Det finaste som finns i hela min värld just nu är väl Håka Hellström i sjömans/matros/vafandetheter-kostym.
Åh blir så otroligt supernostalgisk nu
... och läser gamla inlägg på en blogg. Skriver om en människa jag tyckte och fortfarande tycker mycket om:
Ville bara säga att jag saknar hen. Så jävla mycket att jag vill dö. Min babe, min fasta punkt, mitt bollplank, min gos, min glädje. OBS hen är inte mitt något och verkligen inte ett absolut på någon av punkterna. Men hen är ändå mitt *allt ovanstående* och min bästa människa.
Tycker nog mest om hen och har fäst mig vid hen så hårt för att, förutom att hen är den bästa människan jag känner på alla områden, hen förstod mig. Hen såg hur jag fungerade. Folk gör inte det, för att jag inte låter dem göra det såklart men ändå, folk förstår sällan mig på riktigt. Hela vägen rakt igenom överallt. Hen gjorde typ det. Konstigt nog. Trots att jag inte släppte in hen mer än någon annan medvetet eller omedvetet (?). Folk kanske inte förstår folk rakt igenom i största allmänhet, vad vet jag, men hen förstod mig iallafall. Det tror jag. Hen såg hur jag mådde när jag inte ens såg det själv. Jag saknar hen så jag dör lite, vill bara krama hen hårt och säga "du är förjävla bra, den bästa jag vet, och jag saknar dig mycket mycket mycket".
Inte för att jag någonsin skulle göra det.
... Skriver om en människa jag ville sluta tycka om men nu kommit till insikt om varför jag tycker om:
Nej. Nej. Nej. Stopp. Stopp. Stopp. Det måste sluta det måste sluta nu. Jag kan inte gå runt i den här illusionen den är sjuk och den slutar nu. Nu. Alltså det räcker. Jag har kärat ner mig i en dröm, jag har blivit kär i något som inte finns. Det är väl bara sånt jag vågar bli kär i, saker som inte är reella. Det slutar nu. Och nej det kommer aldrig att bli något av något någonsin och det är OKEJ så länge jag accepterar det, inte i framtiden, inte någonsin. Jag måste vara hård mot mig själv just nu här för det fucking fungerar inte. Han finns inte. I mitt liv. Han finns i någons liv och det kommer bli bra, jag kommer finnas i någons liv men jag måste sluta flippa över honom. Sluta romantisera honom. Sluta. Sluta. Sluta. Stoppa. Stoppa. Stoppa.
Låt oss avsluta med en länk till DETTA braiga inlägg med bra bilder som jag tycker är bra. PUSS KÄRLEK OCH SÅNT BRA
P.S. Nu när jag kom hem från Känn ingen sorg så tittade jag på ett klipp från premiären. Adam Lundgren gjorde en exakt SnyggKarl-rörelse och jag blev galen (obs på riktigt lite mental) för att jag aldrig kommer få träffa Adam. Lundgren. Då. D.S.
Du sa att du ville dö
Här ska ni få lite kärlek!!!! KÄNN INGEN SORG
Känner rent spontant, ju mer jag tänker påre, hur "känn ingen sorg"-filmen ska bli min nya livsfilosofi. Ni vet att det är sånt man gör i ungdomsåren, ändrar livsmotto som man byter trosor osv. Den har rädslan som måste krossas men ibland bara sparkar ut åt ett jävligt oväntat håll. Kärleken som man inte borde följa och den som man tar för givet. Vänner man förlorar, även när de inte borde försvinna. Saker som krossas, saker som kämpar för att hålla elden vid liv. Om du vill ha en idiot lägg din hand i min. Och sen etc etc etc fånga le diem.
Känner rent spontant, ju mer jag tänker påre, hur "känn ingen sorg"-filmen ska bli min nya livsfilosofi. Ni vet att det är sånt man gör i ungdomsåren, ändrar livsmotto som man byter trosor osv. Den har rädslan som måste krossas men ibland bara sparkar ut åt ett jävligt oväntat håll. Kärleken som man inte borde följa och den som man tar för givet. Vänner man förlorar, även när de inte borde försvinna. Saker som krossas, saker som kämpar för att hålla elden vid liv. Om du vill ha en idiot lägg din hand i min. Och sen etc etc etc fånga le diem.
