stadsvandringar

Okej livsråd till alla världens - vill skriva miffon men det är ju helt missvisande - individer.
Om du gör något, ex. tatuering, och någon gör en med ex. samma text. Bli ej arg. Du gjorde antagligen något för oorginellt för att det skulle vara "ditt". Ok? Bitch-slapa istället dig själv p.g.a. brist på fantasi i din hjärna. Om det visste är "ditt" och har en speciell betydelse trots allmänanvänd fras; DÅ BRYR DU DIG INTE OM ATT NÅGON HAR SAMMA TEXT. Den andres betyder ju självfallet inte samma sak för den som din gör för dig.

Så snälla, vänliga människor som tror att ni är världens mest kloka och världsvana personer för att ni vet var paris ligger och vad "osv" står för; chilla lite. Ni är inte universums centrum.

Och med denna livsrådgivande text (som inte är bitter så mycket som verklighetsbaserad) säger jag tack för mig MVH Jessica The Wannabe Gumma.

HAHA OKEJ HEJ VAD HÄNDE MED LIVET? VET EJ MEN ÄR I NÅGOT SLAGS LIVSRUS SOM JAG SAKNAT SÅ OTROLIGT MYCKET PÅ SENASTEE TIDEN OCH NU ÄR DET TILLBAKA HÄR OCH JAG KÄNNER BARA ATT JAG TÄNKER GE FASIKEN I ATT OROA MIG ÖVER NÄR LIVET SKA BITCHSLAPA MIG IGEN. JUST NU KAN JAG BARA FÅ RUSA EN STUND!!!!!!!!!!

Så. Åh. Vad underbart. Allt plugg hamnar i min hjärnas skymundan bakom detta rus och det är ok. HAHA OKEJ LISTA.
1. Morgonen börjar med den maffigaste frukosten i världen som en man anmärkte och jag bah dördördör.
2. Cooper-hetsen var total. Det gick bra och jag firade med fett och lungförorening.
3. Kebabpizza super - no more words needed.
4. Teater mys häng bäst.
5. Mös i mormors nya lägenhet. Antagligen finaste lägenheten mina ögon någonsin skådat. NÅGONSIN.
6. Fick alla game of thrones på usb. WHAT UP
7. Fick ny fin mobil

OCH SÅ DET DÄR: VAD HÄNDE MED LIVET? VEM BRYR SIG TACKA Å TA EMOT BARA JAO

Alltså alla stjäl mitt hjärta pga de är bäst och finast och man blir kär. Jag kan inte vara vaken sympatisk eller stjäla deras hjärtan i gengäld eftersom jag är för trött. Orkar inte längre anstränga mig. Det suger och slår bara tillbaka på mig själv. Jag brukar ju orka anstränga mig. SKÄRPNING

Okej nu har jag fått ur mig lite tårar efter omtumlande dag men ÄR SÅ TRÖTT. Har aldrig någonsin känt mig såhär mycket "ser ej ljuset i slutet på tunneln" förut och min logiska hjärnhalva säger ändå ständigt åt mig "det är där! Den 25 maj". Men min efterblivna hjärnhalva som på något sätt muterat sig och nu lagt sig som ett filter över hela hjärnan säger "du kommer dö pga prestationsångest". Vad är felet? Varför måste jag prestera? Inte nöjd med dessa frågeställningar, skit i dem.
Jag känner mig mest tom just nu. Alltså i denna sekund, tidigare har jag haft en massa vällande upp i mig. Jag vet/tror att jag kan klara det. Som sagt, min logiska hjärnhalva vet, min efterblivna tror. Det är typ det som förstör hela grejen, tvivlet.

Och så går jag runt och känner spontant bara att jag hatar allt och alla och att allt bara kan försvinna inkl. jag. Så fort jag tänkt denna tanke bitchblickar jag mig själv mentalt för det är klart att jag inte känner så. Det är klart att jag har förnuft nog att veta att det är inte så. Men ändå spontanar min efterblivna hjärnhalva på mig ibland och allt väller ut igen. Dessutom saknar jag min gammelmormor. Så himla mycket att jag kan snudda henne med tanken och vilja bryta ihop eller dyl. Men det gör jag inte. Så kan man inte göra. Man kan inte bryta ihop. Man ska vara stark, bita ihop och pressa sig igenom. Allt (som är svårt/jobbigt (förutom begravningar)).
Idag misslyckades jag fatalt typ och började gråta på min svenska lektion. Har fortfarande inte släppt det och kommer inte kunna göra det förens jag har bett om ursäkt till min finafina svenska-lärare. Vilket jag aldrig kan göra förens om kanske två år, innan dess kommer jag bara bryta ihop igen vid försök att tala med henne. Kanske kan skriva ett mail. HAHA så o-lena att det inte finns (hon kan ej teknik).

