stadsvandringar

   Var nyss och såg Anna Petterssons uppsättning av Fröken Julie. Efteråt fick vi prata med henne. Det var. Så bra. Älskar allt. Älskar henne pga så viktig, tänkande människa men också pga så inspirerande och förstående.. på något sätt. Så fantastisk. Så fantastisk kväll. Så fantastisk version av Fröken Julie. Så bra. Nu är jag trött men ville skriva ner det lite innan jag ca somnar/blir ledsen av trötthet pga det kändes så viktigt för mig att höra absolut allt hon sa. Just nu. Det kändes som att jag fick det när jag behövde det väldigt mycket om en kan säga så utan att låta för romantisk. Haha. Hejdå, godnatt, sov gott :)

   Blir klaustofobisk av att denna blogg är känd för vissa människor och blir klaustrofobisk av att låsa den. Låser den igen nu??? Åh min fightingspirit blir så dödad krossad mördad lemlästad avrättad pulvriserad tillintetgjord obefintlig när jag ser folk som tankelöst försvarar patriarkala yttringar och sedan vägrar se vad problematiken är. Trots att mer än en försöker ta fram problematiken pedagogiskt. Tyckte inte ens mitt mail till den ledsna mannen som klagade över att den existerade Internationella mansdagen inte existerade var roligt längre. :( LEDSEN SMILEY! Jag skriver inga dikter till dig, så gör man inte nu. Skitsamma. Kan inte släppa taget ba sådär. Kan faktiskt inte. Kan inte krossa alla murar, utan liksom sträcker ut mig mer och mer så min lilla bubbla tänjs ut.. och det är så jag kommer över murar. Det går inte fort och hårt, det tar tid och jag tar tid med det. Vad gör vi nu? Varför sa du ingenting, varför lät du mig gå vilse? Nu borde jag sova om jag ska komma upp tidigt imorgon men jag vill inte för jag är ledsen och arg och vill läsa teatertexter men är för ledsen så jag gör inte det. Ska göra det nu i alla fall. Hejdå. JUSTE EDIT: Saknar mitt språk hatar mitt språk nu var lite förälskad i mitt språk förut och allt är borta nu och det gör mig ledsen för något som annars gör mig GLAD när jag är ledsen är icke skiljetecken det är när mina ord faller rätt så där som de ska falla som de är meningen att ligga ihop liksom perfekt tillsammans men det går inte längre det blir bara skit och det är ett stort element av sorg i livet som är mitt pga det brukade vara ett stort element av glädje när jag skrev mina bokanalyser på Harukami och Fry och diverse.

   Blir så ledsen varje gång jag läser forna gånger jag skrivit "jag kanske borde bli ingenjör istället!!!! Höhö tryggt och säkert och bra ;)"? Blir jätteledsen av det haha. Jessica varför sårar du dig själv ditt lilla ansikte? Fett onödigt Forna Jessica varför hålla på att förminska och krossa dina egna drömmar? Det är väl lite dumt? ELLER JÄTTEDUMT!!!!!!!!!! Kan en bara få drömma om stora livet utan att läsa sig själv skriva om hur det vore mycket bättre att satsa på något mer livslustdödande? Uh. Peppbilder NU!!!!!

 

   Älskar ordet uppmärksamhetshora? I sammanhanget att man lite satiriskt använder det om sig själv? Kanske för att jag kan tänka mig Paul i Torka aldrig tårar utan hanskar säga det (alltså i ett sånt självkärlekssatirsammanhang). Fick ordet från statusuppdateringen:

 

   Läser inlägget jag skrev ca sekunden efter att jag hånglat med Taxi första gången. Så fint att ba läsa det och bli lite varm i hjärtat men det provocerar också till en enorm saknad av honom. TYVÄRR. Han är så fin och så, vet ej om han någonsin kommer sluta vara det i mina ögon. Den lilla Taxin.

 

   OBS TILLÄGG: Tycker så mycket om honom samt saknar honom för det never ending "med honom var det inte som med alla andra", men det var verkligen inte det. Det var mycket mjukare och gosigare och mer hemtrevligt och rätt och inte alls obekvämt eller påtryckt eller obehagligt bara enkelt och lätt.