Hela Håkans jävla textsamling sedan alltid ska bli min livsglädje, när man är ledsen och behöver en lugn glädje - har upptäckt att hans musik fungerar så för mig. Åh älskar honom så mycket för så mycket. Ja allt förutom knarket då, det skiter vi i va. Men hörni älsklingar! Nu ska jag dela med mig med en av de inre delarna av mig jag skrivit förut. För jag mår så himla bra och skitsamma behöver inte rättfärdiga det. Så här såg den texten ut.
Tycker inte om när folk ser mig. Ser mig. Eller jag skulle nog tycka om det, om jag litade på att de kunde hantera vad de såg. Jag vet inte exakt vad de skulle se, jag vet inte exakt vad allt är som finns i mig, men jag vet att det är farligt. På det sättet att alla inte skulle veta hur de skulle handskas med det. Därför är jag så bra på att gömma mig. Ibland. Eller så har jag bara en illusion om att jag kan gömma mig - men jag tror det är på riktigt och inte bara i mitt huvud. Jag vill lysa, vara intensiv, vara värd att minnas - men bara lysa med de delar jag vill ska lysa, intensiv med de delar jag vill ska synas, minnas vid de bitar jag vill man ska komma ihåg. Jag vill ha kontroll helt enkelt. Men det är mer än så. Jag vill kunna lita på v ä r l d e n smänniskor. Men det gör jag inte, så jag gömmer mig, och i vakuumet som blir efter mig fyller alltid part2 upp med sina personliga historier. Så det har ju en positiv funktion för part2 också. Att de får lita, prata av sig, känna sig trygga - jag vet att de gör det annars skulle de inte säga saker de säger till mig, vid de tillfällen detta hänt.
Angående. Ja inget speciellt, mig. Skrev jag förut:
"Men visst får man drömma lite och njuta kvar i stunder som är helt obetydliga i sammanhanget men inte i min lilla bild."
Och ja. Ja det får man jättemycket! Man får drömma och njuta sig kvar och dra ut på allt och vad som helst hur länge man vill om man blir lyckligare, gladare, varmare av det. Inte så pass att man mår dåligt, men alltså allt annat är okej. För prio 1 är alltidalltidalltidalltid att DU SKA MÅ BRA. Och jag tror inte på att man mår bra av att få andra att må dåligt (förutom i enstaka fall ex göra slut med någon som är kär då den antagligen blir ledsen och du mår bättre) så prio 1 är alltid. Att du. Ska må BRA.
Nu vill jag gå och lägga mig och sova och tänka på alla fina saker, alla fina män nämnda i föregående inlägg, alla fina händelser, fina vänner, fina scenarion, allt fint. Och sen vakna när Brittis är kär i mig. Som törnrosa. Törnbrittis. Jag är nog ganska Törnig ibland. Åh. Minns när jag var så arg pga jag tyckte att jag var motsatsen till en papperstiger - det är jag nog ibland men det är inte alltid mitt fel. Hej då.
Och ja, nog har jag varit rädd för hur/att folk ska se mig. Men det har jag lyckats släppa lite på nu, tackvare några fantastiska pärlor som man faktiskt KAN visa sitt allt för utan att de bara kastar bort det. Sådana pärlor som bara är så fantastiska att man nästan väntar på att allt ska gå i kras - men ändå inte eftersom man faktiskt borde få någonting totalt pärligt i livet. Part2-delen är fortfarande en faktor i ytliga relationer. Börjar tröttna mer och mer på folk som tycker om mig endast för den lilla ytliga delen av mig själv - men har blivit så mycket bättre på att inte visa ENDAST DEN DELEN så nu tycker de flesta (som tycker om mig) om mig för mitt *riktiga* jag också. Det är bra. Sen ligger det inte bara på allmänheten att gräva förbi mitt ytliga skikt, men why like the boring ytliga skiktet liksom. Hehe har funderat extra mycket över detta de senaste dagarna. Tycker om det jag skrev om att man får dröja sig kvar i fina ögonblick, men har inte längre så stort behov av detta eftersom mina fantastiska pärlor som jag så ofta pratar om - de fyller på mitt liv med nya fantastiska ögonblick så ofta. Hoppas jag gör det för dem också, annars är det ju tråkigt! Papperstigers-motsats-hypen har jag blivit lite mer sams med nu för tiden, kanske mest för att den lilla sidan av mig inte fått sträcka på sig så mycket på sistonde. Vi får se hur det går med det. Jag har ju Håkan i alla fall.