Okej nu känns det bättre. Bloggen hjälper mig väl lite. Svackan är djup, "men det ska nog gå" (strindberg drömspel teater västmanland bodil). Snart kommer ett glatt inlägg kanske pga fin sak i livet. Juste det är dem man ska fokusera på. Ser ej skogen pga många träd, ska bara backa lite så kan jag lugna mig igen. 25 maj. Då kan jag skratta.

Jag bah "MEN ÅH är du dum i huvudet?" och hon bah "Hääääägnäggnägggnäggja". Bitterheten som uppstår.

Okej så här, ska vi säga så här; du slutar kika. Så slutar jag tänka. MEN ALLA SKA KIKA SÅ HIMLA MYCKET, VARFÖR?! Kolla eller blunda, inget jävla kikande. Det är irriterande och missledande (på något sätt enligt någon logik). Sluta ha gosigt fluff-hår, bra rasp-skägg och bajs-blick HAHA ÅH VAD ÄCKLIGT JAG DÖR DU HAR INTE DET HAHA USCH okej ändrar sista till "nyfikna kik-ögon". När du har det blåser jag upp allt i mitt huvud och känner mig som en idiot. Det är ej värt, ok? "Inte okej". Eh det var bara det. (Typ inte men ah det är aldrig "bara det" nästan, varför sa du inget annat?).

VISST KÄNNS DET SOM JAG SAKNAR LASSE? Ja. Hinner inte med all bra musik, speciellt inte när den ej infinner sig på min mobil av sig själv. Men nu ska jag läsa Hemingway. Den är rolig för Robert Jordan och Maria är så himla gosiga trots att det utspelar sig typ i ett tält under krig men ok. De är ändå söta. Hittils *dumdumdumdum*.

Kent är så himla fina att jag vill dö med dem hahaha så himla extrem tjej. Men alltså de är fina. JÄIRFM är bäzt men alla twittrar om den och jag känner mig som ett mainstreamat retard som gör som alla andra. Sen sätter jag på JÄIRFM och älskar livet igen.
Annan sak jag älskar; Familjens pantamera-låt som breakar in som reklam ibland. Det är så himla fint med dialekter i sång också? Kul. Som hundisarna Bob.

Annan sak jag älskar; faktum att min morbror älskar Kent av hela sitt hjärta, kan ej släppa det (vilket älskaception det blev hehe). Jag har aldrig lyssnat på Kent riktigt så ordentligt som jag gör nu - kom fram till att det beror lite på umgänget också. Men har alltid vetat att morbror min älskar dem och bara dem, alltså, det är bara Kent han alltid tyckt om. Och nu förstår jag ju, för det första. Men det säger ju lite också, om honom. En fin familjemedlem man alltid haft där trots att man inte alltid förstått den. Det är så himla fint att förstå för han är så himla värd att förstå, tokiz. Har typ bara velat hylla min morbror av diverse anledningar (han är bäst) de senaste dagarna och inte gjort det. Ovärt att göra det på min zuperzecretzilverblogg, borde säga det till människan istället. Ja. PUSS OCH GODNATT. Livet känns bra.


(förvirringen som uppstår när man hör jocke berg sjunga på engelska för första gången och känner, jag har en så långt bit kvar)

Sitter i min säng med turban på huvudet och är så himla rebellisk för som lugg-tjej innebär detta att luggen snart kommer stå rakt upp. Men jag orkade ej ta av handduken muahahah. Vill fortsätta denna rebelism genom att säga "det är inte riktigt kaffe om du har något i det förutom kaffe" men det känns lite för extremt så jag håller mig till turbanen. Klockan åtta börjar HIMYM vilket är ASPEPP och sen är det en mysig och ful (men söt) film på trean. Bra kväll, bra kväll. Nu ska jag försöka plugga lite. Om det går. Man borde ju. Pusssssssssssus

FAN vad jag inte ville att han skulle släppa, säga hejdå - till något som inte var där. Fasiken vad jag inte känner mig själv ibland. Jorå, det är sällan. Har diverse efterblivna anteckningar på mobilen från mitt i denna natten som dock inte bör tas på allvar eftersom jag skrev dem i ett sorge-mode efter massa konstiga berg-o-dalbane åkande för hjärtat. Måste spara dem ändå. Sparar dem här, nu, så!
(De går liksom från zuperilska till lite lugnare men det är så jag gör, först måste jag få ur mig allt och sen känns det bättre. Allt som jag öser ur mig är inte dödsseriöst för det. Man gör ju så när man pratar å psykar med sina vänner men det ser så mycket hårdare ut i skrift utan tonlägen och flyktighet. Jaja!)