   Återigen tanken "eh om en ska börja skriva lite eh mer strukturerat igen så andra människor än jag någonsin kan läsa allt jag skriker" men det blir ju problematiskt när jag bara skriver i fall av EXTREMA KÄNSLOR SOM MÅSTE UT och då blir det precis så. Allt i ett enda andetag av hets och skrik, typ. Men ska börja strukturera upp livet, började genom att mejla tjejjouren i Västerås om hur man kan engagera sig bäst när man missat alla utbildningstillfällen hela hösten. Heee. Nu ska jag läsa på om F! inför mötet på onsdag??! Så läskigt med en politisk förening som är helt nystartad och man inte har någon aning om de har någon större aning än jag om hur man gör? För att ba, va bäst. Som förening. Som person vet jag ju redan. ;)););););););. Skoja. Men bra! PEpp! Grejer! Göra! Köra! Kaffe nu! HEJDÅ!

Vad har hänt med mig jag älskar mackor mer än godis vill ha mackor mer än godis MACKOOOOR VILL HA ER I MIN MAN HELA TIDEN nåt e fel

L O L hittade gammal brevväxling med mats när han va i tokyo pga han skulle köpa coola converse till mig. Orkar inte. Han är typ världens bästa? Älskar honom så mycket men lever typ i förnekelse mot det pga inte kan en älska en man som man ba inte har ca fötts ur. Och med d menar jag väl typ morfar. Och Eddy och Dany. Vet inte hur man säger att man älskar honom. Eller alltså. Vet inte hur man gör. Vet inte.

   Saker jag inte tycker om:

Nagellack?! Så jobbigt när d börjar lossna och ser ut som skit men så fint att man vill måla ändå.

Människor

 

   Äsch. Blir sentimental av listor. Känns som när jag gick i högstadiet och ba hade ett helt annat liv än idag. Har haft så himlans många dåliga dagar sen jag kom hem? Känns konstigt för jag brukar inte ha dåliga dagar och inte flera i rad. Typ. Vill införskaffa mig saker och få struktur men vågar inte pga instabil ekonomi. Men kanske kan köpa lite hårnålar iaf för tappade bort alla mina SAMT min hårmunk så jävla tragiskt hur slarvig jag är. Men behöver känna mig lite glamourös imorgon och tralla runt på stan i höstkylan och kolla på materiella ting. Behöver röra på mig och göra sånt som jag brukade typ, kanske kan gå till stan och allt. Allt blir så rituellt när man typ.. har tid att göra det rituellt. Som att sminka sig. Älskar det så mycket när jag har tid för det är liksom en ritual, inför vad vet jag inte. Patriarkatet. Håret är också kul att göra saker med som en ritual. Kläder not so much men skitsamma.

   Everything's konstigt och alla länkar till Maggios "Hädanefter" och ba *detta e story of my liiiife* och jag ba :( den är ganska lam om du inte sjunger den till barnet du inte har :( men who am I to judge. Alltså jag DÖMMER inte så eller vad är ens dömma jag undrar bara varför Hädanefter är en bra grej i en kärleksrelation när hon sjunger "Vad du än kan tänkas göra som är dåligt kan det aldrig vara oförlåtligt.. Du kan skrika eller hata mig, tänker ändå alltid välja dig". Vill ni se min fina byxdress jag ska ha om jag går på maskerad? JAaaa d vill ni såklart tar en bild nu oki bra att dokumentera saker

   Mår bättre nu när jag fått komma hem till mig trygghet, min säng och min avokadomacka samt tagit av mig ca alla kläder = så skönt. Har haft världens jävla skitkväll antagligen pga att jag tvingade mig själv att göra grejer fast jag var helt jävla fysiskt utmattad å så ja orkar inte skriva mer nu men fan jävla kväll