Mmhm rage :)
Ville skriva något men vet inte om jag vill. Eller ville inte men ville. Kommer bli fail. Vem fan är det som är inne på min blogg så mkt *tittar på dig Livia*??? Hehe. Ja det är väl kult med tanke på att jag näver skrivär. Är lite trött på att alltid behöva förklara saker för människor (oki nu kommer ranten jag inte vågade skriva pga så hetsig men som jag ändå kommer skriva pga kan inte låta bli att ösa ur mig allt som vill ut) !OBS! INTE ALLTID !OBS! JAG TROR INTE JAG ÄR EN HELIG ALLVETANDE GUD !OBS! Men ofta. Är trött på att behöva förklara varför feminism finns/behövs/HETER FEM-INISM. Analys hallå? Är trött på att behöva förklara varför jag tycker socialism är en bra grej. Analys hallå? Var vänlig applicera samma analys här som du kan applicera på könsmaktsordningen på klassmaktsordningen och rasmaktsordningen.
ALLTSÅ: Rik vit man är toppen på alla heirarkier - toppen på alla maktordningar. OAVSETT PERSONEN I SIG så är just Den Höginkomsttagande Vita Mannen automatiskt status. PGA strukturer som ja blablabla. Fattig WOC (Women Of Colour lärde mig detta på twitter, WOC, mkt lärorikt) är i botten på alla slags heirarkier.
Strukturer finns i alla dessa så var vänlig se alla stora och påverkande strukturer och ej endast köns el. ras el. klass. Hatar ordet ras men AJA MAN FÖRSTÅR VAD JAG MENAR UHÖ. Den också "NU SKA JAG FÖRKLARA VAD JAG MENAR EFTERSOM DU INTE FATTAR". Nej men hörru kan inte DU ta och sätta dig in i det PÅ EGET bevåg utan min *explanations for dummies*? LÅTER SÅ MKT som jag glorifierar mig själv till tusen åh jag vet allt åh jag vet bäst åh jag får sätta alla on the right path. Nej alltså menar inte så. Menar bara att jag har analyserat saker och kommit fram till en slutsats som jag står för. Vissa andra har liksom bara slutsatsen som de ****Står för**** utan någon existerande analys på vägen dit. Det är jobbigt tycker jag. Det finns massa älsklingar som har världens bästa reflektionsförmåga (SE att jag skrev förmåga och inte bara reflektion som i att oavsett slutsatsen så kan jag lyssna på en person med FÖRMÅGAN att reflektera så jag inte bara står å pratar med någon vars comeback är "ahmen durå"). Babblar som fan nu men aja. Dessa älsklingar skriver jag mindre om pga gör mig inte upprörd utan bara glad. Dessa älsklingar har lärt mig att reflektera mer och analysera mer. Dessa älsklingar utgör typ hela mitt twitterflöde (aja en del av Älsklingarna) och det gör mig glad.