---

När livet är snett utanför SF å jag vill slå sönder dess liv
Okej Jessica sa nu hejdå till allt, trodde jag sagt hejdå till cab, hade ej. Vill sjunka genom marken tusen gånger om. Herreminje vill dö lite eller gråta till håkan. HERREGUD I HELVETE VAD FEL DET ÄR. Åh livet är så snett och totalvägrar å räta upp sig. HELVETERÅ. HAHA VAD FAN.

Vad gör jag ens? Vad trodde jag ens? Om livet? OK DET BLIR VAD MAN GÖR DET TILL (men jag försökte ju faktiskt)
HELVETE

Det, var fint
Haha fan vad jag är arg. På mig själv. På livet. På överexponeringen av denna händelse. Denna man. På bob hunds avsaknad i min mobil. Det är över, bortglömt, oviktigt. FÖRSTÅR inte att det tog sån lång tid att komma hit, men nu tror jag att jag är här.
Skål, för att upptäcka nya saker. Hos sig själv, i livet.

---

Jag är töntig men det är väl okej, ibland får man. Jag har sovit på en luftmadrass i samma rum som 20 andra denna helg så det är svårt å inte bli tokig/töntig/knäpp då. Hehe, det var faktiskt mysigt ändå, flashback till handbollscuper och klassresor. FINAFINA teatrarna. De är sånt där fint man ska ta vara på och hålla fast vid. Finna människor, fin helg. Men som sagt, en galen berg-o-dalbana. På många sätt, MEN VILKET UPPLEVELSE! Puss jag känner mig bättre nu än i föregående inlägg, tänk vad det kan ge å skriva av sig lite.

Allting är så himla knäppt och konstigt just nu. Väntar på att lättnaden ska komma, att diverse stenar ska lyftas bort, men det kommer de inte. Det finns knappt något att lyfta, fast jo men det sitter fast och kommer inte lyftas under närmaste tiden. Snart ska jag hoppa in i duschen (oh sweet joy) och allt kommer kännas bättre och lättare osv efteråt då jag släppt saker mer eller mindre men just nu känns allt så himla abrupt. Allt slog till på mig på en gång och jag svajade till lite, just nu.

VÄRLDEN ÄR SÅ HIMLA SNE, den lutar så himla fel och den går inte å räta till. Vädret må bidra till denna fantastiska sinnesstämning men jag brukar ju vara glad, i hjärtat, å kunna se saker från en fin sida. Jag orkar inte nu. Jag orkar inte att livet bitchslapar mig och att jag skyller på att "livet bitchslapar mig", vadå livet? Du själv rå? Är det livet som bestämmer över dig och inte tvärtom eller? Bitterheten är total (den meningen var jättemycket överambitiöst konstig men är för suuuuuuuuuur/aaaaaaaaaaaarg för å bry mig för himla mycket).

Allting är fel och ingenting är rätt men det är fel, för de är absolut. Mycket är fel men vissa saker är så himla rätt och det är dem man ska hålla fast vid. Dem man ska tänka på. Känner mig väldigt frågande ställd mot grammatiken i denna text med dedemdedemdedem.

Den skäggiga mannen med det fina skägget tar alltid andan ifrån mig. Vi kan inte prata så mycket men om vi kunde skulle det vara bra. Bra prat alltså. Värt å så.
Den skägglöse mannen utan skägg tar alltid andan ifrån mig. Vi pratar inte så ofta men när vi gör det är det bra. Bra prat. Värt och så.

-Det var bara det. SKOJA HEHE. Det är aldrig bara det. Måste skriva ner en text från en fin låt som är fin, den kommer snart.

"I would love you so, I would love you more. Do you?" - Det där var fint.

OKEJ JAG FICK JUST REDA PÅ ATT JAG FICK JOBBET SOM GATUMUSIKANT I SOMMAR OCH ÄLSKAR LIVET SÅ HIMLA MYCKET FÖR JAG TRODDE VERKLIGEN INTE ENS PÅRE SJÄLV ELLER SÅ. SÅ HIMLA PEPP. LYCKAN OSV. SKÄGGET OSV. BÄST OSV. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHEEEEEEEEEE. Kollar på Limitless på tv när jag borde sova för sömn är ju bra men Robert De Niro är ju så bra att man bara kan gå och bli kär lite hur som helst.

