en passion som jag inte fått av min mor, och det sista - det där om att alla mänskor äro lika - det fick jag av honom, min trolovade - som jag därför kallar usling! Hur kan det vara mitt eget fel? Skjuta skulden på Jesus, som Kristin gjorde -nej, det är jag för stolt till och för klok - tack vare min fars lärdomar - och att en rik inte kan komma in i himmeln, det är lögn, och Kristin som har pengar på Sparbanken kommer åtminstone inte dit! Vems är felet? - Vad rör det oss vems felet är; det är ändå jag som får bära skulden! bära följderna!
Åh, jag är så trött; jag förmår ingenting, förmår inte ångra mig, inte fly, inte stanna, inte leva - inte dö! Hjälp mig nu! Befall mig, och jag ska lyda som en hund! Gör mig den sista tjänsten, rädda min ära, rädda hans namn! Ni vet vad jag skulle vilja, men inte vill, vill det, ni, och befall mig utföra det!
HETS!!!!!!!!!!!!!!!
Så, kära älsklingar av världen komna. Nu har jag inget mer att skjuta på matteplugget med. HALLÅ JOHO DET HAR JAG! Jag var nyss och köpte en egen Mabook Air. Party in my life. Nähmen ska ta ut pajaz nu så. Sen kolla på Criminal Minds samt duscha. Sen plugga matte HAHA SKOJA sen ska jag sååååvaaaääää så nej ingen matte för min del. SYND framtida Jessica, du får fixa vad jag än må förstöra med mina betyg i dagen.
Oki ska vi göra en mer stilren version av föregående inlägg.
SAKER SOM
- The Chicken Dance som familjen Blutch i Arrested Development gör när någon är *feg som en kyckling*. Den bästa grejen som hänt tv-historien näst efter själva serien.
- Clara Harys videobloggar som är ASROLIGA
- SÖTA DJUR at all times
- Kaffe FÖ FÄN
- Feminism 
Gudrun Schyman Asbäst människor
Gudrun Schyman Asbäst människor- Mina dubbelhakor på nästa bild.
- Mina playlists kärlek på bruk 2.0 å såklart håkan hellis finfigurfilur
- Att allt plugg är färdigt på lördag och att jag då kommer skita i allt kallat bra relation till alkohol, i u know what i mean ;));;));););););;));
- Min hjärna.
SAKER SOM
- Isabella Löwengrip och hennes tokiga, normativa ideal som hon sprider till alla unga och äldre människor.
- Nationella Prov i Matte C (för i helvete fucking jälva skit i hela vida världen *alla svordommar man kan tänka sig*)
- Att göra sånt som göras bör när det bör göras ;)
- Att jag har skolarbeten kvar när andra inte har det (nationella dårå mhm)
- Min hjärna.
Det fulaste inlägget jag någonsin skapat på min blogg men aja det innehåller bra saker :/ ångest
Saker jag tycker om:
MOAHHAHAHA min hunds ras var med 4 ggr på en lista över söta hundar
KAFFEEEEEEEEEEEE
Saker jag inte tycker om :/
NATIONELLT PROV I MATEMATIK KURS C
Göra vad som göras bör
fuck
Fuck allt jag orkar inte med någonting längre fuck fuckung motherfucking allt har bara ork kvar för arrested development okej fuck allt annat
bu
Vet inte var jag ska börja vet inte var jag ska ta vägen vet inte hur man gör med dessa FÅ men ENORMA sista uppgifterna i skolan. Alltså jag vet inte. Hatar för tillfället alla och äter choklad jag inte vill ha.
lajf continues
HAHAhaha idag pratade vi med skådisarna från teatern. HAhahaha starstrucknessen som infann sig då alltså. Förutom the one and only babe, honom vågade jag inte säga något mer bara titta på och förundras över skäggstubb (<3<3<3<3<33<3<3<33<3<3<3<33<3<3<3). Josefin vågade prata med hen men hon visste inte vem hon faktiskt pratade med förens efteråt så........ :/ VILKA BABES ALLTSÅ
Jensan är tydligen kändis lr något, var med på schulman show (vad är det ingen aning verkar :/ men aja alla älskar hans (schulman) och sigges podcast men alltså rent spontant - grundat på sigges skägg typ - verkar iaf sigge ganska nice. Han (jens, alltså sammanhanget i mina meningar ORKAR INTE skönt att svenskakursen är slut SKOJA om den fortfarande var igång kanske inte min svenska skulle bli så här ens under de tröttaste av omständigheter (men tydligen kan man göra knäppa saker på trötthetsfyllan :////// ok)) var iaf min bästa moondance way prior. Okej inte min. Men iaf way prior. Och man får väl drömma lite. Om såna där långa personer som har bra stubb och är fantastiskt bäst på scen (NÄHMEN VAR DETTA EN BESKRIVNING AV JENS SOM ÄVEN SYFTADE PÅ THE ONE AND ONLY BABE JAAA JAAA NÄHMEN JESSICA VARFÖR ÄLSKAR DU ALLA FÖR??? För det är kul och bra och världen behöver fan mer kärlek än nuläget *Fredrik Reinfeldt med kort kjol*-
hejs och en svajs
Ooooh det rör mig inte alls om det är dag eller natt, det som är skrivet är skrivet och livet är livet. Det gör inte ont när hösten kallar. Det gör inte ont, alla vänner jag lämnat, det gör inte ont så länge du är med mig.