Förut sa min Edward Norton att han ej tyckte om uttrycket "Vit Kränkt Man" pga man lade en värdering i kön och etnisitet som han inte tyckte var okej. Att sakliga argument var en bättre grej osv och jag ba HM HAN HAR JU RÄTT jag vill inte heller lägga värde i kön och etnisitet ba sådär. Varför tycker jag "Vit Kränkt Man" är en komisk och ibland sorglig grej då? Med bra slagkraft? För tvekar man om något man står för så måste man reda ut varför man står för det. Så. Insåg sen, efter inte så mycket utredande, att det var för att:
Vit = Priviligerad (maktmässigt)
Man = Priviligerad (maktmässigt)
JA men det är ju därför det blir satir. Man skulle lika gärna kunna säga "Dubbelpriviligerad och Kränkt" men ni hör ju hur dålig melodi det har. Och hur lite satir. Booring osv. KLART att människor som föds med silversked i mun och penis mellan benen också kan känna sig kräkta (med alla rätt att känna det), men det som blir komiskt är när den OTROLIGT PRIVILIGERADE blir kränkt över något som är vardagsmat för de mindre priviligerade. Somde har lärt sig att hantera pga måste för sin egna överlevnad och utan hanteringsförmågan hade de gått under.
Ex. "Män våldtar" "INTE JAG ELLER MIN PAPPA ELLER BROR ELLER KOMPIS OCH DET ÄR ORÄTTVIST ATT SÄGA SÅ DÅ *springer utför ett stup i panik över hur kränkt han blivit*".
Det som blir komiskt hos den som är dubbelpriviligerad och kränkt är att hans (jag skriver han pga penis är en faktor) känsla grundar sig i något som - med lite analys - inte behöver vara kränkande. Alltså ja som i om han hade haft analysen att "alla män våldtar inte men mansrollen är så som den är och det kan jag vara med och ta ansvar för att förändra OBS jag våldtar inte personligen men har förståelse för uttrycket" så hade han inte behövt känna sig ledsen och sprungit utför stupet i panik. Tragikkomiken i att de mest priviligerade saknar analys pga behöver inte analysera, har inget behov av att förstå för sin överlevnad. En rik behöver inte förstå strukturerna kring klass för att överleva, en fattig måste. En man behöver inte förstå strukturerna kring kön för att överleva, en kvinna måste. Överleva som i *ha ett drägligt liv som man tycker om* inte Överleva som i *andas*. Detta är oavsett om man inser strukturerna medvetet eller omedvetet, man ser strukturerna om man är den undergivna parten pga det enda övetaget man kan ha är att FÖRSTÅ varför det är som det är och SEN förändra. Svårt att förändra utan att förstå bakgrunden.
Det var allt. Hoppas jag inte lät helt jävla hjärndöd, kmr antagligen ta bort detta inlägg när jag är klarare i huvudet pga jag lät antagligen helt jävla hjärndöd. Men ni som läser bloggen vet väl att jag inte är helt jävla hjärndöd. Hoppas jag. Så ni blir inte ledsna. Om ni blir ledsna var vänliga kontakta mig så ska jag förklara hur jag EGENTLIGEN menade med vad ni än blev ledsna över. Exempelvis om ni blev ledsna över att jag fiktionellt dödade den vita kränkta mannen som sprang utför ett stup. LOVE LOVE LOVE
Bo kaspers nya skiva? Vet inte än.
Ska vi börja med att tänka på när jag älskade Simon Cowell så mycket. Sto o o o r crush. Som jag, mer eller mindre, kommit över. Hahahaha "mer eller mindre", skäms Jessica.
Alltså jag kommer ju, självklart, att bli emotionellt helt jävla lost så som jag alltid blir. Ja. Mycket synd, sorgligt. MEN just nu är det än så länge kul. Och så, som det har varit förut, mysigt så. Men mark my words; störningen kommer visa sig även denna gång. Det känns som att det kommer drivas till den gränsen. Men aja. Jag brukar ju vara bra på att teoritisera fram en exakt motsats till vad som sedan händer. Så. Det kommer antagligen INTE drivas till den gränsen, betyder det. Alltså. NEJ JAG VET INTE UH
Men; tyckte det var jätteroligt av mig att när jag häromdagen såg detta
direkt tänkte "HÖHÖHÖ det är en udda film för den handlar om kvinnor ;/ ;'/ :'/ :'((((( "
Återkommer.
ALLTING KAOSAR JÄVLA KAOS OCH MITT SPOTIFYPREMIUM HAR GÅTT UT WTF men alltså det kaosar på bra sätt hade bra natt mkt bra ska till spanien imorgon mkt bra ignorerar skiljetecken (SOM VANLIGT RÅÅÅUUUÖÖÖH) mkt bra.
