stadsvandringar

   Alltså fucking taxikarl. Han gör saker med mig. Och min hjärna hjärta kropp psyke allt. Han är så jävla komplicerad vilket förbättrar absolut ingenting för att om han vore vilken, astråkig, lättläst kille som helst så vore jag så over honom over det over allt. Den killen. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Makten som han får över mig när jag försöker förstå vad han tänker och hur han fungerar och när han kysser mig. Jävla helvetes fucking skit. Känner mig så himla klassiskt dum och bekräftelsetörstande när jag står och bara verkligen försöker få veta om jag är ännu ett av hans bootycalls. Kanske något yngre, drygare bara. Och jag ba "alltså jag känner mig som en av dom där tjejerna som du inte har någon mental kontakt med och skiter i" och han svarar "jag tänker inte stå och försvara mig för dig men då får du tro det" OCH JAG BA HERREGUD DU SKA INTE FÖRSVARA DIG KAN DU SÄGA NÅGOT BETRYGGANDE BARA FÖR FAN och han ba kramar mig och säger "jag vet inte vad jag ska säga. Här är en trapp här är en trägård här är världens sämsta karl" och jag ba :///// SLUTA. Och han ba "jag är bara någon i periferin som flyger där" och jag ba "nej det är du inte" och tänkte "FÖR MIG ÄR DU DEN ENDA SOM RÄKNAS" och han ba "jo. det är jag".

   Och när han ba "jag verkar som en person som är *visar party-rörelser*, och nice om du tror det men jag är inte det". OCH JAG BA NEJ JAG VET JAG VET ATT ALLT ÄR EN MASK DU SÄTTER UPP FÖR ATT INGEN SKA SE DIG MEN KAN JAG FUCKING FÅ SE NÅGOT BARA SÅ JAG INTE KÄNNER MIG SÅ DUM HERREGUD JAG HAR SETT MER AV DIG ÄN DIN FUCKING PARTYDANS DITT JÄVLA ANSIKTE ÄR DU DUM TROR DU ATT JAG ÄR DUM. Men jag säger "haha nej det vet jag, lite mer än så har jag sett [trots att jag inte kan sätta fingret på dig]". Och han ba "höhö vadå" och jag svarar inte men tänker, stilla i mitt lilla fucking jävla huvud "ALLA DINA OSÄKERHETER, MEN DET ÄR SÅ SVÅRT ATT SE FÖRBI DOM. TROTS ATT JAG VET ATT DU ÄR SÅ JÄVLA BRA NÅGONSTANS DÄR INNE KAN JAG INTE BARA FÅ SE, JAG KOMMER INTE ATT DÖMMA JAG VET ATT DU ÄR BRA".

   Och det enda som faktiskt sker av det stora samtalet jag har i mitt huvud, det enda som sker är att vi säger något ord - vet inte vad vi ska säga - tittar in i varandras ögon 1+ min - fnyser/fnissar för att vi är efterblivna. Han försöker krama mig och jag försöker att inte ge efter för mig själv. Han försöker kyssa mig och jag säger "neeeej det funkar inte" och han säger "men jag vet inte vad jag ska göra :(". För när han inte vet vad han ska säga så kysser han och jag ba JA DINA KYSSAR ÄR DET BÄSTA I MITT LIV MEN JAG VILL FUCKING PRATA MED DIG OCH HÖRA VAD DU HAR ATT SÄGA.

   Och så kommer jag hem och tänker 1. han öppnade sig inte för mig och jag är fortfarande absolut ingen för honom 2. han öppnade sig lite och det är så jävla mycket för honom 3. vad fan tycker han om mig jag vill bara veta herre fucking gad 4. åh jag vill bara kyssa honom tills jag dör han är så fin 5. jag vill bara lära känna honom genombra så jag kan säga DU ÄR BRA SNÄLLA LITA PÅ DET och att han tror mig för att av någon anledning har jag fäst mig så pass att jag bryr mig om hur han mår. Det är olika scenarion som kastas omkring i mitt huvud. JÄVLA TAXIKARL kan du sluta frustrera mig kan jag få läsa dina tankar herregud.

   Det här med att jag träffade mitt love of my life igår. För tredje gången. Och jag ba "han kommer inte vara så bra som jag minns honom han kommer vara sämst sluta vara glad du kommer bli ledsen" och så var han precis så fantastisk som jag mindes honom. Och det bästa är att han inte alls är min typiska typ och det ger mig liksom that much more hope att han är något alldeles mycket bättre. Så himla snäll och det var så länge mina blick fick bli stulen och det var så fint att få den stulen igen. Det är det for now.