   Mitt liv är så himla emotionellt just nu. Kanske för att jag nyss kom hem från Argentina efter 7 veckor. Kanske för att jag bara känner en massa saker jag inte är van vid att känna. Kanske för att saker som brukade vara på ett sätt förändras. Träffade Taxi idag. Har saknat honom så himla mycket och jag gjorde bara pannkaka av hela mötet. Det är kanske okej, jag gör mycket nu i min emotionella-karusell som jag skäms för. En bra slags skam, en såndär skam man kan känna när man pratar om sex eller onani eller hår på kroppen. En sån skam som finns för att den är ditsatt och fast man för det mesta känner att den inte ens är motiverad. Den är bara bullshit. Så den skammen är nyttig för om man känner den tillräckligt mycket så jobbar man bort den. Och det vill man ju, om den inte hör hemma i ens hjärta hjärna eller mage.

 

   Jag vill inte ha något spännande jävla love life där man är galen och spännande och nervös och pirrig och hjärtat bara skakar i ens bröstkorg hela tiden. Det är också bullshit. Jag vill ha en person som man känner och som känner en tillbaka, en person inte en crush. En kärlek som i Tills döden skiljer oss åt. En sån sjävklar grej trots ont, genom ont, med ont och trots andra, med andra i mitten av hela smeten. En sån självklar grej som är fysisk fast ändå bara inte alls. Som om hjärtat älskar den personen så mycket att man fysiskt måste slita i varandra bara för att veta, bara för att få ut den styrkan i den känslan. Inte något fladdrigt fysiskt som handlar om typ sex. Det är fladdrigt och det är inte det fysiska jag menar. Jag menar det fysiska som i Tills döden skiljer oss åt, det fysiska som i teatern och den kärleken när man bara fattar ALLT utan att de ens behöver säga ord. Det fysiska som när kroppen bara vänder ut och in på sig, för den måste, den kan inte vara passiv den kan inte vara still den måste bara GÖRA. Det.

 

   Ibland hatar jag skiljetecken (ofta) och ibland älskar jag dem (ofta). Hallå tog ett avbrott i skrivandes nyss (måste eg sova men ska snart) och gick in på bloggen som ägs av min jobbersättare och jag blev ledsen för att hen hängde med min bossy med min sf-kompis och med min jobbmat. Dock inte med mina jobbabes så det måste väl betyda att de saknar mig lite kanske eller vad vet jag ingenting. Älskade ju ca denna människa (älskade och älskade men) som sedan turnade från en sida till en annan om en säger och jag vet inte hur mycket jag kan leva med borgare som inte är blodsrelaterade till mig. JA det är en fråga om människosyn? Om medkänsla? Empati? BARA EN FRÅGA OM ATT någonsin se ett sammanhang som består av mer människor än en själv JA det är en väldigt stor grej för mig men JA jag tycker att det är med lika mycket rätt som hur illa jag skulle ta vid om jag kände en anti-feminist. Det är bara fel. Känner mig typ bara närmare hens bv nu men ändå åh nu blev hela min text besudlad av ilska haahha jag som lyckats vara så lugn och bara arg lite i Argentina när jag ba kände mig så himla sviken osv. Men kommer man till detta så kommer man till detta.

 

   Vill säga så mycket men det blir ingenting. Nu alltså. Vet inte vad jag ska göra med hela Berit-grejen. Å ena sidan är jag typ bara bitter och önskar honom all olycka i sitt kärleksliv (HAH mm). Å andra sidan saknar jag honom MEN å tredje sidan vet jag inte varför jag saknar honom tänk om det är bara för att han är med någon annan nu eller tänk om jag tänker så men egentligen saknar jag honom bara för att jag gör det men vill inte erkänna det så då skyller jag på att jag är en känslolös person som bara saknar folk av missundsamhet för det känns förjävla jobbigt att sakna något bara för att man saknar den liksom vad kan man göra åt det

Hej jag skriver från en mobil waddup oki såhär: jag bara undrar var fritchoffs hjärna befinner sig.
   -Han går runt och pratar om hur det är skönt att ta en springtur i NYC på familjesemestern jao men *dags å börja spara om man vill plugga här ););););)*.   