Frukost med Lelle
Kan vi prata om hur sjukt jävla skitkul det var att jobba igår? Är så pepp på ikväll. HAHA menar såklart inatt eftersom jag slutar 3.00. Jaja det är jättespännande i alla fall med en massa människor och sen blir de fulla meeeen vad ska man göra liksom? Det var några moment (2) av kaos när jag mest ville gråta pga gästerna fick inte maten/trodde inte de skulle få den. Men bägge sakerna löste sig perfekt med att maten i fall ett kom snabbt efter att de frågat och maten i fall två ledde till att jag pratade med den fruktade kocken som svarade sjukt jättevänligt och gjorde min dag samt en skagen till mitt bord.
En i bandet svepte en 6a Jack Daniels jag hämtat åt honom och sa "NU KÖRRR VI". Sen bad han mig om en öl och kysste mig på kinden mitt i spelningen och jag ba NÄ HÄÄ ni, det är inte Christer Sandelin, är inte Sandelin jättemycket en douche och jobbig? Denna hen var ju jättesnäll och trevlig. Men hörni! Det var Christer Sandelin. Jag googlade honom nu och såg ett klipp när han var med på Morgonsoffan (Lelle var på frukost hos Christer hahahha vad är detta för miniserie med frukost - bäst?). Han verkade jättemycket gosigare än jag hört från källor som har hängt med honom (KäLLLLOor) men jag hoppas att mina källor bara inte förstod ironi. Han verkade förvisso lite *hittar inte passandeadjektiv... nervös-douch?* på frukosten men alltså känns lite som att det är ett genomgående tema bland musiker. De är så plågade och osäkra att de knappt vet upp eller ner på livet. I alla fall männen, Nanne Grönvall var hos oss i förrigår och hon verkar ganska POWER. Så
mmmmhmmm
Kan vi bara börja med att ge lite uppmärksamhet åt detta:
Snyggmusikern. Musiken texterna rösten människan. Alltså skärpning människor och börja producera mer personer som honom.
Lev Tolstoj. What the actual. VARFÖR HAR INGEN TIDIGARE KASTAT VALFRI (har ej läst alla, uppenbarligen, kan bara tänka mig) BOK AV HONOM I MITT ANSIKTE UPPREPADE GÅNGER TILLS JAG LÄST DEN. VARFÖR har inte Lena gjort det? Känner att jag *köper grisen i säcken* lite nu eftersom jag knappt ens läst något av Anna Karenina MEN LET'S CALL IT MY GUT.
Såg en film om gravida kvinnor idag, obs ej dokumentär, den hette What to expect when expecting och jag älskade den. Älskar kvinnor. Hatar att vara kvinna just nu PGA ALLA VÄRSTASTE SYMPTOMER SOM NÅGONSIN KAN UPPKOMMA VID MENSVÄRK rör sig just nu runt i min kropp. Yey me. God natt1
:)
Hej vet ni vad som hände igår. Jag skulle få skjuts hem efter KroGISH mhm och tydligen åkte jag i en bil som man fick röka i. Så alla satt med fönstrena öppna och rökte och jag ba "ja this aint gonna happen again" men så har jag, uppenbarligen, aldrig gjort det förut och tänkte aska ut genom fönstret. När vi körde 40 km i timmen??? Asken från cigaretten flög rakt in på min hals och brände upp min hud :) Det gör ont. Men jag lärde mig. Det var värt ändå men alltså jag har ett litet avlångt brännmärke på halsen nu? Japp. Imorgon ska jag fira midsommar. Det blir nog mkt roligt. Jag älskar Cameron Diaz i Den där Mary. Hon är bra osv men alltså okej skiver nu trots för trött för att skriva. Fick hem mina fin böcker idag. PARTYPARTYPARTYYYY hejsdå!!