   Du klarar det Jessica. Du klarar det. Du kan se klart på tutorial-videon. Kämpa. Du fick 20/20 på engelska högskoleprovsdelen. VEM BRYR SIG OMG DET SÄGER VÄL CA INGENTING OMG JAG KANSKE ÄR SÄMST PÅ ENGELSKA UTAN ATT VETA OM DET OCH SÅ VERKAR JAG BARA BRA I JÄMFÖRELSE MED ANDRA SWEDIKIDS HAHAHAH OMG SKOJADE MEN ALLA ÄR BRA PÅ GYMNASIET JU ELLERHUR ALLA KAN ALLT PÅ GYMNASIET FÖR NIVÅN ÄR INTE SÅ JÄVLA HÖG MEN FÖR ATT FAKTISKT VARA BRA, HUR VET MAN HUUUUUR VET MAN.

   Kämpa.

   VÄNTA VÄNTA VÄNTA hold up sitter jag här med hjärtklappningar för att jag är inne på Oxfords hemsida? Och det enda jag ser är beautiful mind och mig själv sittandes med matte som jag inte klarar av? Och hjärtklappningar? Alltså.

   Saknar Edward Norton Jr (alltså Min Edward......). Eller alltså egentligen inte alls eftersom jag inte alls känner honom utan tycker att han ser ut som Edward Norton samt skriver fint samt återuppväckte min passion för Stephen Fry. Jag. Jag läste ett inlägg på hans blogg nyss om saker som tänkande och filosoferande och lärande och så - "åhåhåh vad pretentiöst", just as I like them. Skoja. Glömmer alltid att han är folkpartist. Eller inte så mycket glömmer som att jag förtränger det med flit och tänker att längst där inne så kanske han. Är. Något annat.

   I alla fall är min hjärna död alternativt döende och fungerar inte alls. Tror det är matkoma. Återkommer.

 

Kate Nash – Foundations - Full Explicit Version bästa låten alltså jag ahr sagt det förr (ett flertal gånger) och jag säger det igen; så nice. Min bästa peppiglåt känns så mycket girlpower i den kanske för att kate nash är fett cool, vet inte, men den är så himla niiiizzzzeeee mhm. Det var allt. jag är död i kropp och själ nu VILL INTE TÄNKA PÅ IMORGON MÅR DÅLIGT ÖVER SEPARATIONER HEJDÅ

   Okej sista jävla ordspyan nu för visst har jag tvångstankar om att skriva ned saker men för fan någonstans måste det räcka. Kate Nash är så jävla bäst i denna låt Kate Nash – Foundations - Full Explicit Version för övrigt. Ba för den kom på spot i fy nu.

 

   Det här med att jag är motsatsen till en papperstiger. Jag hatar det. HATAR DET. Hatar det. Värsta insikten någonsin när jag insåg det för lite mer än ett år sedan. Och jag var så himla ledsen, för jag var motsatsen till en papperstiger, och jag var så himla dålig. Och jag är fortfarande motsatsen och visst är jag för det mesta en faktisk papperstiger men egentligen inte. Vet inte eftersom jag inte riktigt rett ut detta i mitt huvud och hjärta innan jag började skriva. Å ena sidan är jag en papperstiger, vid ytliga punkter i alla fall. Men annars kanske jag är motsatsen, i många fall. Det är inte meningen. Det är verkligen inte det, för jag tror inte att jag ser så motsatsen-till-en-tiger ut. Jag tror inte att människor kommer bli lurade att jag är en papperstiger överallt. Kanske blir de inte heller det utan är mer eller mindre självdestruktiva. Aren't we all *är gammal vis irländare, vet ej varför irländare men känns som en irländare skulle kunna säga det*.

 

   Molnish är största motsatsen till papperstiger. Största. Haha okej nu skall jag sova. Gosnatt.

   NÄR JAG ÄNDÅ ÄR IGÅNG vill jag bara meddela att den här bilden förtjänar sitt egna inlägg, egentligen

   Ännu ett år senare och hardcoreness saknas fortfarande. Men egentligen tror jag att jag klagar lite mer över det än faktiskt ser mig omkring efter hardcoreness. Det finns väl där om man kikar. Världen lutar inte så mycket som året tidigare men det handlar väl om att jag själv är mer stabil. Inte om en molnig jävla fast punkt jag drömde om. Drömmer om. Det här med skägget och lakritsdoften - det var en fin dipp i min stabilitet för ungefär ett år sedan ganska exakt. Det var en ganska okej dipp.