   -Om hur alla tjejer får bli valda/bortvalda när det nya tv-spelet kmr ut.

   -Om *vilka som är på att starta ny religion för sotarmössor så vi får ha dem på skolfoton höhö lr hur grabbäääär gossaaaar bruuushuuur*.

   -Avslutningsvis om att det är skönt att döda zombies i tv-spelet pga blir av med all ilska.

   VILKEN ILSKA GUBBEN SERIÖÖÖÖST VILKEN!!?????!???!? Är ca aldrig såpass småsint lr icke-pk (haha lol aja jessicaPKpersika vad ska man göra♥) att jag tycker till om när folk får bli upprörda men SERIÖST DETTA UPPRÖR MIG MKT. Tror att det ligger mkt i att han är en Svår Kille Med Mycket Funderingar och med såååååååå mycket luft och jag ba Håll käften din hjärna är ej existerande. Var är killens analys? JAG UNDRAR VAR DEN ÄR FÖR DET ÄR MKT SNACK OM DEN MEN JÄÄÄÄVLIGT LITE VERKSTAD MED DE politiska åsikterna HELT UTAN PERSONLIG GRUND gubben, vem är lat du är ett ansikte. (förstår ni ens vem jag är just nu jag använder ordet GUBBEN på den nivån är jag men fan har inte rageat på länge).
   Med de stora orden om killar å brudar GUBBHEN du drog så många generaliseringar (köns- och hetronormativt) i en enda bajstweet att jag kräktes.   Med skämten om religion för sotarmössa wiho höhöögögögöögBRÖLMUUUUGNÄÄÄÄGG(nejförlåtjagärendåligmänniskajustnu) men seriöst folk ba MAN MÅSTE KUNNA SKÄMTA. Kompis, jag har upp hit *visar med handen på halsen* med invandrare som blir hotade pga är invandrare, om rasister+nazister som kommer in i riksdagar, om familjer som dör i syrien om krig om världen om död om sorg JAG BEHÖVER INTE ETT HJÄRNDÖTT SKÄMT OM RELIGION JUST NU KVINNOR FÅR FUCKING förföljelser för att de har hijab på skolfotot var bara tyst med din äckliga sotarmössa DU ÄR INTE JOEL KINNAMAN och är han ens en sån jävla legend till att börja med? NEEEEEEJ för fan.
   Jag vet inte ens vem jag är just nu ragear så hårt och är hemsk? ????? Har inte rageat på länge (som sagt) alla mina aggressioner kmr ut på en person fast de är mot ca alla människor men får panik pga han är så inne i sitt *jag är fan en sån där Once In A Lifetajm, en sån där hunk som ÄVEN TÄNKER ermergerd* - så är han inte ens det :'(:'(:'(:'(:'(:'(:'(:'( han är bara så jävla dum? Då undrade jag mest vilken ilska han gick och bar på ja den kan ju uppenbarligen inte vara mot samhället för samhället är ganska jävla gentle mot hans vita maskulina och pengarfyllda ass :) MEN OMG FÖRLÅT jag är jätteelak.
   Får gång på gång dessa mest av de mest privilegierade människornas jävla ignorans i mitt ansikte. Här sitter jag och försöker tro att man inte måste vara utsatt för någon enorm jävla strukturell skit för att bry sig, och killarna ba nickar på huvudet och säger joooo man måååste vara utsatt, jag bryr mig inte ju! ! ! ! Nej okej elak generaliserade igen jättehemsk (på riktigt) funderar typ nu på att låsa bloggen pga detta brutala inlägg men alltså send me some love så kanske min karma och godhet tycker upp sig :) Vid närmare eftertanke kanske jag blir extra arg för att så mycket här är åt helvete men folk försöker förändra, förbättra. Hemma alla ba CHILLAAAARÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ man ba ditt ansikte är en avgrund av chill var god förinta den. Skoja :( Förlåt min grammatik jag skriver på mobilen i ren fuuuury alltså herregud skäms redan för detta inlägg men behövde få det of my chest ♥