Gudnatt
En kan ju undra vem en är när man tänker på bilderna jag gillar på insta?? Aja. Kom hem från jobbet nyss, mhmmm, ba *åh jag har inte ätit på nio timmar är hungrig men ändå INTE ALLS!!!!! ARGH* tog iaf lite jordgubbar och två kex med philadelphia på. Så. M. Nice.
Har hetsat Gatsby idag i (numera) vanlig ordning och HALLÅ JAG BESTÄLLDE HEM DEN IGÅR HUR FETT!!! SÅ FETT! Oki sidetrack; igår gick jag in på bokus för å beställa lite bra böcker jag vill läsa och hittade typ hela världen och ba "denna vill jag ha, och denna och denna och denna" och så var det en nyutgåva av massor Fitzgerald böcker som var sjukt FINA och jag ba "must have all of you". Landade på 16 böcker. Landade på 2200:-. Insåg verkligheten och klickade kryss på typ alla. Landade slutligen på Anna Karenina, The Great Gatsby och The Picture of Dorian Grey. Känns bra. Känns stabilt. Och har en plan att jag ska belöna mig med fler scott-böcker i livet när jag gör bra saker/får lön. Hheheheh. JA det jag egentligen skulle säga när jag började prata om Gatsby, i vanlig ordning, var att jag just såg en lista. "The Great Gatsby: EVERYTHING YOU NEED TO KNOW BEFORE SEEING THE FILM" hette den. Och jag ba uhuh nej har jag missat något *fyra Gatsby-sittningar senare* liksom. Och jag förstår att man inte kan ta allt med största allvar. Folk skriver konstiga saker på internet. Jag förstår det. Folk är dumma på internet. Dumma i huvudet.
Men....... Daisy beskrivs som "A young, carefree, and beautiful flapper" och man ba nejnejnejnej käften nej hejdå det var allt nu ska jag snart sova :)
Sista ragen innan studenten
Okej inte för att vara den som är den. Men går runt å tänker på saker om jag inte får spy ut dem, om än endast spy ut dem för mig själv på min lilla bloggis. Fick just inblick i livet som irmosos respektive/whatever.
"Om man tar med alkohol, finns de någon som kan förvara de fram tills flaket?:) är de bara jag som är nervös inför imorgon? :$<3 vill inte lämna er!"
1. DET HETER DET!!!!! MED ETT T PÅ SLUTET!!!!! För fan
2. Snälla använd din hjärna snälla bara snälla snälla alla kan inte tänka ÅT dig alla kommer inte tänka ÅT dig för all framtid snälla sluta låta dina hjärnceller vara i ide vareviga sekund som du inte väcker en som du eventuellt behöver för att äta upp en komplicerad maträtt för JUST DET det enda du gör på eget initiativ är äter. Nej bara nej, fixa det make it work ingen kommer finnas där endast för att ta din jävla alkohol och lägga det på ett jävla silevrfat tills du är klar med ditt jävla utspring.
3. NEIN NEIN NEIN NEIN ":$<3" NEIN NEIN NEIN SAIS HITLER-JESSICA
4. Alltså grinar. Min klass är fantastiskt underbar. Sen finns denna jättebebis SOM INTE ENS HÖRDE TILL VÅR FUCKING KLASS FRÅN BÖRJAN och alla ba "we luv him" och jag ba HAN MISSHANDLADE OSS TYP DET JÄVLA ANSIKTET OM INTE ANNAT SÅ MISSHANDLADE HAN VÅRA PSYKEN JÄVLIGT HÅRT BARA FÖR ATT I HANS VÄRLD finns det ingenting han inte har rätt till att få. Han har rätt till ALLT. Och han gör/bidrar med? ABSOLUT INGENTING INGENTING INGENTING MAN MÅSTGE BARA TA HAND OM HONOM OCH GE HONOM SÅ JÄVLA MKT UPPMÄRKSAMHET EFTERSOM HAN, enligt honom själv, HAR RÄTT TILL DET. Han har rätt till det. Till förlåtelse. Till att folk lyssnar på honom. Till Ellen. Och det enda han gör för att förtjäna denna rätten är INGETING ABSOLUT INGENTING HAN FÖRTJÄNAR INGENTING AV DET HAN TROR FÖR HAN GÖR INGEN-FUCKING-TING ORKAR INTEEEEEEEEE. Denna illusion om att saker ska komma till folk hur som bara för att människor existerar. NEJ. FÖR FAN. NEEEEEEJ. NEJ. Nej. NEJ. NEJ. nej.