 

 

   "Min slumpmässighet är befogad om man är medveten om hur mycket jag är aktiv på dagarna nu." L.E.

 

 

   “Wherever it’s good, whatever strange faraway land, let’s go there, let’s stay in that place alone.”

 

 

   Det här med att jag söker på "inspiration" på tumblr och det mesta som kommer upp är viktminskningsgrejs #skinny #love #life #if #i #was #100 #kilos #thinner #fitspo. Samt "to be old and wise, you must first have to be young and stupid" (alltså den texten kom verkligen i var tredje post typ) alltså en omskrivning av YOLO som låter ganska fel grammatiskt? Eller gör det inte? You must first have to be? Slutligen en hel del "KÄNN DIG VACKER DU ÄR VACKER SOM DU ÄR UTSEENDEUTSEENDEUTSEENDE" "don't think of yourself as a ugly person, think of yourself as a beautiful monkey". Och mitt hjärta ba suckar suckar suckar men brister ej. Jag blir så trött av utseendefixeringen SÅ TRÖTT SÅ TRÖTT men förstår skyller inte på någon osv a change has to come dock.

 

   SOM EN MER PEPPIG COMEBACK PÅ DET än att skriva en rant om samhället gör jag ett eget peppinlägg osv det kan behövas.

   Babys babys jag läste precis min analys av Fågeln som vrider upp världen och den är fan mitt guldkorn av skapande i världen. Och jag känner mig lite vemodig inför det men ändå stolt. Jag skyller dock på boken, det var dens förtjänst genom att vara så perfekt och inspirerande och perfekt. Perfekt. Kan inte fler saker i livet vara så perfekta och verkliga, alltså inte bara i ens romantiserade fantasi? Det var inte en retorisk fråga utan undrar verkligen genuint om det inte vore möjligt att fler saker vore perfekta förutom Fågeln som vrider upp världen, Bman och typ killar som faktiskt luktar gott. Det är en minoritet då den överväldigande majoriteten luktar socker sött äckligt så att man ba "CHILLA MED PARFYMEN FÖR FA AN JAG FÅR DIABETES OCH MÅR ILLA NU TACK SÅ MYCKET".

   Jag vet att jag börjat använda ordet "romantisera" i olika former i överflöd här på bloggen men det är så himla mycket mitt liv och jag känner att jag måste ta ned mig själv på jorden genom att säga DET ÄR DITT LIV. Så. Förklaring klar. Min "kärlek på burk" playlist börjar arta sig SÅ JÄVLA BRA att jag blir lycklig och vill hoppa på det av lycka. Alltså nästan haha med vänliga hälsningar Miss Överdrivare. Är bara hög på kaffe.

   Älskar kaffe så mycket. Min kärlek med kaffe har verkligen vuxit sig stark under sceniskatiden. Haha. Hahahaha det är kul för att det är sant, kaffe är min enda partner. Nu är det bara festen kvar av sceniska (alla föreställningar) så jag ska försöka njuta så mycket som möjligt och pressa tiden för att den ska gå så långsamt som möjligt. Vill verkligen inte att det ska ta slut. Så jobbigt att fästa sig vid produktioner på det här sättet men hur ska man göra då?? Det är värt att fästa sig ändå för tiden som är nu. Ja. Hehe sceniska är väl min andra partner.

   

   BÄSTA JAG SETT I MITT LIV UNGEFÄR helvete vad duktig jag vill nästan bara dö.

   Igår hände det diverse saker. DIverse saker. Jag hade premiär, vi hade premiär, hela ES10 och det var det finaste någonsin. Ett par gick ut efteråt och vi blev fler och vi blev fullare. Mina lärarcruses avslöjades, som om de inte var allmän info redan. Saker hände, vi hade kul som fan, jag somnade på bussen och missade min station. Life on a pinn liksom. Nu sitter jag bara i min säng och andas och grinar typ över fin musik i min playlist-in-progress; kärlek på burk. Grinar över absolut allting i mitt liv ABSOLUT ALLT men endast glädjetårar. Förutom när jag tänker på att sceniska snart är slut och livet tillsammans med det. Då grinar jag på riktigt.

   livet! nu; criminal minds.

 

 

 

   Du och allt som är du mitt i stormen av gropar, som ler. Du och allt som är du under tiden som rynkorna traskar på och tar allt med sig under sina vindar. Våra skyddade händer, våra härdade fötter, våra livsnjutande drömmar som ett fullständigt pussel. Ett absolut. 