Är så trött. Hetsar hela tiden. Mår bra för det mesta. Köpte två skor idag för att jag var i en usual SUPERHETS och hann inte bestämma vilka jag ville gå i på studenten. Borde sova för länge sen. Måste duscha. Tror att jag kanske eventuellt (denna tanke slog mig; nu) att jag lyssnar så mycket på Håkan just nu för att han får tänka istället för mig. Orkar liksom inte själv. HÅKAN GÖRE ÅT MIG, å han gör det ju bra så. Why nottt.
Alltså att brittis tycker om The Big Lebowski. "UUUh alla över 30 tycker om den??!?" käften endast bra människor förstår den och orkar tycka om den. Fan Jeff Bridges vilken dröm. Alltså den filmen ens vilken perfektion. GOdnatt
p.s. ÄLSKAR STEPHEN FRY MER ÄN ALLT HAN SVIKER FAN NEVER MIN KÄRLEK KOMMER ALLTID MED MER d.s.
allt på en gång som det blir när man skiter i att skriva på ett tag
Sånt här Håkan Hellström – Så Länge Du Är Med Mig. Alltså HEJ blogg-gosen. Länge sedan jag skrev. Har inte haft tid. Att tänka eller så. Är trött och däckar med allt just nu men ville väl skriva några rader ändå. Har en fin-dag. Har en flirt-dag. Har en ensam-dag, saknar-dag, älskar-dag. FÖRKLARA DIG JESSICA sluta vara så mystisk och hipster ingen orkar ändåså med sånt. Jag har en ytligt fin dag när jag känner mig fin, råkade flirta och kom på "jaha juste! det är såhäääär man flirtar!!", kände mig ensam (därav oavsiktlig flirtning) pga anledningar, saknade att ha någon att pussa på och tänkte lite på Bertil eftersom det nyss var April, älskade mina pearls med hela mitt hjärta som alltid varje dag hela tiden.
Hade typ glömt Håkan Hellström – Shelley, ja inte egentligen, bara så att när jag ser den tänker jag "den är sönderlyssnad" och så lyssnar jag och så är den inte alls sönderlyssnad utan lika gosig som vanligt. ALLTSÅ HALLÅ förut hade jag en alter-ego blogg (alltså på riktigt ungefär så jag tyckte det var roligt så jag ba VI KÖR ah vet inte men den var ganska rolig) och då skrev jag om Shelley. (Men först en omotiverad GIF eftersom MR DARCY ALLTID ÄR MOTIVERAD FÖR FA AN BÄSTA GIFEN PÅ MIN DATOR helt allvarligt dock).
"Var ute med hunden och lyssnade på shelley och kände igen mig ovanligt mycket på grund utav min nyfunna pojkdepression och dum-tjej-insikt. "Ser hela stan sjunka, som titanic med alla ljusen tända". Eäj. Där kunde jag inte längre känna igen mig. Staden min sjunker inte. Tyvärr, tänkte jag då, om den hade gjort det kanske jag känt mig bättre själv. Då hade jag liksom känt mig som rose som klarar sig undan, om än med lite kyla och så vidare.
Sen tyckte jag att rose-grejen lät pretentiös. Och stan-borde-sjunka-som-titanic-för-min-skull lät själviskt och småsint. Men eftersom bara rose grejen var seriöst och stan grejen inte var det så är det mest rose-grejen som föll konstigt i munnen. Idag är snigeln inte hyper som den brukar vara. Den är inte heller super. Den luftar för mycket, om det nu går då att lufta över huvud taget antagligen är att lufta för mycket. Så det tar inte på mig överdrivet mycket att jag gör det för mycket nu. Rent mentalt alltså, fysiskt vet jag inte" the end.
Men aja saknar egentligen just nu verkligen jättemycket - sådär som man kan göra på våren när det är fint väder och sol och värme och lycka. Jag saknar egentligen någon jag kan ligga brevid och lyssna på Håkan med hela natten och sjunga/sova/pussas. Sådärja. Varsågod nu får nu kjutnessoverload
Till: Pearls
Hahhahah människor skrämmer mig (förlåt)(typ sådana som är med i SDU och kallar mig LILLA GUMMAN) och vissa människor förstår jag inte, men det är okej för jag förstår mig själv ganska bra. Jag tror det? Som jag förstått det krisar man hela sin tonårstid, done, men när den är slut - slutar man krisa då? Eller? För ibland känns det som att livet börjar få en stabil grund och jag är påväg ifrån det här med att ALDRIG VETA VEM MAN ÄR EUUH och sen tänker jag "men livet har alltid sina glada ögonblick snart kommer mattan försvinna från under mina fötter igen och jag kommer stå ensam kall rädd tom och vänta på bättre tider och de där bättre tiderna kommer komma och jag kommer bli tillsammans varm trygg fylld av kärlek. Men sedan börjar cirkeln om igen och jag blir övergiven sen hittad sen glad sen ledsen och så kommer det gå så tills jag dör i ett kretslopp". Men nu har det slagit mig, precis nyss, att det kanske inte kommer gå så för alltid. Att jag, och pärlor som finns i livet som är mitt, börjar hitta en grund och den passar ihop med varandras grunder. Det är inte så labilt och osäkert längre utan det som finns nu kan hålla, det kan vara så bra som det känns och det kan fortsätta så bra. Allting måste inte dö och allting måste inte ta slut, visst kan det vara så? Visst kan det vara så att ständiga kriser hör till labila tonåren och inte till L.I.V.E.T.? För livet utan pearls, vad är det för liv.