Slut
OK
- Öj! Ey, du tar studenten imorgon.
- Eh va?
- Ja.
OM hets
Men herre allt i min lilla låda. Var inne på Kensas blogg och alla flippade ur pga "du är för smal, bättre förr" "vadå hon är för smal, det är säkert du som är tjock å vill att andra ska va tjocka så du känns ok" "glöm inte att äta kenza fast du är stressad du har gått ned i vikt" "Kenzas svar på någon: jag vet ej vad jag väger pga har ej våg vet bara att jag mår jättebra av allt jag gör just nu" "alltså du är för smal kenza herregud"
MEN MÄNNISKOR SLUTA FLIPPA SLUTA BRY ER SLUTA LÄGG ER I SLUTA SPYR USCH NEJ OCH PÅ RIKTIGT, HON VET VÄL FÖR FAN SJÄLV ATT HON SKA ÄTA TROTS MKT JOBB HON ÄR VÄL INTE DUM I HUVUDET ÖÖÖÖÖH NEJ hon är så himla bra vettig smart och orkar inte flipp orkar inte hets orkar inte människor.
The End :)
gatsbygatsbygatsby
Bella ;)
Fick för mig att läsa http://blondinbella.se/2013/05/29/en-liten-drom-3/, Isabella Löwengrips "I have a dream"-tal om att även hennes dotter en dag ska bära rosa klänningar och följa könsrollerna så gott det bara kan tänkas möjligt. Eller pojke, om det blir en pojke, vi hoppas på en flicka ändå och det finns ju större utbud i flickkläder. Sådana där flickkläder som bara är helt och totalt fysiskt omöjliga för en pojke att ta på sig. Alltså man kan ju råka förvirra utomstående om vilket kön barnet har - det är verkligen sjukligt viktigt att alla som ser barnet direkt vet om hen ska behandlas som en tuff pojke eller söt flicka. Annars går det ju bara inte!!!! Att leva i detta samhälle!!!!! Där man inte ens får befästa gamla könsroller som begränsar människor av båda könen!!!!!!! Där man inte ens får använda sitt barn som ett anti-genus-statement utan att få kritik för det!!!!!!!!!
Fick för mig att läsa kommentarsfältet också. :/ säger jag bara. :/ Aja ska duscha nu äta lite kolla lite på Arrested må lite extra bra över att jag inte har något som MÅSTE GÖRAS NUNUNUNUNU
Bob Lowlaw
Bilden på mitt ansikte i senaste inlägget. Höhö. Let's have a little more of the Scott
“There’s a loneliness that exists only in one’s mind. The loneliest moment in someone’s life is when they are watching their whole world fall apart, and all they can do is stare blankly.”
“They slipped briskly into an intimacy from which they never truly recovered.”
“All good writing is swimming under water and holding your breath.”
P.S.
Alltså okej böcker/filmer jag bör hämta hem:
- The Great Gatsby [x/x]
- Anna Karenina [x/x]
- Något mer av Haruki Murakami [x/ ]
not even going to be om ursäkt
Grinar sönder mitt ansikte här när jag sitter och tittar på tal när kvinnor vinner Oscars. De är så fantastiska och så många kvinnor som är fantastiska och presenterar andra kvinnor de tycker är fantastiska och alla bara skickar kärlek överallt och det är så himla att jag dör
Ett andetag barav
Hallå! Har vi glömt Feist-tiden eller??? Tiden när jag konstant lyssnade på Feist. Mycket på grund av en viss, har lyssnat sönder hennes senaste skiva nu i alla fall. Känner jag så fort jag hör valfri låt från den. Feist – Secret Heart KAN jag lyssna på utan att må illa men alltså försökte nu och det sträcker sig tillbaka till hennes första skiva. Har alltså förstört ca alla Feist låtas för mig själv. Nej men bra kämpat Jessica ;) Du suger ;) Saknarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r r
Kanske behöver lite tid för mig själv
Kanske behöver lite tid utanför mig själv. Vet inte vad jag behöver vet inte vad jag kan hinna med. Blir ledsen när jag inte kan vara överallt. It makes me sad, Carey.