   Tänkte just tanken "vem blir ens jättekär är man efterbliven eller wtf", skrattade sedan åt mig själv som tycker det är konstigt. Att någon kan bli ensidigt "jättekär" utan mer grundlig kunskap om den andre. Men man kan väl, jag har väl ca kunnat utan att våga säga det högt. Önskar att jag var som Porris som inte tror på den sortens kärlek, den som jag känner för Shit Happenz till exempel - fast i ett kärleksförhållande. Men jag tror ju på den, fortfarande i alla fall, så det är ju den jag längtar efter. Och allt blir så mycket svårare då? När det inte känns rätt om det inte känns fantastiskt. Men jag tror verkligen aldrig att jag kan bli en person som "nöjer" mig med mindre än vad jag egentligen vill ha bara för att det är lättare. Därför önskar jag att jag så att jag inte trodde på det svårare, då skulle jag liksom inte nöja mig mot min vilja. Då skulle jag älska livet. 

 

   Jag vet inte vad det är för skit jag skrivit här ovanför. En himla massa skit antagligen, jag varken vill eller orkar korra det nu. HAHAHAH skämt med att jag använde ordet korra men aja. Det handlade väl mycket om Berit, men också om the story of my life. Så. Även föregående inlägg (som egentligen skrevs EFTER stycket här över) är väl the absolute story of my life. Anyhow nu kör vi en recap av Izzie innan hon blev HELT MENTAL.

 

 

 

   "I'm a pretty girl. I'm not being arrogant it's just kind of a fact. For a long time I made a career from my looks so I get it; I'm a pretty girl. And not a "from a sertain angle"-way, in an obvious way. It's the blonde thing?! And the big boobs thing, big boobs are a key to obvious pertty if you know what I'm saying. It's how men see me. I'm not a smart girl or an interesting girl. I'm a pretty gril. The blone, and the boobs - it confuses guys into thinking that I'm someone else. And I'm used to it. I'm used to them walking away when they realize.. but then Denny goes and asks me to marry him.. . He doesn't make me feel like I'm a pretty girl. He makes me feel like, like me. I think he might know me. And so, if I did cut the LVAD wire, and I'm not saying that I did, but if I did, then no, I don't feel guilty. And I know that I should. And i would if it were anybody else. But I can't feel anything but happy"

   Du ger mig andnöd. Du ger mig andnöd, jag tänker på dig och kan inte andas. Måste andas, börjar hyperventilera. Saknar dig mer för varje person som saknar mig, och försöker intala mig en massa förklaringar som inte är. Och för varje jävla människa som tycker att jag är fantastisk saknar jag dig mer. Du är den mest disfunktionella relationen jag varit med om. Du är den mest fantastiska dröm till människa jag haft. Tror jag?

   Alltså blir gång på gång så lyyyycklig över hur denna "så kom inte och säg att feminism inte behövs"-texten nått ut till så pass många??? Så himla kul??? Överraskas liksom lite överallt av folk som länkat den med uppmaningen att den är viktig och läsvärd. Känner bara LOOOOOVE.

 

   Annars har jag väl råkat stalka upp detta å har en förfrågan om Adam Lundgren kan sluta vara en gud. Jag vet inte men boom det är kanske det mitt hjärta behöver att han ska komma ut som SD:are eller liknande?

 

 

   Har varit med om en smärre tidsresa ikväll. Obs ingen överdrift eller sci-fi.

   Var med en gammal och en gammal (den andre gamla var gamla-karl, till och med). Det var länge sen. Vi var på Pitchers. Det var länge sen. Det var precis som förut. Som ett år sedan. Som två år sedan, det kändes konstigt. Men fint, såklart. Jag blev glad av det, Adam är kär nu och det var också så himla fantastiskt fint för att ingenting var annorlunda förutom att han var kär i - vad som verkade vara - en ascool människa.