Förut brukade jag å min kära vän säga och önska att Robert De Niro var vår maffia-morfar och Jackie Chan var vår karate-farfar. Åh så blåögda vi var. Den riktiga maffia-morfarn är ju Marlon, och karate-farfar klarar jag mig nog utan. De Niro kan bli min maffia-pappa. Ja. Detta är bra. Haha, sånt här jag tänker på när jag sitter i mitt rum och chillaAaaAAaAaAAr. Min säng är så himla äcklig för jag sitter alltid och äter i den när jag kommer hem på kväller men haha vem bryr sig det är ändå bara jag som ska befinna mig i den. Såatte. Nu ska jag fortsätta ge Limitless & Robert uppmärksamhet, HÖRS RÅ

Är så himla trött på allt det lilla men inte det stora. Det är ju i slutändan bra och framförallt viktigt, kanske ett litet dipp här och nu men i det stora hela så är jag inte dippig. Känner mig dum som klagar på allt i vardagen och försöker att hålla det för mig själv. Perspektivet försvinner men jag är kvar. Drömmer mig bort till otroligt dumma, idiotiska och bara helt orealistiska saker (ibland bör man vara hård mot sig själv för skärpning) och minns/vet inte riktigt hur jag hittar tillbaka till perspektivet.

Fokuserar på en sak i taget tänkte jag nu. Skola, teater. Sen får resten vara, verkligen. Det får vara. Lyssnade på en fantastisk låt av Andreas Tengblad på vägen hem ("When I'm With You") från bussen och kände mig som värsta powerkvinnan. Halvdan insikt om att jag ska ta hand om mig själv nu, övriga mogna män med skägg får stå åt sidan och ska inte vara med på kartan på ett tag. Kanske behövs det för perspektiv, något behövs iallafall och jag får väl ändra något för att känna av om det var rätt. Så det är bra. Om jag är seriös med den planen, hoppas det - mitt undermedvetna gör lite vad det vill ibland och drömmer om konstiga saker.

På mindre punkter HATAR jag mitt sinne för att tappa bort saker, hittar ej mitt nypåfyllda busskort - busschauffören sa att jag fick åka gratis om han fick mina blommor men sms-biljetten var redan skickad så tyvärr. I efterhand vad det tur för blommorna var fina och viktiga och borde ej bytas bort för 11kr biljett. Om mitt sinne för borttappning och djävulen var i ett rum å jag skulle skjuta någon skulle jag ej skjuta djävulen. Så illa äre juh. HAHA äre juh var med filt fult. Borde sova men orkar verkligen inte, orkar inte med någonting, bara det där stora. Juste. Det orkar jag med.

p.s. Har världens finaste vännder i hela världen som jag älskar så mitt hjärta vill spricka d.s.

Ibland vill jag slå mig i ansiktet och säga åt mig att skärpa mig istället för att sväva på rosa moln i en alternativ verklighet där allt är möjligt. Det vill jag dock ganska ofta, inte bara ibland. Trots att jag inte alls svävar på rosa moln i en alternativ verklighet, någonsin (för ett år sen kanske). Så det var ju dumt? Men jag vet inte. Kanske svävar jag på rosa moln i den riktiga verkligheten ibland, så som jag vill se den. Men jag vågar inte tro att den ska vara så bra som den är ibland, därför jag behöver slå mig själv. I ansiktet.

Bottomline; livet är fint. Ändå. Och så. Eller något. Fanns ingen bottomline.

DOCK kanske jag borde sluta kära ner mig så sjukt hårt i skäggiga män, det har blivit för mycket av en vana. Tror inte på fridas regel om att det är okej så länge det bara är en, the one and only perfect drömmen. Men den regeln funkar ju typ inte. Så kanske ska lugna mig lite. Eller inte, vad ärde för fel på att luras med sig själv lite ibland?

Man kan i och för sig bli dryg då.

HAHA okej blir bitter. Går och lägger mig. Borde, men äter mer tyrkisk peber istället. SÄMST. Kommer vara död, får ångest över skola och matematik. SKITER I OSV. SOM ÄKTA REBELL OSV. OSV. OSV.

Vad kallas det som du ger din själs kärlek när du ger en knippe blommor?
- En bukett.

TP levererar alltid. Såatteeeeeh. Vill skriva "Hej! TP är kul! Ska vi spela lite, dricka lite kaffe, bli lite kära och lyssna lite på håkan/lasse/salem/våra hjärtslag? Kom igen det blir kul! Speciellt det där med att lyssna på hjärtslag, då är man estetisk och cool duvet!". Borde sluta uppdatera varenda tanke som korsar min hjärna på denna blogg. FAST NE, för det är ju typ dens påäng. HAHA STAVADE JAG JUST POÄNG SÅDÄR? Ja, ja det gjorde jag. Den här bloggen är mitt bollplank som sparas, och det är väl okej. Mest komiskt. Tex när jag tycket att det är en bra idé att skriva dikter på fyllan klockan halv fyra på morgonen. Då är det extra bra att ha en blogg liksom.

Lasternas summa är ju konstant, nu går jag och lägger mig på riktigt. Det är dags och jag vill sova. Puss kram och allt vad som är bra/mysigt. MAHA sämsta avslutet ever. Hoppas ni mår bra! Puss.s.s.s.s.s.s.