Det är så mycket lättare när man inte är i verkligheten eller en verklighet som är reell. Det är så mycket lättare när man läser en bok. Eller ser en film. Och man får känna, tänka, leva. Utan konsekvenser. Utan ångest eller panik. För man vet att det egentligen inte är på riktigt, men det är verkligt nog att man kan låtsas en stund. Inte för alltid.
Den riktiga verkligheten är så himla jobbig och krävande. Och man kan inte lista ut allt för att man står inte utanför och läser, man är i det. Och man måste tänka så himla mycket, hela tiden. Det är utmattande. Och sen måste man ta hand om andra, för att man vill och för att man älskar dem. Men det är också utmattande.
Så vet man inte vad man ska göra av sig själv. Förutom att ta upp en bok av Kafka. Eller Hemingway. Eller Fry. Eller Vargas Llosa. Och låtsas att man är så himla intellektuell (för trots att man älskar deras texter som rycker tag i en och flyttar om i en så betyder det inte att man på något sätt är som dem eller kan som de kan), men sedan går och pratar om något ytligt. För det är så himla SKÖNT att prata om ytliga saker ibland. Det är så himla kravlöst och bekvämt. Inget man kan vänja sig vid alltså, inget som kan bli standard, men ett skönt undantag. Hur kan man säga till någon att "låt oss sluta prata om väsentligheter som spelar alla sorters roller, kan vi inte prata om världsliga saker som ingen bryr sig om istället. Kan vi inte stänga av våra hjärnor för en liten stund bara, en liten kort kaffepaus bara"?
The Great Gatsby
Såg The Great Gatsby igår. Den rörde väl runt i mig så som filmer kan göra ibland, exempel Anna Karenina. Den var liksom fantastisk som ett slag i ansiktet samtidigt som allt smög sig på, allt det fantastiska. Leo var precis lika underbar som han alltid är, alltså har svårt att greppa men har väl gått runt och drömt om scenarion som skulle ske om jag träffade honom de senaste 24 timmarna. Såg nu att det var en Scott Fitzgerald-bok som den var baserad på. Såklart. Alltså filmen var väl så som den var av många olika anledningar.
Leo var perfekt, Carey också (hon är väl typ en dröm), Tobey var inte alls så hemskt jobbig som han brukar vara. Miljöerna. K L Ä D E R N A. 20-talet. Hur den var filmad. Hur den var oförutsägbar och hur de olika figurerna var människor. Jag tycker alltid om när det är en figur i filmen som är författare för då har de alltid någon stund i filmen när de ska skina med sina talanger och det är ju kul.
"Gatsby believed in the green light, the orgastic future that year by year recedes before us. It eluded us then, but that's no matter - tomorrow we will run faster, stretch out our arms farther... And one fine morning - So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past."
Som när man läser en bok skriven i dagboksform och huvudpersonen är en författare så texten liksom inte går förlorad ändå. Typ Stephen Fry. Eh he he he. Skitsamma nu började jag titta på en massa saker från The Great Gatsby och gick bort mig. Tillbaka till filmen. Jag ville liksom inte gå därifrån, inte göra något annat utan bara ha kvar filmen. Jag måste läsa boken.
HETS!!!!!!!!!!!!!!!
Så, kära älsklingar av världen komna. Nu har jag inget mer att skjuta på matteplugget med. HALLÅ JOHO DET HAR JAG! Jag var nyss och köpte en egen Mabook Air. Party in my life. Nähmen ska ta ut pajaz nu så. Sen kolla på Criminal Minds samt duscha. Sen plugga matte HAHA SKOJA sen ska jag sååååvaaaääää så nej ingen matte för min del. SYND framtida Jessica, du får fixa vad jag än må förstöra med mina betyg i dagen.