   En Sofia var där. Har alltid tyckt så mycket om henne och det stärks varje gång vi ses. För ett, kanske (antagligen närmare) två år sedan så pratade vi på fyllan om hennes romans med Skoggshuggaren. Idag om hennes romans med en annan. Det var en mycket konkret tidsresa. Hon berättade om en sak som är helt irrelevant för min tidsresa men otroligt, överdrivet relevant för världen. Håll i er nu, Adam Lundgren stötte på hennes vän Linnea i Göteborg. Han bjöd henne på en drink och frågade om hon hade pojkvän. "Ja", sa hon. "Fan då", sa han. Detta kunde jag inte, kan fortfarande inte, ta in. Helvete i min lilla låda, men som sagt kan jag absolut inte processa detta i mitt onyktra state.

   En snygg-karl var där. Jag beklagade mig över att alla var kära, han svarade med att säga att "om inte jag hade en flickvän, ja som jag var kär i, så skulle jag vara jättekär i dig! Nej men alltså. Då skulle jag vara kär i dig, om jag inte hade en tjej som jag var kär i. För du är... Du är ju en jättefin tjej, tycker jag. Oj nu låter det jättehemskt som att jag..." "Nej nej det är lugnt ahhahha jag förstår vad du menar det är lugnt!!!", svarade jag i ett tafatt försök att undvika faktumet att han sa jättekonstiga saker i förhållande till: han har en flickvän. "Nej du låter det som att du är något andrahandsval, så menar jag inte alls!!! Om du vore min flickvän vore ju du prio ett!!!! Gud du är inget andrahandsval" "NEJ NEJ det är lugnt hahahhahaha jag förstår vad du menar DET ÄR LUGNT!!!!!!!", svarade jag i ett ännu mer tafatt försök att undvika faktumet av vad han fucking sa till mig. Sen slutade vi prata om det. Vi pratade en himla massa, som gamla vänner. Sen bara kommer han och säger att jag är jättefin och blabla jävla mindfuck jag fick ju ett stort psykbryt som jag kunde ta ut på INGEN eftersom ingen pärla var där.

   Sven var där. Han var precis som han alltid är. Jävlar vilket tidsmaskin han är också, tillbaka till *Jessica ES10B, etta på gymnasiet :-)*, blir jag då.

   Göteborgare bjöd med oss på efterfest. Jag sa nej efter några om och men eftersom, den enda anledningen till att jag ville säga ja var "Känn ingen sorg"-stormen i mitt hjärta. Jag, Sofia och en kille psykade ur totalt på balkonen över den filmen för övrigt. Det var fint, vi drog hundra referenser och han pressade gång på gång "JAG ÄR SÅ STRAIGHT MAN KAN VARA men ville ändå gråta under filmen *ser ut som Broder Daniel**jag vet att det inte är en person fuck you ni förstår vad jag menar*". Jag och gamla-karl gick och sjöng första verser till En midsommarnattsdröm på väg till pitchers.

 

   Fan vilken fin kväll på grund utav att; fullspäckad av Håkan-kärlek. Fan vilken sjuk kväll på grund utav att; allt som jag gått igenom, känt, tänkt, under de senaste 1-2-3 åren spolades igenom mig. På cirka tre timmar. Ahhdfiofsdlldsåpa. Känner jag, och sätter på 30 rock.

 

P.S. HELVETE vad fräsch Frasier är, är inte han typ 100 år gammal? Juste det är TIMETRAVELERS NIGHT.

   Idag är en jobbig dag då jag känner mig överdramatisk som tycker att den är jobbig ändock vill jag mest spola förbi den. Struntsamma. Ska försöka göra något bra ändå idag.

   Alltså faaaan läste på en fb OBS! som jag ej är vän med klickades bara in på hens fb ändå OBS! och ba fick en drös av kapitalism-pengar-är-allt-mitt-romney-också-kärlek kastat på mig och ba :/// jag som var på VÄRLDENS BÄSTA HUMÖR efter Känn ingen sorg. Uh nu kom jag på vilken förödande plats jorden är med allas våran konsumtionshets åh. åh. mm. Nä borde sovit för länge sen, ska se 30 rock å bli :))) sen sova mm bra asbra m