   Och alltings dumhet – det höll mig också vaken. Du måste ha upplevt ett av dessa ögonblick då livet verkar gränslöst absurt? Man får syn på något fullkomligt alldagligt, exempelvis blåklockor som vajar på en vägbank eller en familj som har picknick i en glänta, och plötsligt klarar ens hjärna inte längre av att föreställa sig en hel värld fylld av liv och föremål och medmänniskor. Själva tanken på ett universum verkar befängd och man är ur stånd att delta. -S.F.

   Jag är för helvete poet, inte någon jävla finansdepartementsslav. De enda känslor som irriterar en poet är billiga känslor, oförtjänta känslor, lånade känslor, känslor av önsketänkande, känslor som härrör ur fantasin eller gissningar och inte ur det inre. Åtminstone står det så i poetens handbok. -S.F.

 

   Okej det överdiskuterade, komplexa och samtidigt så himla triviala ämnet som hela tiden finns överallt runt oss inga undantag inte en sekund det finns alltid där. I vänskap i blickar i relationer i musik i film i allt. I mat. I böcker. OKEJ ÖVERALLT. Och ena sidan är jag så himla trött på att ens tänka någonting alls om någon kärlek alls för att det alltid blir någon form av anti-klimax. Förutom i nära relationer, där kan jag orka med kärlek för att det är fint och man mår bra. Typ mellan vänner. Men annars?

   Så sitter jag här vid datorn eller med en vän och säger frustrerat att "jag skiter i det här. Det där". Så ser jag

 

 

   Hittade den här i en gammal playlist Beirut – East Harlem och lite biffy clyro. Visste inte ens att jag lyssnade på biffy clyro innan sceniska. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag uppenbarligen inte har koll på mig själv. Skitsamma. Det här med att orden börjar bubbla upp i mig igen. Så fint. Så inspirerad av att göra fantastiska saker hela dagarna. Det går inte alltid bra och det tar extra hårt eftersom man gör någonting man älskar men samtidigt spelar det ingen roll för man lägger ned tiden på någonting man älskar.

   Alltså får lite panikångestattack nu på grund utav att jag har så mycket som bubblar upp och jag vet inte vad jag ska göra eller var jag ska börja och det är jobbigt för snart kommer jag ha glömt allt som finns i mitt huvud. Skitsamma let us give it a try.

   HAHA OKEJ. Kommer flippa. Rubriken är 100 % seriös detta inlägg kommer handla om bäz LÄS DET INTE FÖR FAN ARINA. Så. Nu är det såhär. Den sexuella frustration som ÄR MITT LIV börjar gå överstyr. Nej bara nej. Min och Julias älsklingscrush till lärare, vad fan är grejen med det? Så konstigt? En extrema nivån till vilken vår crush har nått handlar om sexuella frustrationen som vi bägge två lever i. Tuffa problem, tuffa liv, och så vidare. Tur att jag har någon som sitter i samma båt som mig i alla fall, båten som guppar på ett hav av frustration. *trumgrej för att markera skämt*. Om jag ändå hatade mig själv tillräckligt för att ligga med alla utan att ha krav ALTERNATIVT vågade ta något steg någonsin så vore detta faktum inte ett problem. Men nu är det så. Såg nyss en otroligt, efterblivet sexig (JA SEXIG FÖR FA AN) bild på taxi-karl och skrek rakt ut samt sprang och tvättade av sminket för att få något annat att tänka på. OM DU HAR LÄST DETTA ARINA SLUTA NU FÖR FAN DU VILL INTE LÄSA OM MIN SEXUELLA FRUSTRATION ELLER HUR.

   Såg snyggmusikern idag i skolan. Ja alltså ja. Dog. JAG HAR INTE hånglat med någon sedan den där dryga bmb-killen som egentligen inte var dryg utan trevligt och snygg och antagligen inte med hjärnan på skaft trots historik som NVare på Rudbeck (okej om han gick ut med bra betyg så har han kanske hjärnan på något skaft eller något jag vet inte bryr mig inte han var inte bra på att kyssas). ÄVEN! När jag säger "hjärnan på skaft" menar jag inte bara IQ utan också typ värderings-mässigt samt analys- och reflektionsmässigt :P SKITSAMMA. ÄR SÅ ARG PÅ SNYGGA KILLAR SOM INTE ÄR MINA KILLAR VAD FAN. Livet blir inte bättre eller lättare av att jag fördriver tiden med att kika på bäzläraren som alltid är inom synhåll och fundera över hur det skulle vara att ligga med honom. Det. Blir. Bara. Så. Mycket. Mer. Frustrerande och jag ba VAR HUR NÄR SKA JAG FÅ UTLOPP och med det menar jag inte ligga. Menar bara; när ska jag få sluta vara frustrerad. NÄR. Kan också vara att jag får detta ryck nu pga har mens och man vet tydligen aldrig vad som händer med ens kropp och knopp då. Men skit samma. Så drygt. Och pinsamt trots att det inte borde vara det för ni vet väl att SEX INTE ÄR NÅGOT ATT SKÄMMAS FÖR ELLER KÄNNA SKULD FÖR det är naturligt sluta lätt moralslöjor på sexualitet.

 

   Avslutade i alla fall med politiskt ställningstagande så är nöjd med texten :) skojah.

   Blablablablabla blablablablabla grinar över mycket, skrattar över 1000 gånger mer. Life is good, mina morgonpromenader ÄR FAN LIFE ON A PINN så himla mycket så himla bäst, mina gosevänner är bäst och ger hopp om bra människor osv, mina fina lärare ger också hopp och joy samt eyecandy damn that eyecandy.

   Grinar (ej nödvändigt vis bokstavligen men mycket troligt) över random saker som andra världskrigets moraliska dekadens - HUR FAN? Alltså undrar verkligen hur så många människor kunde vara så omänskliga. Så. Många. Människor. Som ba "NAZISM ÄR INGET DÅLIGT OKEJ!!!" och man ba ja en minoritet kan jag förstå kan bli övertalad av en skrikande man med bra retorik men så pass många? SÅ PASS MÅNGA? Nej det kan jag inte förstå går emot min tro om människor typ men ok let's live in the bliss of ignorance bara. Grinar (alltså detta kan ju tolkas som att grina med ansiktet, göra en min liksom, behöver inte vara tårar - men mycket troligt är det tårar inblandade) över fina lärare jag förlorar snart. SÅ FINA SÅ BRA. Vem ska jag nu få diskutera mina pretentiösa böcker på 500+ sidor med? VEM ska jag nu spana på och tro att hen inte märker trots att hen totally märker (så pinsamt)? Vem ska jag nu prata brittiska med? INGEN. That's who.

   Skrattar (antagligen ett bokstavligt LOL ( :ppPPppPppp )) över våren vänner feminism kärlek teater musik bäz öl vin gos tv-serier mat och sånt bra.

 

   Känn er uppdaterade :))))

 

 

   Hade som vanligt en massa tankar och asbra grejer jag skulle skriva här men hann tänka dem alla och glömma innan jag hann hit. I lördags hörde jag Johnny Rex som ej spelat på massaa tid eller gjort något och nu ba BAM VI GÖR DET IKVÄLL BARA IKVÄLL och det var så herrans bra att jag ville lägga mig ned och gråta, alltså nästan på riktigt. Upptäckte så himla fina Breeze of the Silver Season och blev kär i låten som jag typ inte hört trots att jag har skivan. SÅ DET KAN GÅ! Gick, inte helt oväntat, in på deras fbsida nu för å se om jag kunde hitta något nytt, kult jag inte sett förut. Hittade pianoversion av silver season. Gråterav lycka lite pga piano är min bästa älskling. Bästa.  Åh det var så fint på spelningen när de var klara och vi klappade upp dem igen så spelade de Up there som absoult sista sista låt och jag blev så löjligt lycklig att jag ville dö för den är så himla sönderlyssnad på från min sida. Fast ändå inte förstörd, och det är sällsynt med mig och musik eftersom jag lyssnar på låtar 120 000 gånger.

 

   Bara: jag måste läsa Anna Karenina. Jag måste. Jag ba käääänner påååå mig att jag kommer älska den. Mycket. Måste läsas.

Bara nummer två: ETERNAL SUNSHINE OF THE SPOTLESS MIND-SOUNDTRACKET KOMMER ALDRIG SLUTA HEMSÖKA MIG MED HUR FANTASTISKT DET ÄR. Bäst ärallt av Jon Brion på det men allt är bra egentligen. 500 days of summers soundtrack är också ganska PERFEKT. Älskar att kunna sätta på soundtrack istället för playlist om man vill ha bra musik av blandade artister *TIPS*. Once också. Men det är ju en musik-film så.